# ID: svediakorp-gov405916
# author: Lund (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 834
# sentences: 41
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(DA) Fru talman! vi har i dag en betydande kunskap om hormonstörande ämnen.
Det har funnits många misstankar, men många orsakssamband har klarlagts om hur de hormonstörande ämnena kan påverka människor och djur.
Vi vet att de kan ge en sämre fortplantningsförmåga.
Vi vet att det kan bli missbildningar av könsorganen, både hos djur och människor, och att de kan framkalla svåra sjukdomar, inklusive testikelcancer och bröstcancer.
Men samtidigt finns fortfarande en stor osäkerhet om de övergripande effekterna av de många hormonstörande ämnena.
I praktiken är alltså situationen oöverskådlig, även för de kommande generationerna.
Det är enligt min mening ett ganska skrämmande perspektiv.
Hittills har inställningen varit att ämnenas farlighet först skall erkännas och att man ingriper först när skadan har skett.
Denna situation är naturligtvis ohållbar.
Därför är det bra att kommissionen har lagt fram ett meddelande om en EG-strategi för hormonstörande ämnen.
Jag tycker dock att kommissionens strategi är litet för avvaktande.
Den kunde gott ha varit litet mer ambitiös.
Jag tycker det saknas en del mer offensiva och effektiva initiativ på kort sikt.
Och det är detta jag försöker att få rätsida på i betänkandet.
Det viktigaste är framför allt att förteckningen över ämnen som är eller misstänks vara hormonstörande färdigställs, och att detta sker mycket snabbt.
I betänkandet har jag föreslagit att det skall ske före årets slut.
Det är också viktigt att man de nödvändiga medel som ser till att förteckningen kommer att omfatta alla relevanta ämnen, troligen ca 560 stycken.
Samtidigt är det nödvändigt att de farligaste ämnena på denna lista identifieras, så att man omedelbart kan ta initiativ till ingrepp mot de farligaste ämnena.
Det kan handla om olika åtgärder: Förbud, stegvisa borttaganden under ett antal år och andra begränsningar för användandet.
Denna förteckning över de farligaste ämnena bör kunna fastställas före mitten av år 2001.
I detta sammanhang tror jag att det är viktigt att slå fast att det måste ske utan att vi inväntar ytterligare undersökningsresultat.
Vi skall alltså göra detta genom att tillämpa försiktighetsprincipen på ett offensivt sätt, och i detta sammanhang tycker jag också att det är viktigt att vi uppmärksammar de särskilt sårbara grupperna.
Jag tänker då närmast på gravida kvinnor, spädbarn och vissa grupper av arbetstagare som löper särskilt stor risk att påverkas av dessa ämnen.
Jag anser också att det måste göras en stor insats för att upprätta en effektiv övervakning i medlemsstaterna och i EU-regi.
Det måste ställas krav på att industrin skall rapportera vilka kemiska ämnen som säljs på marknaden, hur stora mängder av dessa som används och deras förväntade effekter.
Vi känner också alla till att det skall avsättas mer resurser till forskning om både räckvidd och konsekvenser, och även till forskning om undersökningsmetoder och forskning om blandningseffekter och synergieffekter.
Vi känner till att dessa ämnen, när de blandas, kan ge otrevliga effekter.
Jag tycker också i detta sammanhang att en särskild forskning om riskerna är viktig, och att vi i övrigt bör se till att forskningen är oberoende, dvs. att vi inte grundar våra politiska initiativ på tillverkarnas egen forskning.
Vad gäller forskningen, vet vi också att det är viktigt med ett internationellt samarbete, inklusive det med Förenta staterna och Japan.
Som ett led i en framtida forskning om de kemiska ämnena, tror jag att det är bra om det fastställs en särskild ram, några särskilda kapitel för de hormonstörande ämnena.
Det skall vara en lagstiftningsmässig ram som bygger på försiktighetsprincipen och på principen om omvänd bevisföring.
Samtidigt bör man ange en tidsplan för undersökning av redan befintliga ämnen.
När jag betonar en lagstiftningsmässig ram, är det också för att säga att jag tror att bestämmelserna skall vara bindande.
All erfarenhet av frivilliga avtal på detta område är dålig.
Jag vill tacka de olika gruppernas föredraganden och kommissionen för det samarbete vi haft i samband med utarbetandet av betänkande.
Rörande ändringsförslagen vill jag bara påpeka att mitt eget är en språklig förbättring av punkt 15 i betänkandet, och att jag inte kan rekommendera att vi röstar för Grossetêtes tre ändringsförslag.
Jag tror att förslagen i hög grad fått inspiration från den kemiska industrin som jag själv kontaktats av.
Avsikten är helt klart att man vill hindra att det sker ingrepp här och nu, och jag tror att det är viktigt att understryka att de råd vi får från de vetenskapsetiska kommittéerna är just råd, och att de inte blir faktisk lagstiftning.
Det är vi i kommissionen, rådet och parlamentet som skall fastställa de lagstiftningsmässiga ramarna och inte de vetenskapliga kommittéerna.
De verkar som rådgivare på samma sätt som vi tar emot råd från andra håll.
