# ID: svediakorp-gov405865
# author: Patten (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,257
# sentences: 86
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Som några av ledamöterna kanske vet skulle jag i dag, tillsammans med Javier Solana och Bodo Hombach från stabilitetspakten, ha deltagit i det särskilda toppmötet för de sydösteuropeiska ledarna i Skopje, som har anordnats av president Trajkovski för att hälsa Jugoslavien välkommen tillbaka till gruppen med de sydösteuropeiska nationerna.
Men jag förklarade för president Trajkovski att hur gärna jag än skulle ha velat delta måste jag vara här i parlamentet i dag för att i handling manifestera demokratiskt ansvar.
Jag har haft flera debatter och det har varit ett nöje att delta i dem.
Men jag är glad över att kunna avlägga rapport från mitt besök i Jugoslavien i går och i måndags för parlamentet.
I likhet med många av er parlamentsledamöter hade jag länge hoppats på ett tillfälle att avlägga rapport om ett sådant besök och om våra ansträngningar för att knyta kontakter med ett demokratiskt Belgrad.
Många av oss överraskades och inspirerades av demokratins triumfatoriska återkomst i Serbien under de senaste veckorna.
Jag antar att vi inte skall vara förvånade över att demokratin alltid segrar till sist.
Innan valet som ägde rum för knappt en månad sedan klargjorde Europeiska unionen med all önskvärd tydlighet att en övergång till demokrati i Jugoslavien skulle innebära en radikal förändring av Europeiska unionens politik gentemot landet.
Vilken skillnad en månad kan göra.
I somras rapporterade jag för parlamentet om ett Serbien som var utstött av de europeiska nationerna, om förtrycket mot modiga, oberoende medier, om vårt stöd till oppositionen.
Även om kort tid har förflutit är oppositionen i dag i regeringen och de oberoende medierna finner plötsligt att de inte längre är hårt ansatta och isolerade, utan går i täten för en ny strävan efter att skapa verkligt öppna och pluralistiska medier för hela landet.
Från den stund då det serbiska folket klargjorde sin önskan om demokrati och från den stund då det krävde att denna önskan skulle respekteras, har Europeiska unionen levt upp till sina ord.
Så snart som fyra dagar efter övergången till demokrati den 5 oktober, tillkännagav Europeiska unionens utrikesministrar att sanktionerna skulle hävas och att oljeembargot och flygförbudet omedelbart skulle upphöra.
De meddelade att den europeiska byrån för återuppbyggnad skulle utvidgas till att omfatta Serbien och Montenegro.
De underströk vår vilja att driva på för att göra Donau farbar och tillhandahålla medel för att göra detta.
De uppmanade kommissionen att utarbeta förslag om att utöka våra nyligen meddelade handelspreferenser vad avser Balkan till hela Jugoslavien.
De uttryckte önskemål om att medlemsstaterna så snart tillfälle ges skall återupprätta eller normalisera sina diplomatiska förbindelser med Jugoslavien.
De betonade Europeiska unionens vilja att bidra till återuppbyggnaden av institutioner och ekonomi i före detta republiken Jugoslavien och de inbjöd president Kostunica till det informella Europeiska rådet i Biarritz och inbjöd honom att delta i det regionala toppmöte som ordförandeskapet anordnar i Zagreb den 24 november med den kroatiska regeringen som värd.
Dagen efter utrikesministrarnas möte flög utrikesminister Védrine, som företräder ordförandeskapet, till Belgrad för att personligen informera president Kostunica om de åtgärder Europeiska unionen beslutat för att uppfylla de löften den gav det serbiska folket under valkampanjen.
Samma dag, endast fem dagar efter den 5 oktober, anlände en grupp tjänstemän från kommissionen till Belgrad för att med president Kostunicas rådgivare diskutera ett brådskande stödpaket på kort sikt.
Senare samma vecka föreslog Europeiska kommissionen Europeiska rådet i Biarritz att budgetmyndigheten, detta parlament inräknat, skulle godkänna ett krispaket med stöd till Serbien för 200 miljoner euro, varav 180 miljoner hämtades från reserven för krissituationer.
Under de senaste dagarna har en grupp från vår byrå för återuppbyggnad varit i Belgrad och i nära samarbete med president Kostunicas medarbetare, och i synnerhet professor Labus och ekonomerna i G17-gruppen, samt andra givare, arbetat fram exakt vilket stöd vi kan ge och hur vi kan se till att det når ut till Serbien så snart som möjligt under de kommande veckorna, med tanke på den annalkande vintern och valet i den serbiska republiken den 23 december.
Efter dessa inledande besök rese jag själv till Belgrad i måndags och i går eftermiddag besökte jag Podgorica.
I Belgrad mötte jag president Kostunica och hade ett separat möte med honom och ett 80-tal borgmästare från demokratiska kommuner.
Jag besökte huvudkvarteret för studenternas motståndsrörelse och mötte Marislav Filipovic, den modige oberoende journalist som fängslades av Milosevic för att han berättat sanningen och nyligen frigavs av president Kostunica.
Jag sammanträffade med professor Labus och hans kolleger bland ekonomerna i G17-gruppen och med kolleger från världsbanken för att diskutera både kortsiktigt stöd och den mer tidskrävande men nödvändiga uppgiften att genomföra en långsiktig återuppbyggnad - främst upprättande av institutioner och rättssäkerhet.
Jag mötte Belgrads borgmästare och besökte tillsammans med honom en skola i Belgrad som har renoverats med stöd av Europeiska kommissionens program Skolor för demokrati.
Jag besökte det oberoende mediacentret, en sorts fristad för oberoende journalister som Europeiska kommissionen har bidragit till att stödja, och gav en intervju.
Jag besökte även studion för den oberoende radio- och TV-stationen B92, som förföljdes av Milosevic och som bland annat Euroepiska kommissionen gav sitt stöd.
Stationens journalister kommer som andra oberoende journalister att förtjäna en framskjuten plats och beröm när de senaste veckornas historiska händelser i Serbien skall nedtecknas.
De var oändligt mycket modigare än jag någonsin behövt vara.
Jag hade även betydelsefulla möten med företrädare för den demokratiska oppositionen inom Serbien och med icke-statliga organisationer och företrädare för det civila samhället, däribland den imponerande ledaren för den medborgerliga demokratiska alliansen, Goran Svilanovic.
Jag gav en resumé över Europeiska unionens huvudsyften med besöket innan jag reste till Montenegro där jag i går kväll sammanträffade med president Djukanovic och premiärminister Vujanovic.
Låt mig bara säga några ord om mitt möte med president Kostunica och om det brådskande stödpaket som vi håller på att utarbeta för Serbien.
För president Kostunica redogjorde jag för vår beslutsamhet att så snabbt som möjligt ge stöd till Serbien.
Hans demokratiska engagemang gjorde intryck på mig och jag poängterade starkt den gigantiska utmaning han står inför vad gäller att konsolidera demokratin i Serbien, särskilt inför det kommande valet i Serbien.
Jag klargjorde för honom att vi vill ge så mycket hjälp som möjligt.
Jag berömde det förhållningssätt han intog i Biarritz och under sitt besök i Sarajevo nyligen, i synnerhet hans vilja att utan dröjsmål upprätta diplomatiska förbindelser till Bosnien-Herzegovina.
Andra har hört de uttalanden han gjorde under en intervju i CBS nyligen.
För mig tycks det som om president Kostunica under exceptionellt svåra omständigheter har gjort en övertygande första insats, som få av oss förutspådde för bara några månader sedan.
Han förtjänar ett visst mått av politiskt manöverutrymme medan han griper sig an dessa problem och konsoliderar sin ställning, och allt praktiskt stöd vi kan uppbåda.
Därför har vi agerat snabbt för att få ihop ett brådskande stödprogram i stor skala för Serbien.
De prioriteringar som vi har lagt fast, efter nära samråd med de demokratiska ledarna i Belgrad, är att framför allt hjälpa till med energiförsörjning, läkemedel och eventuellt livsmedel.
I samma stödpaket ingår att vi utökar vårt mycket framgångsrika program Skolor för demokrati till att omfatta hela landet.
I några månaders tid har programmet medfört grundläggande förbättringar i skolor i kommuner som leds av oppositionen.
Vi kommer nu att genomföra det i hela Serbien.
Vi kommer att lansera ett nytt program som kallas städer för demokrati för att åstadkomma grundläggande förbättringar inom kommunerna och vad avser kommunal service och vi kommer att utöka vårt stöd till medierna och det civila samhället under detta kritiska skede.
Det står klart att Serbien går en mycket svår vinter till mötes, i synnerhet på energisidan.
Vi kommer att göra allt vi kan för att lindra problemen men det kommer ändå att bli svårt, eftersom Milosevic har efterlämnat en iögonfallande förödelse till Serbiens nya ledare.
På energisidan undersöker vi om det med kort varsel går att utöka vårt program Energi för demokrati till hela Serbien.
Vi planerar i synnerhet att skeppa dieselolja och eldningsolja, både för att hålla kraftverken i drift och försörja fjärrvärmeverk.
Vi kommer i första hand att samarbeta med kommunerna, som vi gjorde under vårt pionjärinitiativ Energi för demokrati.
Jag hade ett ytterst givande möte med president Kostunica och många av borgmästarna då vi diskuterade prioriteringar.
Jag hoppas att jag har klargjort vilken väldig uppgift vi står inför.
Det blir nödvändigt att arbeta tillsammans med andra och trots våra ansträngningar står Serbien inför en svår period.
Men vi arbetar för högtryck för att få ut vår hjälp på fältet så snabbt som möjligt, vilket innebär från och med den senare delen av november.
Serbiens befolkning vet att den från och med nu inte behöver gå framtiden till mötes ensam, utan med Europeiska unionens trofasta stöd och hela familjen av europeiska demokratier vid sin sida.
Vid mina möten med borgmästarna och andra stod det klart att förväntningarna på Europeiska unionen är mycket högt ställda.
Vi får inte göra dem besvikna.
Jag hoppas att vi snabbt kan enas i kommissionen och förvaltningskommittén kring de program vi planerar, så att leveranserna verkligen kan inledas under den senare delen av november.
Serbiens befolkning kommer inte att ha förståelse för att byråkratin står i vägen för dem, och det kommer inte jag heller.
Det är bara så att vi måste sätta fart, och det illa kvickt.
Låt mig peka på ytterligare en viktig sak: inget av det stöd jag har beskrivit sker på bekostnad av våra övriga insatser i regionen.
Jag och helt säkert ministrarna i rådet (allmänna frågor) är ytterst medvetna om Europeiska unionens förpliktelser gentemot Kroatien, Bosnien-Herzegovina, Albanien, före detta jugoslaviska republiken Makedonien och befolkningen i Kosovo och Montenegro.
Vi kommer inte att mattas i våra ansträngningar på andra håll i regionen.
Vi kommer snarare att fördubbla dem.
Det var ett av skälen till att jag besökte Podgorica i går, för tredje gången sedan i mars och den första gången jag kunde flyga dit med ett visum från Belgrad.
Jag diskuterade vårt omfattande stödprogram med president Djukanovic.
Vi har i år beviljat Montenegro 55 miljoner som ett erkännande av det tryck från Milosevicregimen som Montenegro varit utsatt för och den modiga demokratiska väg landet har slagit in på under de senaste tre åren.
Jag informerade presidenten och premiärministern om våra planer på att utöka verksamheten inom den europeiska byrån för återuppbyggnad till att omfatta Montenegro och jag informerade dem om våra förslag om att mot bakgrund av den välkomna demokratiska förändringen i Belgrad låta de fulla fördelarna av våra nyligen införda asymmetriska handelsåtgärder för regionen omfatta såväl Montenegro som Serbien.
Det kommer att innebära ett stort uppsving för Montenegros ekonomi.
Jag lyssnade till premiärministerns och presidentens syn på den senaste händelseutvecklingen och på förbindelserna mellan Montenegro och Serbien.
Jag klargjorde för dem och för pressen att jag tagit intryck av president Kostunicas engagemang för demokrati och den väldiga utmaning han stod inför vad gällde att konsolidera demokratin.
Europeiska unionen var beredd att göra allt den kunde för att ge sitt stöd, och det var skälet till att vi utformade ett omfattande krispaket inför den kommande vintern.
Jag talade som en vän till Montenegro, och sade att när valda demokratiska ledare räckte ut en vänskaplig hand var det mycket viktigt att fatta den.
Jag underströk min uppfattning att när nu Milosevic var borta, borde återstående problem lösas genom en rationell och sansad dialogprocess, där man visar förståelse för andras synpunkter, en viss anda av generositet och en portion tålamod.
(Detta är egenskaper som inte har stått särskilt högt i kurs i regionen under det senaste decenniet - med en lätt underdrift.)
Jag avslutade med att säga att en ny generation ledare nu har kommit till makten, som vill göra saker och ting på ett nytt sätt.
Låt mig bara avrunda i dag med att säga att detta år inleddes med demokratiska förändringar i Zagreb och att vi under hösten har sett den sedan så länge emotsedda demokratiska förändringen slå rot i Belgrad.
Mycket återstår att göra.
Även om jag tror att demokratin inte låter sig hejdas är den alltjämt ung och ömtålig i Serbien.
Vi står nu inför är de bästa utsikterna sedan en generation, att bygga bestående fred och välstånd i hela den sydöstra delen av Europa - en möjlighet att verkligen dra ett streck över den senaste periodens trauman och vända blicken mot framtiden, en framtid i Europa.
Europeiska unionen står redo för den uppgiften och redo att göra allt i dess makt för att infria förhoppningarna hos så många vars liv har fördärvats av de fasor Milosevicregimen har förorsakat innanför och utanför Serbiens gränser.
Det är en oerhörd utmaning, men detta är den utmaning vi alla under så lång tid har arbetat för.
Nu är det vår plikt att anta den.
