# ID: svediakorp-gov405857
# author: Vanhecke Frank (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 322
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag är personligen av olika skäl ingen förespråkare för dödsstraff och ändå vill jag här göra två grundläggande anmärkningar som avviker från allt det som sagts här före mig.
I första hand tycker jag inte att vi skall jämföra äpplen med päron.
Det är en enorm skillnad mellan utförandet av dödsstraff i till exempel Förenta staterna å ena sidan och å andra sidan i länder som Kina, Pakistan, Saudiarabien, Nordkorea, för att bara nämna några ur en lång rad.
I det första fallet handlar det om det högsta straffet för de allra värsta brottslingarna, vilka dessutom har haft tillgång till mycket talrika försvarsmekanismer i ett demokratiskt rättssystem.
I de andra fallen handlar det oftast om en sorts godtycklig, förskräcklig terrorisering av personer som långt ifrån alltid är grova brottslingar enligt vanlig lag.
Den som drar alla dessa över en kam gör sig skyldig till bondfångeri.
För det andra måste jag dock säga att det är lätt att i demokratiska stater fälla krokodiltårar över grova brottslingars öde.
Det är redan litet svårare att ta till sig de anhörigas öde, till exempel anhöriga till åldringar som torteras till döds för sina sparpengars skull, till underbetalda värdetransportörer som skjuts ner av rånare, till barn som våldtas och mördas.
Om jag vore säker på att det i Europa råder en vilja att i första hand uppmärksamma offrens öde och offrens säkerhet så skulle jag i dag, tillsammans med er, och utan förbehåll fördöma dödsstraffet.
I praktiken kan jag dock bara konstatera att, åtminstone i mitt land, de grövsta brottslingarna systematiskt släpps fria innan fängelsestraffet fullgjorts och inte sällan på nytt begår förskräckliga brott.
Under dessa omständigheter är det inte konstigt att många människor säger att dödsstraff för vissa monster som ständigt återfaller skulle ha kunnat rädda många oskyldiga människoliv.
