# ID: svediakorp-gov406098
# author: Mauro (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 272
# sentences: 7
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
De ord jag använder i detta korta inlägg är ord till stöd för ändringsförslaget från McCormick, som i detta sammanhang har funnit att subsidiaritetsprincipen, förutom att vara en rättslig princip och eventuellt förutom att vara en teologisk princip, säkert är en princip med stort existentiellt värde, dvs. ett värde som omedelbart kan kopplas till medborgarnas vardagsliv.
För vad är egentligen staten, om inte ett organ för att styra, om inte frukten av en frihetspakt mellan medborgarna?
I det avseendet, om staten är en frihetspakt, är staten en garant för de ansträngningar som medborgarna gör för att uppfylla sina egna behov, och den är ingen härskare.
Om staten är en garant, men ingen härskare, så följer av detta omedelbart att i den konstruktion som gjorts av Wuermeling, som i subsidiaritetens namn vill överlämna det som i slutändan skall garanteras till de enskilda medlemsstaterna, så måste exakt samma process följas även av medlemsstaterna.
På det viset garanteras subsidiaritetsprincipen för de allra minsta samhällena, för de självständiga regionerna, för organisationer på mellannivå, för sociala grupper, för familjer och för de enskilda medborgarna, som är de enda som är verkligt suveräna när det gäller lagstiftning och administrativa åtgärder.
Det är därför jag i detta inlägg tillåter mig att uttrycka mig framför allt till stöd för ändringsförslag 1, stycke 11a, framlagt av McCormick, som jag tycker återger och på ett heltäckande och sunt vis föreslår en tolkning av subsidiaritetsprincipen som inte är teologisk, utan just konstitutionell.
