# ID: svediakorp-gov406060
# author: Piétrasanta (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 972
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, mina kära kolleger!
Jag också vill först och främst gratulera min kollega Elisabeth Montfort för den höga kvalitet hon har hållit i sitt betänkande rörande det fleråriga programmet för företag och företagsamhet för perioden 2000-2005.
Den omsorg hon har lagt ner på granskningen av förslagen och det samråd hon har bemödat sig om att genomföra med många berörda parter har varit till fördel för att bättre definiera och optimera genomförandet av programmet.
Jag vill här betona vissa viktiga frågor som engagerar oss om vi vill förbättra det europeiska bidraget till företagen i den nya så kallade kunskapsekonomin.
Vad kan vi mer tillföra företaget Europa, såsom ordförande Prodi kallade det i ett uttalande nyligen?
I första hand måste varje företag beaktas i sammanhanget.
Vi har naturligtvis de stora företagen, låt oss säga de företag som består av flera tusentals personer.
När det gäller dessa bör vi inte bara ta hänsyn till vad de tillför på området för marknadsekonomi och sysselsättning och de vinster som det leder till, utan också de kunskaper de tillför genom stödet till programmet för tillämpad forskning, företagsskapande och -avknoppning.
Deras kontakter med forskningslaboratorier, som ofta är statliga, gör det utan tvivel möjligt att komplettera offentliga finansieringar som ofta har behov av det samt att göra uppfinningar.
Det är således nödvändigt att se till att vi agerar positivt i det avseendet.
Låt oss nu tala om små och medelstora industriföretag och mikroföretag.
Såsom Caudron sade utgör de 98 procent av vår ekonomiska struktur.
De har den största anpassningspotentialen.
Jag skulle vilja säga att de är verkliga kommandostyrkor för ekonomi och nyskapande, eftersom de befinner sig i första ledet och i hög grad är utsatta för inneboende risker på området.
Vi måste särskilt bemöda oss om dem och se till att konkreta åtgärder vidtas som de lätt kan tillgodogöra sig.
För det andra, kommer jag inte att återkomma till de åtgärder som man valt i betänkandet och som för övrigt är resultatet av en utvärdering från förra året.
Ni kan emellertid notera att man trots allt upprepar det väsentliga innehållet i gamla frågor: förenklade stödformaliteter, som fortfarande är för besvärliga och kanske till och med hämmande för små och medelstora industriföretag, stöd till finansiering och riskkapital för att säkra bättre stabilitet, stöd till forskning om nya tekniker, upprättande av ett europeiskt referenssystem genom BEST-förfarandet samt kommunikations- och informationsstöd.
Dessa företag måste stödjas i sin miljö, vare sig den är geografisk eller teknisk.
Vi måste främja deras verksamhet och främja en lokal utveckling utifrån såväl materiella som mänskliga lokala resurser samt deras förbindelser med lokala myndigheter.
I det avseendet måste vi stödja inte bara företag av klassisk struktur utan också blandekonomiska och solidaritetsekonomiska företag som allt mer arbetar i riktning mot bättre stabilitet och skapande av arbetstillfällen.
För det tredje, måste vi eftersträva ett europeiskt mervärde.
Det skulle framför allt kunna gälla genomförandet av ett såväl fysiskt som elektroniskt europeiskt nätverk, där små och medelstora industriföretag skulle kunna gå in, hämta information och utbyta kunskaper, med lämpliga mekanismer, lämplig etik samt de bästa trumfkort som Europeiska unionen väljer att sätta in för att stödja dem.
Det förefaller mig ju självklart att man inte kan acceptera att allt skall förvaltas från Bryssel på detta område.
Vi måste vidta åtgärder på fältet och bilda delegationer på regional nivå som vi, såväl kommissionen som parlamentet och rådet, kan kontrollera, såsom det helt nyligen rekommenderades i betänkandet av Majo.
Vi måste också utse vissa frågor för att göra insatser.
Man finner dem lätt, i synnerhet på områdena för informationssamhället, hållbar utveckling, som det talas så mycket om, miljö, rena tekniker, ekotekniker, nya energier samt nya material.
Detta europeiska stödnätverk borde ge sitt kvalitetsmärke åt ett antal centrer, såsom euroinfocentrerna.
Att för små och medelstora industriföretag arbeta med ett sådant kvalitetsmärkt europeiskt nätverk skulle otvivelaktigt bespara dem att bilda ett konsortium med flera företag från olika länder i unionen, vilket ofta tvingar dem att upprätta en konstgjord konstruktion och betungande handlingar med många komplikationer.
Jag skulle verkligen önska att kommissionen bildade en arbetsgrupp i frågan i vilken motiverade parlamentsledamöter får delta.
För det fjärde slutligen, vill jag påminna om att vi måste beakta förslagen till det europeiska forskningsområde som vi håller på att bygga upp.
Parallellt föreslår vi att ett europeiskt innovationsområde upprättas och jag är föredraganden tacksam för att hon har accepterat att innefatta detta förslag i sitt betänkande.
Vi kommer också att tvingas ta hänsyn till resultaten från arbetet i seminariet " Vetenskap och förvaltning ", som hölls i Bryssel i förra veckan under beskydd av framtidsforskningscentrumet i Sevilla, samt uppföljningen av detta seminarium, eftersom det finns många interferenser med det ämne som vi behandlar i dag.
Jag är avslutningsvis övertygad om att för att hjälpa oss att välja och följa upp våra åtgärder är det rätt tid att bilda en riktig parlamentarisk byrå för utvärdering av vetenskapliga och tekniska val, som det finns i de nationella parlamenten och vars motsvarighet den skulle vara.
Fru Fontaine, vår talman, ber oss i dag att i egenskap av STOA-ansvariga sända ett meddelande om stöd till EPTA, det specialiserade tekniska utvärderingsorganet i Europa, grundad under vår kollega Barón Crespos beskydd, som kommer att sammanträda i Berlin den 10 november.
Men STOA är verkligen inte motsvarigt organ och vi vill göra exakta förslag i frågan.
Fru Montfort, vår grupp kommer att massivt stödja ert betänkande.
