# ID: svediakorp-gov405902
# author: Inglewood (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 353
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag måste börja med att gratulera Moreira Da Silva till hans betänkanden och omedelbart avge en intresseförklaring.
Jag äger en del skog i Förenade kungariket, vilket ur ekonomisk synpunkt är ganska hopplöst med hänsyn till det rådande ekonomiska läget.
Likväl renar mina träd, och många andras träd, koldioxidutsläppen från några av landets mest lönsamma företag.
Ingen skogsägare får ett öre direkt från denna viktiga sociala funktion och som jag ser det måste utbetalningar för miljötillstånd och handeln med dessa leta sig hela vägen fram till de som faktiskt odlar och förvaltar träden och inte beslagtas av fonder och annat på vägen.
Om inte skogsbruk lönar sig kommer självfallet ingen att plantera träden och om träden inte planteras kan de inte rena koldioxiden.
Dessutom är det fel att den relativt fattiga industrin skall städa upp i den röra som den relativt rika industrin lämnar efter sig, gratis och utan att få något tillbaka.
Detta erbjuder i sin tur trängda jordbrukare och andra på landsbygden en potentiell inkomstkälla som kan bidra till att bygga upp deras ekonomiska bas, som för närvarande som vi alla vet producerar alltför mycket livsmedel till ett alltför högt pris.
Jordbruk är en industri som ger avsättning i många olika former och offentliga medel kan komma att krävas för att få fram alla de offentliga produkter som industrin kan och bör tillverka.
Om man tänker på potentialen hos biomassa och andra grödor för energiframställning och väteproduktion, och tar de summor som går till produktionsstöd för oönskade livsmedel och jämför dem med stödet till denna alternativa produktion och till tekniken för att tillvarata den, talar skillnaden för sig själv.
Det finns mycket som talar för att utjämna skillnaden mellan dessa siffror, eftersom jordbrukets och landsbygdens problem bara kan förvärras om inte nya och hållbara former av jordbruksproduktion kan hittas.
Detta är lika mycket en fråga om reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken som en miljöpolitisk fråga och det är bara genom att närma dessa båda områden som väsentliga framsteg kan göras.
