# ID: svediakorp-gov405861
# author: Patten (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,178
# sentences: 55
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Jag skall sammanfatta mycket kort och jag hoppas att parlamentet inte kommer att missförstå vad jag inledningsvis vill säga.
Vi vill inte tävla i humanitärt engagemang, men jag känner lika starkt för denna fråga som någon ledamot i parlamentet och jag har deltagit i debatter om denna fråga lika ofta som någon i parlamentet, ja jag misstänker att jag troligen har deltagit i fler debatter än andra i parlamentet.
Jag har medverkat i universitetsdebatter som student.
Jag har senare deltagit i debatter vid universitet under min politiska karriär.
Jag har talat i radio- och TV-program.
Jag har blivit utbuad för vad jag sagt vid offentliga möten om dödsstraff.
Jag har talat i parlamentet om dödsstraff.
Jag har talat i parlamentet under mycket laddade debatter om terrorism, terroristdåd och dödsstraff, mot användningen av dödsstraff.
Enligt min erfarenhet är detta en helt och hållet unik debatt.
Jag har aldrig deltagit i en debatt om dödsstraff där alla stod på samma sida, och det är värt att reflektera över.
Den kvinnliga parlamentsledamoten åberopade i sitt mycket fina och rörande anförande Bibeln och tog upp Kain och Abel.
Bibeln har i dessa debatter blivit mer missbrukad än de flesta andra texter, möjligen med undantag för Konfucius - och då menar jag inte att parlamentsledamoten missbrukade den.
Vanligtvis för vi höra Bibeln citeras på ett annat sätt.
Vi får höra raderna om öga för öga och tand för tand.
Det är oftast den texten som citeras, så det var beundransvärt att ledamoten gick ännu längre tillbaka, till Första Moseboken.
Man kan inte gå så mycket längre tillbaka än så.
Jag vill bara be parlamentet att reflektera över att denna debatt innehöll inlägg som alla stod på samma sida - en sida som jag av hela mitt hjärta instämmer med.
Det väcker en tanke hos mig om att vi inte bara bör tänka på att informera allmänheten i andra länder, utan emellanåt tänka på behovet av fortsatta informationskampanjer även inom Europeiska unionen, eftersom jag inte är säker på att alla utanför dessa fantastiska lokaler, utanför detta parlament, tänker precis som vi gör.
Och vi måste komma ihåg att det är en av det politiska ledarskapets uppgifter att övertyga den allmänna opinionen och inte bara anta att alla har samma uppfattning som vi.
Jag tycker att Rutellis idé om en Europadag i vår almanacka, då vi om och om igen argumenterar mot dödsstraffet, var en förnuftig och effektiv tanke som faller inom ramen för vad jag har varit inne på.
När jag finner att jag inte är överens med den kvinnliga parlamentsledamoten, är min första tanke att jag måste ha fel.
Att våra uppfattningar skiljer sig åt i fråga om FN: s generalförsamling är endast en fråga om olika taktik.
Det råder ingen tvekan om att vi som ett mål på medellång sikt vill se en framgångsrik resolution och att FN: s generalförsamling tar ställning mot dödsstraffet.
Det råder ingen som helst tvekan om detta.
Förra året gjorde vi bedömningen att vi inte kunde nå den framgång vi hade önskat.
Att det fanns en verklig risk för att vi i slutänden skulle sitta där med en antagen resolution som skulle ha hävdat något som jag helt motsätter mig, och som jag tror att den ärade ledamoten djupt motsätter sig, nämligen att ett lands anseende i frågan om mänskliga rättigheter inte är andra länders angelägenhet.
Vi skulle ha sett fördragens ord missbrukas för att hävda den tesen.
Vi vill ha en bra och ren text som fördömer dödsstraff och intygar de mänskliga rättigheternas universella giltighet, inbegripet att livet är heligt.
Vi vill bygga vidare på vad som har uppnåtts i kommissionen för mänskliga rättigheter, för att kunna skapa den majoritet vi vill se i själva Förenta nationerna.
Vi har hört flera hänvisningar till länder där dödsstraffet genomförs i mycket stor och fasaväckande omfattning.
Det talades om Kina och vi känner väl till deras anseende.
Detta är en fråga som vi ständigt tar upp i vår dialog om mänskliga rättigheter.
Med handen på hjärtat, eller utan handen på hjärtat, kan jag inte säga att vi kommer så långt med det, men vi fortsätter att ta upp frågan.
Det här är också en fråga vi tar upp med Förenta staterna.
Vi gjorde en allmän démarche i Förenta staterna i februari i år utöver de démarches vi gjorde till de olika delstaternas federala myndigheter, exempelvis i fråga om enskilda fall som gäller dödsstraff.
Vi anmodade Förenta Staterna att upprätta ett moratorium för användningen av dödsstraff, i utsikt att helt avskaffa dödsstraffet.
Vi krävde att Förenta staterna skulle dra tillbaka sin reservation till artikeln i det internationella konventet om medborgerliga och politiska rättigheter rörande förbudet mot att tillämpa dödsstraffet på minderåriga.
Vi anmodade även Förenta staterna att respektera de strikta villkoren enligt vilka dödsstraffet kan få användas, och som anges i flera internationella instrument.
Några ledamöter tog upp presidentvalsdebatterna.
De hänvisade till det faktum att det enda både republikanernas och demokraternas kandidater var eniga om var dödsstraffet, hur oeniga de sedan än var om regeringens storlek, skattesatserna och moraliska normer för det offentliga livet.
De kanske är eniga om dödsstraffet.
De kanske säger att dödsstraffet är effektivt och moraliskt försvarbart, eftersom de tror det.
De flesta amerikanska politiker och offentliga tjänstemän verkar vara av den uppfattningen och det inträffar ibland att offentliga tjänstemän, som tillsatts genom val, för fram särskilda uppfattningar för att de tror att de är populära.
Det kan vara så att vi, om vi återvänder till frågan om att informera allmänheten, även måste ta upp den frågan till och med i det kanske mest välinformerade samhället i världen.
Antalet fängslade människor och antalet avrättningar i Förenta staterna är extremt högt för ett land vars demokrati Alexis de Tocqueville för ett sekel sedan firade i så välfunna och vältaliga ordalag.
Jag är inte säker på vad han skulle ha tyckt om presidentvalsdebatterna.
Jag är inte säker på vad han skulle ha tyckt om antalet dödsstraff i Förenta staterna.
Detta har varit en nyttig, om än underbart avvikande debatt.
Jag hoppas att vi kan upprepa den.
Men jag hoppas också att vi går ut och debatterar denna fråga i sällskap som inte hyser samma enhetliga uppfattningar och insikter.
Jag hoppas att vi kan använda såväl våra intellektuella som finansiella resurser för att gång på gång föra fram frågan till försvar för att människolivet är heligt och för att bekämpa den oacceptabla metoden med dödsstraff.
Vi måste alla se fram emot en dag då dödsstraffet som sig bör betraktas som ett medeltida barbari.
(Applåder)
