# ID: svediakorp-gov405847
# author: Díez González (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 519
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Än en gång uttalar sig parlamentet för den mänskliga värdigheten och mot dödsstraffet.
Men denna gång uttalar det sig efter att konventet har godkänt den slutgiltiga texten till Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.
I denna stadga ägnas första kapitlet åt just den mänskliga värdigheten, där det förklaras att denna är okränkbar och skall respekteras och skyddas.
Det säger också att ingen får dömas till dödsstraff eller avrättas.
Parlamentet har uttalat sig för att stadgan skall införlivas i fördragen och att dessa europeiska medborgerliga rättigheter skall tillämpas på medborgare från tredje land.
Det är alltså lämpligare än någonsin att vi börjar diskutera om det inte är dags att kräva att kommissionen och rådet i förhandlingarna med tredje land, inte bara de som står i kö för att bli en del av Europeiska unionen, inbegriper avskaffandet av dödsstraffet som en klausul om respekten för de mänskliga rättigheterna.
1999 har blivit ännu ett svart år.
Enligt Amnesty International har nära 2000 människor avrättats, och i 63 länder har 4000 dödsstraff utdömts.
Kina, Irak, Saudiarabien, Demokratiska republiken Kongo och USA är några av de 31 länder där avrättningar har ägt rum.
Visste ni att det i det sista av dessa länder, USA, den stora demokratiska väktaren - som min kollega Concepció Ferrer sade alldeles nyss -, genomfördes 98 avrättningar under 1999?
Visste ni att det i 18 nordamerikanska stater är möjligt att avrätta en 16 år gammal människa?
Visste ni att man i samma land sedan 1976 har avrättat 34 brottslingar som varit utvecklingsstörda?
Jag tar upp USA, inte för att jag är antiamerikansk, vilket jag inte är, utan därför att vi talar om en demokratisk vän, som vakar över freds- och demokratiintressena i världen.
Jag skulle vilja att vi alla frågade oss om vi kan göra något mer.
Det är dags att inse att det inte räcker med bara humanitära uttalanden.
Jag anser att om vi inte gör denna kamp till ett politiskt åtagande, politiskt med stora bokstäver, i kärnan av den europeiska utrikespolitiken - och därför tycker jag det är bra att kommissionär Patten är här -, kommer vi att göra mindre än vi kan för att undvika detta barbari.
Låt oss i detta parlament göra allt vi kan.
Låt oss minnas Albert Camus ord: " Varken i människors hjärta eller i samhällets sedvänjor kommer det att bli fred så länge döden inte förklaras stå utanför lagen ".
En sak till, herr Patten, ni sade i ert inlägg att vi inte kan garantera att det inte begås misstag angående avrättningarna.
Alla avrättningar är ett misstag.
Jag är agnostiker, men jag läser bibeln och där sägs att ingen får röra Kain trots att han har mördat sin broder Abel.
Alla avrättningar är ett misstag som man i demokratin och försvaret för de mänskliga rättigheterna och den mänskliga värdigheten inte kan acceptera.
(Applåder)
