# ID: svediakorp-gov405852
# author: Bonino (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 515
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Alla vi ledamöter som inte är unga eller inne på sin första mandatperiod kan inte undgå att med rörelse tänka på Adelaide Aglietta, såsom Monica Frassoni gjorde, när de ger sig in i denna debatt.
Jag tror att det är henne vi har att tacka för att detta mycket långvariga engagemang inleddes 1992, denna mycket långa kamp som vi fortfarande bedriver.
Det är just när jag ser tillbaka, tittar på de framsteg som har gjorts sedan 1992, herr kommissionär, som jag inte kan dela er bedömning eller den positiva bedömning ni gjorde av att unionen drog tillbaka den resolution den lade fram för Förenta nationerna i november.
Herr kommissionär, jag är övertygad om att detta handlade om en strid vi kunde ha vunnit och att de hårda ord med vilka man vägrade gå med på en kompromiss om förordet - om förordet väl att märka - som inte hade någonting med sakfrågan att göra, i verkligheten riskerade att dölja något väsentligt bakom stelbenthet och resulterade i att vi i stället spelade med en hel rad stormakter, mer eller mindre vänligt sinnade, och stora marknader som var klart irriterade av detta initiativ.
Det är ingenting nytt: redan 1994 var EU delat om det förslag till resolution som Italien lade fram, men just därför är det allvarligare, för jag anser att åtta års arbete, inte bara av detta parlament, och helt klart av er själv, herr kommissionär, och av unionen som sådan borde ha lett till seger i november i år, det tror jag absolut hade varit möjligt.
För min del handlar det alltså om en strid vi kunde ha vunnit, jag upprepar det.
När detta är sagt, herr kommissionär, anser jag att just i frågor av detta slag det förenade arbete som samhällets organisationer och de icke-statliga organisationerna utför är grundläggande eftersom det vanligen är organisationer som har större manöverutrymme, som kan vara modigare och hålla fast vid ställningstaganden som så att säga är mindre bundna av andra överväganden eller andra intressen som i sig är legitima, men som mycket ofta riskerar att föra regeringar och institutioner till mindre modiga ståndpunkter, litet mer kompromissartade.
Just därför begär man i en del av resolutionen att kommissionen skall vara tydligare i sin rapportering och öppna information om hur budgetposterna 2000 för denna fråga och för demokratisering i stort används.
Det har faktiskt hänt och händer fortfarande att just de organisationer som har arbetat mest med denna fråga har sett sig utestängda, så att säga, från ett gemensamt arbete med kommissionen trots att de bedrivit det sedan många år.
Det verkar som om detta beror på att det inte längre finns medel och att man inte riktigt vet vart de har tagit vägen.
Därför tror jag, herr kommissionär, att insyn och information skulle kunna bidra till ett gemensamt arbete som jag tror vi alla är intresserade av.
