# ID: svediakorp-gov406050
# author: Bolkestein (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,085
# sentences: 54
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Fru talman!
Jag skall svara på engelska till fru Villiers, som talat om eurons fördelar och möjliga nackdelar.
Det är en mycket debatterad fråga just nu, men den faller inte inom mitt behörighetsområde.
Jag skall sålunda informera min kollega, Solbes Mira, som har hand om de makroekonomiska frågorna om fru Villiers kommentarer.
Jag har inga önskemål om att lägga till något i den rådande debatten.
Jag vill inte röra till begreppen.
Fru talman!
Jag skulle gärna vilja börja med att framföra ett hjärtligt tack till Peijs för hennes utmärkta betänkande om förverkligandet av ett gemensamt, enhetligt område för betalningar.
Efter fullbordandet av den inre marknaden och införandet av den gemensamma valutan har vi nu mer än någonsin behov av ett gemensamt område för betalningar.
I framtiden får inte gränser spela någon roll längre.
På sikt får det inte finnas någon som helst skillnad längre mellan en gränsöverskridande och en inrikes betalning.
Förverkligandet av denna målsättning kommer att kosta oss och även er ytterligare många års arbete.
I detta sammanhang skulle jag vilja fästa er uppmärksamhet på datumet den 1 januari 2002.
Detta datum måste betraktas som en ytterst viktig och symbolisk milstolpe i uppbyggnaden av Europeiska unionen, vilket jag nu också säger med adress till Villiers.
På ifrågavarande dag, den 1 januari 2002, kommer alla medborgare i euroområdet ju att ha samma mynt och sedlar i sina portmonnäer.
Näst det europeiska passet är detta det mest påtagliga och i det vardagliga livet mest märkbara beviset för att vi alla hör till Europeiska unionen.
Vi måste således göra allt för att denna nya fas skall bli lyckad.
Om systemen för utförande av gränsöverskridande betalningar kommer att förbli lika dyra som i dag kommer ju trovärdigheten för det nya mynt- och sedelsystemet att sitta löst.
Därför är det av yttersta vikt att en hel serie åtgärder vidtas i god tid före den 1 januari 2002, så att dessa är i kraft när de nya mynten och sedlarna gör införs.
Kommissionen kommer att syna alla förslag i betänkandet i sömmarna.
Vi kommer framför allt att noggrant studera problemen på konkurrensområdet.
I det avseendet skulle jag som svar på kommentarerna från Kauppi och även från Randzio-Plath, som tyvärr blivit tvungen att lämna kammaren, vilja säga att kommissionen har gjort undersökningar i fråga om möjliga avtal mellan banker.
Denna undersökning ägde rum i februari 1999.
Kommissionen skickade invändningar till banker i sex medlemsstater.
Detta skedde i juli i år och medlemsstaterna är Portugal, Irland, Belgien, Finland, Nederländerna och Förbundsrepubliken Tyskland.
De förfaranden som hör samman med detta är nu i gång.
Undersökningen om de kostnader som tas ut vid gränsöverskridande betalningar pågår nu.
Rent allmänt anser kommissionen att den tekniska utvecklingen gör det möjligt att intensifiera konkurrensen på det transaktionsområdet, för konkurrens leder naturligtvis till lägre kostnader.
Vi kommer att utbyta tankar om det ämnet under en stor rundabordskonferens som kommer att äga rum den 9 november i Bryssel.
Vidare kommer kommissionen med en rapport om förbättringen av de gränsöverskridande transaktionerna under sommaren 2001.
I denna rapport, säger jag nu direkt till Peijs i synnerhet, kommer lagstiftningsförslag att läggas fram om ändring av det direktiv från 1997 som trädde i kraft förra året.
Jag säger detta direkt med adress till Peijs i synnerhet, för att jag vet att hon uppskattar ett tydligt svar på den punkten.
Jag lovar henne alltså att kommissionen efter det att denna rapport är färdigställd - och det blir inte via vändande post som Peijs begärde, men i varje fall ändå ganska snabbt - kommer med lagstiftningsförslag om detta.
Vid det tillfället kommer vi också att ta upp en förkortning av tidsfristen för utförandet av gränsöverskridande överföringar, vilket Peijs yrkar på i sitt betänkande.
Redan nu äger i 85 procent av fallen överföringar av pengar rum inom tre dagar.
Det handlar naturligtvis om att höja dessa 85 procent till 100 procent.
För att uppnå detta försöker kommissionen utöva inflytande på bankerna.
Än en gång, detta kommer att låta vänta på sig ytterligare en tid, men kommissionen kommer alltså att göra ett uttalande nästa sommar om Peijs förslag att bringa ned tiden till hälften.
Vi kommer att försöka tillmötesgå er kammares önskemål.
Vidare läggs i föredragandens betänkande tonvikten på de statistiska deklarationer som bankerna måste lämna vid varje gränsöverskridande överföring.
Det är medlemsstaterna och inte kommissionen som har gjort dessa deklarationer obligatoriska.
Vi anser att denna form av insamling av statistiska uppgifter om unionens interna transaktioner är en kvarleva från det förflutna som inte längre går att motivera i ett integrerat, gemensamt område och som utgör ett hinder för att marknaden skall kunna fungera väl.
Jag hoppas därför också att medlemsstaterna snabbt kommer att inleda en uppdatering av sina system för insamling av statistiska uppgifter.
Kommissionen står likaså helt bakom Europaparlamentets förslag om att uppmuntra elektroniska betalningar.
Det är likaledes viktigt i detta sammanhang att den tekniska och juridiska säkerheten är säkerställd, framför allt vad beträffar den så kallade direct debiting.
Kommissionen instämmer däremot inte i yttrandet från utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden, eftersom detta utskott försöker få oss att ta initiativ till lagstiftning om att reducera kostnaderna för gränsöverskridande betalningar till samma nivå som kostnaderna för inrikes betalningar.
Vi kan naturligtvis gå med på denna princip, men inte med det föreslagna arbetssättet.
Vi är, som ni vet, förespråkare för fri konkurrens, men inte för administrativ prisreglering.
Dessutom, vilket Blokland mycket riktigt påpekade, skulle en sådan åtgärd omedelbart kunna få en motsatt effekt, för kostnaderna för inrikes betalningar skulle höjas direkt.
Jag tror inte att konsumenter som aldrig gör några gränsöverskridande överföringar skulle uppskatta det.
Därmed har jag kommit till slutet av min korta redogörelse av de åtgärder som kommissionen har för avsikt att vidta i anslutning till Peijs betänkande.
Jag hoppas att de vädjanden som ni framför allt har riktat till bankvärlden kommer att vinna gehör.
Kommissionen och Europeiska centralbanken för en permanent och ofta mödosam dialog med bankväsendet för att nå påtagliga resultat, och ert stöd i sammanhanget är hjärtligt välkommet.
