# ID: svediakorp-gov405961
# author: Alyssandrakis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 224
# sentences: 8
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, herr kommissionär, kära kollegor!
Greklands kommunistiska parti anser att telekommunikationerna utgör ett strategiskt viktigt område.
De får således inte fungera med monopolens egenintresse som drivkraft, utan deras skyldighet är att vara inriktade på att tjäna oss alla på bästa möjliga sätt.
Inom ramen för Europeiska unionens mer allmänna politik, som öppnar upp den sociala verksamhetens alla sektorer för det stora kapitalet, erbjuder den förordning vi idag granskar monopolen kanske den allra viktigaste delen av telenäten.
Denna infrastruktur, vilken har krävt många år och offentliga medel för att utvecklas, bjuds ut till en spottstyver eftersom telekommunikationsföretagen inte kommer att erhålla mer i utbyte än kostnaderna för underhåll och funktion.
Argumentet att nya tjänster kommer att utvecklas på detta sätt håller inte, eftersom sådana tjänster kan utvecklas lika bra inom telekommunikationsföretagen, och definitivt mycket billigare, eftersom de inte kommer att tyngas ned av hög profitering.
Europeiska kommissionen och rådet begränsar sig inte endast till traditionen att befrämja det privata kapitalet lokalt, utan de går vidare i skepnaden av en föreskrift med omedelbar verkan, och som drivs framåt med anmärkningsvärd snabbhet.
Jag anser, kära kollegor, detta vara ett exempel från vilket man kan dra nyttiga slutsatser om vems intressen Europeiska unionen egentligen tjänar.
