# ID: svediakorp-gov405836
# author: Morillon (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 329
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär!
Den gemensamma församlingen AVS-EU har satt upp målet att utrota fattigdomen i AVS-områdena i Afrika, Västindien och Stilla havsområdet, som måste räddas ur fattigdom och elände.
Det är en skyldighet för det rika Europa, men det ligger också i vårt intresse, det är jag övertygad om.
Vad gäller orsakerna till fattigdomen påtalar föredraganden Johan Van Hecke med rätta den rådande anarkin, som är ett resultat av de väpnade konflikter som aldrig slutar att dränka vissa av dessa områden i blod.
I en inventering över vilka botemedel som kan användas i denna situation - fast utan att man blandar sig i alla dessa självständighetsivrande länders inre angelägenheter - nämner Johan Van Hecke med rätta upprättandet av en fredsstyrka.
Tillåt mig att mot bakgrund av min egen erfarenhet utveckla denna punkt.
Den era då europeiska kontingenter intervenerade militärt är nu förbi, inte så mycket för att dessa interventioner bar spår av nykolonialism, utan för att världssamfundets senaste åtaganden - vare sig det har varit under Förenta nationernas mandat eller en följd av multilaterala avtal - har visat att krishanteringen måste regionaliseras.
För att verkligen kunna bidra med något värdefullt i uppgiften att bevara eller återupprätta fred, krävs en ingående kunskap om historien, kulturen och även språket i det land man är kallad att intervenera i.
Därför har det inrättats regionala konflikthanteringsmekanismer - som skall fortsätta att utredas och utvecklas med stöd från Europeiska unionen - och som steg för steg skall ta ansvaret för åtgärderna ute på fältet, inom ramen för en gemensam strategi som samordnas av medlemsstaterna och AVS-länderna själva.
Det är parlamentets sak att fortsätta att utveckla denna mekanism genom att mer aktivt kontrollera genomförandet av den.
En av föredragandens förtjänster är att han i det perspektivet har föreslagit en inventering över de mest uttömmande reflektionsarbeten och åtgärder som kan och bör göras.
