# ID: svediakorp-gov406116
# author: Langenhagen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 664
# sentences: 43
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär!
I morgon infaller årsdagen av vår senaste debatt här i parlamentet om Marocko.
Man kan knappt tro det, ett helt år har gått.
Mycket vatten har hunnit rinna utför Rhen, avtalet har ändå löpt ut utan att ha blivit ersatt.
Man talar om ytterst svåra samtal och långdragna överläggningar.
Vi sitter alltså efter ett år åter här och skulle kunna föra nästan samma debatt.
Det är bara det att det inte för oss vidare.
Jag hade hoppats på en seger för förnuftet, men förgäves.
Nu är det så att det har kommit ett pressmeddelande från kommissionen och vidare finns Busquins meddelande från i morse.
En marockansk delegation kommer att förklara sin ståndpunkt i Bryssel den 30 oktober.
Kommissionär Fischler har även bekräftat detta för mig.
Märk väl, det rör sig om ett ställningstagande från den marockanska sidan.
Detta innebär på intet sätt att man ännu nått slutet på förhandlingarna.
Jag frågar: Har vi över huvud taget påbörjat dem?
Eller pratar vi bara i det blå?
Vi har denna vecka genomfört ett extra sammanträde med fiskeriutskottet och genom omröstning kommit fram till ett gemensamt beslut, som skall underbygga vår muntliga fråga från i morse och visa hur bekymrade vi är.
Jag har haft det svårt med utskottets sammanträde och också med själva beslutet, eftersom vi eventuellt ingriper i ett löpande förfarande även om vi hittills inte fått ta del av något som är riktigt nytt.
Hade det ändå inte varit bättre att skjuta på saken?
Men har vi tillräckligt med tid?
Jag kan mycket väl förstå hur bekymrade de berörda fiskarna från Spanien och Portugal är.
Som ledamot från den tyska kusten kan jag sätta mig in i hur fiskarna och deras familjer mår, som bokstavligen sitter på torra land, och det sedan månader tillbaka.
För bara några få veckor sedan var jag själv i Algeciras på den spanska sydkusten.
Det ligger inte långt ifrån Marocko.
Båtarna låg fastsurrade i hamnen och fiskarna är dömda till overksamhet.
De är missnöjda och besvikna på Europa.
De sociala och ekonomiska följderna av att avtalet ännu inte har förnyats är enorma.
För inte bara några tusen fiskare berörs utan också mer än 20 000 människor som arbetar i de fabriker som tar hand om produkterna. från fisket En positiv nyhet finns att rapportera: möjligheten att få ekonomisk kompensation har förlängts till slutet av detta år.
Men detta är bara en droppe i havet.
Naturligtvis är avtalet med Marocko en politisk fråga.
Politik handlar naturligtvis också en del om känslighet och diplomatisk takt.
Nu när vi börjar se ljuset i slutet av tunneln bör vi inte, knappast, drämma till med en massa krav.
Men jag är av den uppfattningen att tillräckligt mycket porslin krossades förra året och att vi nu måste gå varsamt fram.
Varsamhet är strategin för dagen.
Men har vi då fortfarande tillräckligt med tid?
Tyvärr går samtalen trögt.
Jag önskade att vi, kommission och parlament, gemensamt kunde sätta igång något.
Är det då verkligen orimligt att kräva att Europaparlamentet även i detta fall blir direkt delaktigt i förhandlingarna?
Avtalets betydelse och dess ekonomiska följder för gemenskapens budget rättfärdigar detta.
Varför får vi inte denna självklarhet till stånd?
Finns det något att dölja bakom stängda dörrar?
Jag är mycket intresserad av att veta hur den senaste utvecklingen ser ut, hur de närmast följande, avgörande dagarna gestaltar sig och vad som då kan eller måste göras för att leda förhandlingarna till ett framgångsrikt slut.
Jag förutsätter att man iakttar den försiktighet som krävs och förväntar mig ett snabbt och gott resultat.
Jag önskar kommissionären lycka och framgång och hälsar den marockanska delegationen hjärtligt välkommen.
