# ID: svediakorp-gov405883
# author: Wallström (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,747
# sentences: 73
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Låt mig först av allt tacka föredraganden Moreira Da Silva, som har sammanställt två utmärkta betänkanden om vår nuvarande strategi för klimatförändringar.
Låt mig också uttrycka min uppskattning av att Europaparlamentet fortsätter att fästa vikt vid det globala problemet med klimatförändringar.
Jag välkomnar dagens innehållsrika debatt om denna fråga.
Debatten är särskilt lämplig eftersom avgörande beslut måste tas om endast fyra veckor, vid den sjätte konferensen för de parter som ingått konventionen om klimatförändringar - den så kallade COP-6 - i Haag.
Som ni vet stöder Europeiska unionen helhjärtat att Kyotoprotokollet skall träda i kraft senast år 2002, det vill säga tio år efter Rio.
Europeiska unionen har för avsikt att ratificera protokollet så snart som COP-6 har avslutats och nått framgång med beslut som skyddar den miljömässiga integriteten och protokollets trovärdighet.
För att åstadkomma detta är det väsentligt för Europeiska unionen att spela en stark och utpräglat aktiv ledarroll.
I det perspektivet skall jag sammanfatta EU: s huvudmål vad avser COP-6 som följer.
Först av allt måste vi se till att industriländerna vidtar åtgärder hemma.
Industriländerna släpper ut merparten av växthusgaserna och har ett ansvar att visa ledarskap och ta i tu med klimatförändringarna.
Resultatet av COP-6 bör säkerställa detta genom att balansera användningen av Kyotomekanismerna, såsom handel med utsläppsrätter, med åtgärder på hemmaplan - kompletterande åtgärder - och genom att ta i tu med behovet att innan 2005 visa på framgångsrika politiska åtgärder för att minska utsläppen.
För det andra måste vi se till att målen enligt Kyoto uppfylls.
Industriländerna har enats om mål för utsläppsminskningen enligt Kyotoprotokollet.
För att säkerställa att dessa mål uppfylls måste vi under COP-6 enas om ett stabilt ramverk med regler för Kyotomekanismerna och ett starkt och effektivt system för överensstämmelse.
Detta är nödvändigt för att mekanismerna skall fungera effektivt, eftersom marknaderna endast kan fungera effektivt inom ett stabilt institutionellt ramverk.
För det tredje är Europeiska unionen, med hänsyn till att målen bör hållas meningsfulla, allvarligt oroad över att sänkorna skall inkluderas, på grund av osäkerheten av vetenskapligt och annat slag och de risker som är förknippade med sänkorna.
Unionen är även oroad över den eventuellt ökande andelen sänkor eftersom detta påverkar behovet av att industriländerna vidtar åtgärder för att minska sina utsläpp.
Om inte denna oro stillas kan vi inte gå med på att inkludera ytterligare skogsbruk och andra markanvändningsaktiviteter än skogsplantering, avskogning och återplantering med skog.
Sänkorna bör inte inkluderas i mekanismen för en ren utveckling - eftersom det är en mekanism som bör användas för att skänka länder social och ekonomisk utveckling.
För det fjärde måste vi ta i tu med behoven hos utvecklingsländerna och övergångsekonomierna genom att främja kapacitetsutbyggnad, teknisk överföring och stöd till anpassning.
I det avseendet förtjänar behoven hos de minst utvecklande länderna särskild uppmärksamhet.
Vi bör gå vidare med dessa frågor under COP-6 och accepterar att mekanismen för en ren utveckling skall grunda sig på säker och miljövänlig teknik som kan hjälpa dessa länder att utvecklas på ett sätt som minskar föroreningarna.
Jag välkomnar att ledamöter från Europaparlamentet deltar i gemenskapens delegation till COP-6.
Ett slutgiltigt beslut om antalet parlamentsledamöter som skall närvara vid COP-6 väntas fattas den 31 oktober.
Kommissionen har föreslagit att Europaparlamentet skall företrädas av åtta ledamöter.
Med beaktande av de institutionella reglerna för sådant deltagande, får dessa ledamöter närvara vid plenarsammanträden, och jag kan försäkra er att min personal och jag kommer att göra vårt yttersta för att regelbundet informera alla ledamöter som närvarar under COP-6 om de förhandlingar som inte är öppna för observatörer.
Jag kan också lova att organisera ett ordentligt informationsmöte innan COP-6 inleds, kanske mellan den 7 och 11 november, om det är möjligt - vi skall försöka ordna det på bästa möjliga sätt.
Låt mig även kommentera frågan om ratificering utan Förenta staterna.
Europeiska unionen är mycket angelägen om att protokollet skall ratificeras och träda i kraft senast under år 2002.
Vid varje tillfälle uppmanar vi de övriga parterna, i synnerhet USA och Ryssland, att också de börja förbereda sig för ratificeringen.
Även om protokollet rent teoretiskt kan träda i kraft utan att det ratificeras av USA, skulle det helt klart vara det näst bästa alternativet om inte världens största utsläppare av växthusgaser omfattades av systemet.
Det är också högst troligt att detta skulle få betydande konsekvenser för EU: s konkurrenskraft.
Det gläder mig att konstatera att kommissionen får parlamentets och rådets stöd i ansträngningarna att bygga upp ett effektivt europeiskt klimatförändringsprogram.
I yttrandet från Europaparlamentets utskott för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor om detta program betonas att EU: s klimatförändringsstrategi skall prioritera politiska insatser och åtgärder.
Det är viktigt att denna strategi får stöd från alla aktörer och det är skälet till att kommissionen inom ramen för klimatförändringsprogrammet har inlett denna process som inbegriper ett stort antal aktörer.
Rådet (miljö) antog nyligen slutsatser om politiska insatser och åtgärder för att begränsa utsläppen av växthusgaser och bekräftade de val som gjorts inom ramen för det europeiska klimatförändringsprogrammet.
Samtidigt pekar de på några särskilda prioriteringar inom området för transport, energieffektivitet och industrisektorer som bör utvecklas, med beaktande av dessa åtgärders miljöpåverkan och kostnadseffektivitet.
Dessa förslag kommer noggrant att beaktas under det pågående arbetet med det europeiska klimatförändringsprogrammet.
Som ni vet är programmet i full gång och de sex befintliga arbetsgrupperna - flexibla mekanismer, energiförsörjning, energikonsumtion, transport, industri och forskning har varit operativa sedan i juni.
Redan från start har det europeiska klimatförändringsprogrammet varit en utmanande integrationsövning som förenat kommissionens enheter, industri, icke-statliga organisationer och nationella experter.
Det första intrycket är klart positivt efter de fyra första månaderna.
En konstruktiv attityd har växt fram i de olika grupperna.
En rapport om programmets framskridande kommer att ligga till grund för min muntliga presentation vid det särskilda klimatrådet den 7 november.
Trots den korta tid man har haft till förfogande föreslås i programmet redan en första lista över tänkbara åtgärder inom alla berörda sektorer.
Främjande av kraftvärme och förnybara energikällor, att uppmuntra övergång till bränslen med låg kolhalt, att stödja energieffektivitet i byggnader, medvetandehöjande åtgärder inom transportsektorn, förbättringar av lätta fordon, åtgärder för att kontrollera läckage och återvinning av fluorgas hör till de preliminära förslag som är ett resultat av det europeiska klimatförändringsprogrammet.
Efter programmets rådfrågningsfas kring nästa sommar, kommer klimatförändringsprogrammet att ha givit stimulans till och påskyndat befintliga förslag.
Men det kommer samtidigt att ha främjat nya idéer.
Därför är detta klimatförändringsprogram ett unikt tillfälle att sammanställa alla komponenter som ingår i en ambitiös klimatförändringsstrategi för EU och kommissionen kommer att följa upp genom att färdigställa de mest lovande förslagen.
Vad beträffar grönboken om handeln med utsläppsrätter vill jag tacka ledamöterna för att de har gjort en så självständig genomgång av den.
Kommissionen är angelägen om att få höra synpunkterna från aktörerna och givetvis från Europaparlamentet.
Olika uppfattningar om detaljerna är att förvänta när man stiftar bekantskap med ett nytt miljöpolitiskt instrument, och jag välkomnar varmt den stödjande och konstruktiva attityd som parlamentet har intagit.
Handel med utsläppsrätter är ett nytt begrepp och det råder på vissa håll förståelig misstänksamhet.
Jag hoppas att grönboken i någon mån har bidragit till att bryta ner den misstänksamheten.
Handel med utsläppsrätter inom Europeiska unionen är en annan politisk åtgärd som skulle kunna löpa parallellt med andra politiska åtgärder som har inrättats eller som utvecklas av kommissionen inom ramen för klimatförändringsprogrammet.
Kommissionen lägger nu alla sina ägg i en korg.
Att kraftigt minska utsläppen kommer att kräva en hel rad politiska insatser och åtgärder.
I syfte att föra diskussionerna inom Europeiska unionen vidare skissade kommissionen på en vision av hur handeln med utsläppsrätter skulle fungera.
Det var absolut inte någon färdig skiss.
Även om det kan kännas som om grönboken väger över mot vissa alternativ, är kommissionens motiv i första hand att förhålla sig öppen till detta nya instrument och förorda en försiktig, varsam och stegvis utveckling för handeln med utsläppsrätter inom EU.
Det var denna varsamhet som hindrade kommissionen från att redan från början förutse att alla växthusgaser och övriga sektorer, inklusive transport- och hushållssektorerna, skall omfattas av handeln med utsläppsrätter.
Till sist kan ett program som visar sig fungera utvidgas, men först måste systemet visa vad det går för.
Jag tror inte att handeln med utsläppsrätter gynnar kärnkraften mer än någon av de andra klimatförändringsåtgärder som övervägs inom ramen för det europeiska klimatförändringsprogrammet.
Det är inte planerat att kärnkraft skall omfattas av ett program för handel med utsläppsrätter.
Argumenten för att komma igång före 2005 är lika starka som någonsin, så att gemenskapen kan dra fördel av lärdomar och praktisk handling.
Medlemsstaterna har faktiskt redan kommit igång och vi bör hela tiden ha gemenskapens gemensamma intresse för ögonen.
Dessutom är det min avsikt - och det berörde jag redan i oktober - att låta länderna i Central- och Östeuropa delta i varje form av framtida system för handel med utsläppsrätter.
Till sist avspeglar de svar som hittills har inkommit på grönboken - cirka 50 till antalet - det höga intresset för detta instrument.
Uppfattningarna om vad som bör göras härnäst varierar och kommissionen kommer inom de närmaste månaderna att besluta hur den skall gå vidare, sedan svaren har analyserats mer ingående och vi har fått veta resultatet av COP- 6.
Oavsett vilka åtgärder gemenskapen vidtar i fråga om handeln med utsläppsrätter har det hela tiden varit kommissionens önskan och är så fortfarande att dessa skall vara helt förenliga med Kyotoprotokollets system för handel med utsläppsrätter när det träder i kraft.
Som ni vet beräknas EU-systemet träda i kraft 2005 medan den internationella handeln enligt Kyotoprotokollet inte kommer att träda i kraft förrän senare.
Avslutningsvis kan jag uttrycka mitt allmänna stöd för era resolutioner och jag vill återigen tacka er och uttrycka min uppskattning över de konstruktiva ansträngningar som parlamentet har gjort för att öka medvetenheten om klimatförändringarna och för parlamentets stöd till kommissionen vad avser genomförandet.
(Applåder)
