# ID: svediakorp-gov406121
# author: Martinez (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 602
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Vi står inför ett tredje avtal med Marocko, något som framför allt berör våra spanska och portugisiska vänner, vilka står för huvuddelen av flottan, även om några fransmän och svenskar också berörs.
När vi befinner oss i Marocko, lite längre söderut i Mauritanien och i Senegal, befinner vi oss också i de rikaste regionerna ur fiskesynpunkt.
Inför det andra avtalet var saker och ting mycket klara.
Våra marockanska vänner och jag hade inga tvivel: det rörde sig om det sista avtalet.
I dag har sanningens ögonblick kommit för alla.
Först och främst för Marocko, som har rätt till en stående suveränitet över sina naturresurser.
Men det jag hörde för en stund sedan - när man talade om att fiska längs ett ockuperat territoriums kust, i det här fallet Västsahara - kommer inte att vara till stor hjälp för oss under förhandlingarna.
Marockanerna har rätt till en hållbar utveckling och en betydelsefull hantverksmässig näring, liksom de har rätt att bygga upp en livsmedelsindustri baserad på deras fiske och fiskar.
Jag förstår att man från den spanska och den portugisiska sidan anför en historisk rättighet.
När allt kommer omkring åberopar spanjorerna en stadigvarande närvaro och verksamhet, och ett ekonomiskt och mänskligt problem som rör 20 000 personer som arbetar inom fiskesektorn och därtill knutna industrier.
Jag förstår allt det.
Och jag förstår den europeiska sidan lika väl: den här frågan står i samband med partnerskapet mellan Europa och Medelhavsområdet.
Allt har satts på prov.
Alla våra fiskeavtal ifrågasätts, inte endast avtalet med Marocko, eftersom det också finns avtal med Mauritanien och snart också med bl.a.
Guinea.
Ur våra socialistiska kollegers synvinkel är det förtjusande!
I egenskap av mästare på generositet och solidaritet med tredje världen upptäcker de vad ordförande Mao kallade " skillnaden mellan antagonistiska motsägelser och icke-antagonistiska motsägelser ".
För dem handlar det om att förena försvaret av sysselsättningen och deras universalistiska och internationalistiska övertygelser, som är ifrågasatta.
Det är faktiskt lättare att försvara förorterna än att försvara Marocko.
Krävs det ett tredje generationens avtal med blandade företag, vilket skulle innebära en allvarlig tillbakagång för Marocko och de privilegierade förbindelserna?
Jag tror att man framför allt måste betala rätt pris för en resurs.
Genom att betala 1 franc per liter olja eller mindre än 1 euro per liter, har vi skaffat oss dåliga vanor när det gäller olja, precis som med kaffe, kakao och andra naturresurser.
Men man måste också förstå att ingenting varar för evigt, inte ens fiskeresurserna!
Marocko är ett land med ett ädelt folk, men också med stora problem av demografisk och ekonomisk art.
Det har också uppstått ett politiskt övergångsproblem, eftersom kung Hassan II inte längre lever.
Låt oss avslutningsvis lägga till problemet med deras naturliga och historiska provins Västsahara, vilket inte är helt löst.
Marocko konfronteras i dag med " fabriksfartyg " som kommer för att plundra deras naturresurser, och som de små marockanska fartygen och traditionella fiskare inte kan försvara sig mot.
Man kommer till ett ögonblick i livet då man måste lära sig att avstå.
Men det bör inte förhindra oss att skydda våra egna resurser.
Jag tänker på de trädodlare och grönsaksodlare som man har slutat satsa på, och på Sydeuropas intressen.
Kära spanska och portugisiska kolleger!
Allting i livet har ett slut, så även fiskeavtalen med tredje världen.
