# ID: svediakorp-gov406117
# author: Miguélez Ramos (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 976
# sentences: 42
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Herr Fischlers frånvaro i denna debatt är talande, men för mig är generaldirektören Smidts frånvaro än mer talande.
Jag kan förstå kommissionärens skäl, men inte generaldirektörens.
Herr Busquin, det sägs att kommissionen är ett kollegialt organ.
Men jag anser att om den verkligen var det, skulle den ända från början ha tagit itu med den komplicerade frågan om fiskeavtalet med Marocko, i ett globalt perspektiv där samtliga kommissionärer skulle ha varit involverade.
Jag tvivlar på att ni innan i dag hade hört talas om detta problem, som i denna debatt kommer att presenteras er med all sin obarmhärtighet.
Ni kommer att lämna kammaren i dag klokare än förut, vad vi ville var att kunna gå härifrån med mer information.
Det är en klen tröst att Europeiska unionen finansierar kompensation till fiskarna och skeppsredarna.
Vad de har sagt till oss ända från början är att de vill fiska.
Hur som helst upphör hjälpen den 31 december, det utsatta datumet för omstruktureringen av fiskeflottan.
Vilken början på det tredje årtusendet för Europeiska unionen: vi omstrukturerar flottan därför att vi inte har kunnat förhandla fram ett nytt fiskeavtal med Marocko.
Elva månader efter att det förra avtalet upphörde är det inte någon som försäkrar oss om att vi kommer att kunna nå ett nytt avtal före den 31 december.
Vad som inte har uppnåtts under elva månader kommer knappast att kunna uppnås på några dagar.
Herr Busquin, som ledamot av detta parlament har jag ibland haft känslan av att Europeiska kommissionen, kommissionären, och framför allt generaldirektören för fiske, uppförde sig som om de skämdes för sektorn och till och med för de medlemsstater som de är kallade att företräda i denna förhandling.
Vi visste alla från första början att det var en svår förhandling.
Allt eftersom tiden gick visade det sig att det inte bara var svårt utan också kanske kunde visa sig vara omöjligt.
För kontakterna kan inte påbörjas med att man vänder ryggen åt de krav som sektorn ställer och accepterar de marockanska kraven utan diskussion.
Kommissionen sände signaler, inte till förhandlarna från grannlandet, utan till de europeiska fiskarna: för mycket bläckfisk, flottan har för stor kapacitet, blandföretag, det är nödvändigt att förhandla med flottan sektor för sektor, förbud att nämna andra typer av handelsutbyte, och naturligtvis, tystnad.
Och vem passar denna tystnad?
Passar den parlamentet, som har förpliktelser mot medborgarna i Europeiska unionen?
Passar den sektorn, som, mer driftig än förhandlarna, åker till Marocko och bevisar att vad som är omöjligt för Bryssel är möjligt för dem: att tala direkt med marockanerna, upprätta goda kontakter och principer för ett samförstånd inom handeln, industrin och fisket?
Passar det generaldirektoratet för fiske som med hela gemenskapsapparaten för sina fötter fortfarande anser att det är våra fiskare som är bovarna i dramat för att de inte ägnar sig åt något annat?
Vi har, kommissionären, inte känslan utan vissheten av att sektorn på egen hand hade kunnat nå det avtal som kommissionen inte har uppnått än idag.
Denna känsla passar inte ihop med en förhandling med ett land som räknar med ett associeringsavtal med Europeiska unionen och vars utveckling vi är involverade i.
Och den passar ännu mindre ihop med en Europeisk union som känner sig redo för att förhandla om anslutning av 13 nya medlemsstater.
Den marockanska regeringen kräver en privilegierad relation med Europeiska unionen.
Den har anledning att göra detta och vi bör känna oss stolta över det.
Vi är de främsta importörerna av marockanska fiske- jordbruks- och industriprodukter.
Det marockanska jordbruket har fördelen av ett privilegierat avtal när det gäller att exportera till Europa.
I varje förhandling om fiskeavtal, medan de var temporära, lyckades Marocko systematiskt utverka permanenta jordbrukseftergifter.
Vi skulle kunna säga att vi, efter att ha legat förtöjda i elva månader, fortsätter att betala för det förra avtalet och det som fanns före det.
Europeiska unionen vill fortsätta vara associerat med Marocko i fråga om fisket, för vi är övertygade om att det är möjligt att uppnå ett samarbete som är fördelaktigt för båda parter, av samma anledningar som gör Europeiska unionen till ledande investerare i Marocko.
Den första, den andra och den tredje.
Eller att tusentals marockanska ungdomar studerar vid spanska eller franska universitet.
Eller att Marocko har förmånen av viktiga europeiska bidrag.
Eller att vi delar vår Medelhavspolitik med Marocko.
Om sysselsättningen är den prioriterade frågan i Europeiska unionens åtgärdsprogram kan inte en ekonomisk faktor som fiskesektorn hamna på efterkälken.
Åtminstone 40 000 direkta och indirekta sysselsättningstillfällen i unionen är beroende av detta avtal, i regioner utan möjlighet till omstrukturering.
Det är inte bara tomt prat.
Kommissionen känner mycket väl till hur viktiga fiskeavtalen är för vissa regioner som i hög grad är beroende av denna verksamhet: europeiska regioner i Danmark, Irland, Skottland, Andalusien, Portugal, Galicien, med mycket höga arbetslöshetssiffror och som inte har någon industriell aktivitet, som har överlämnat sin konkurrenskraft i utbyte mot en marginell verksamhet som kommissionen verkar vilja diskriminera ännu mer.
Jag är ledsen att jag talar i så starka ordalag, men för dessa regioner skulle en definitiv förtöjning av flottan och avsaknaden av andra alternativ innebära ett ödesdigert slag som de i så fall får mycket svårt att hämta sig ifrån.
De europeiska institutionerna bör åstadkomma att medborgarna och fiskarna inte ser Europa som en universallösning men som den lämpliga ramen för att försvara sina intressen.
