# ID: svediakorp-gov405922
# author: Arvidsson (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 301
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Det är nu vår uppgift i egenskap av politiker att fatta beslut inom ett mycket svårt hälsoområde.
Detta säger jag trots att mitt ordinarie yrke ligger inom det internmedicinska området.
Verkningsmekanismerna för endokrinstörande ämnen är inte alltid kända.
Den individuella variationen är mycket stor.
Dessutom varierar känsligheten från en period till en annan under den mänskliga livscykeln.
Vi kan därför inte följa sedvanlig rutin och fastställa gränsvärden för lämplig maximal exposition, då sådana gränsvärden inte går att fastställa när det gäller endokrinstörande ämnen.
Vi måste, i egenskap av politiker, ta problemen med endokrinstörande ämnen på största allvar.
Jag anser att kommissionens strategidokument på området är mycket bra.
Vi behöver större kunskap, forskning måste prioriteras, riskbedömning måste påskyndas och möjliga ersättningsämnen måste identifieras.
Vi behöver utlåtanden från den vetenskapliga kommittén.
Allmänheten bör få saklig information.
Vi behöver samråd med medlemsländer, med industrin och med skilda organisationer.
För att nå därhän är det rimligt att kommissionen arbetar utifrån en prioriteringslista.
Vad beträffar förslaget till betänkande från utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor har jag en viktig invändning.
Jag delar nämligen inte uppfattningen att frivilliga överenskommelser i allmänhet ej är en framkomlig väg.
Jag anser tvärtom att frivilliga överenskommelser kan vara en snabbare väg än att gå lagstiftningvägen.
Överenskommelser som tidsbegränsade stopp, begränsningar i marknadsutsläpp, infasning av enskilda riskfria produkter är ofta att föredra när förhållandena ej är klarlagda, men då flexibilitet och snabba åtgärder är värdefulla.
Slutligen vill jag understryka att lagstiftningsåtgärderna alltid måste föregås av en allsidig vetenskaplig bedömning och rekommendation från vetenskapliga kommittén.
Dessa bedömningar och rekommendationer skall beaktas av oss som beslutsfattare.
Det är ett politiskt anständighetskrav.
