# ID: svediakorp-gov405834
# author: Van Hecke Johan (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 669
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(NL) Herr talman!
Det meddelande från kommissionen som vi behandlar här offentliggjordes för ett och ett halvt år sedan med anledning av det krig som utbröt i Centralafrika.
I avsaknad av enighet har det hela den här tiden blivit liggande i rådet.
Sedan dess har uppskattningsvis 1,2 miljoner människor omkommit i det kongolesiska kriget.
I mitt betänkande försöker jag blygsamt formulera några förslag för att hjälpa till att få slut på den spiral av våld och underutveckling som flera av våra AVS-partner hamnat i.
Det är också förslag som måste förhindra att europeiska medel missbrukas för att finansiera krigsmaskinen.
Mitt betänkande går att sammanfatta i tre viktiga punkter: villkor, sammanhållning och kontroll.
Det måste i högre grad än hittills skapas ett band mellan ekonomiskt bistånd och skuldlättnader å ena sidan och god styrelse, demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna och rättsstaten å den andra.
Jag yrkar till och med för att införa ett tak för militära utgifter i AVS-länderna, över vilket bistånd och skuldlättnader inte lägre ges.
Om de villkoren inte har uppfyllts så måste Europeiska unionen våga vidta lämpliga åtgärder, från diplomatiska påtryckningar och upphävande av bistånd till sanktioner med prioritet för vapen- och diamantembargon eller så kallade smart sanctions som träffar den härskande eliten och inte befolkningen.
I det sammanhanget skulle jag också vilja yrka hos kommissionen att den använder entydiga kriterier för upphävandet av bistånd.
Jag tror det skulle vara mycket bra att inom ramen för artikel 96 i Cotonouavtalet upprätta en lista över alla möjliga brott mot det avtalet.
För tillfället kan jag inte låta bli att tycka att kommissionen i för hög grad använder tillfälliga metoder, vilka kan väcka kritiken att den arbetar med två olika mått.
Förutom ställandet av villkor ligger tyngdpunkten på mer sammanhållning, mer sammanhållning mellan Lomé-spåret och GUSP-spåret och mellan unionens politik och medlemsstaternas politik.
Situationer, som var fallet i Etiopien, varvid Europeiska kommissionen och vissa medlemsstater har fryst biståndet medan andra medlemsstater har startat nya program, måste absolut undvikas.
Dessutom finns ett akut behov av strängare kontroller av användningen av europeiska medel.
Om AVS-länder är inblandade i väpnade konflikter måste Världsbanken och IMF få fullständig insyn i deras bokföring.
Om europeiska utvecklingspengar används för köp av vapen, måste det strukturella biståndet omedelbart upphävas.
På det området kan Europa inte vara strängt nog.
Alt detta får dock inte avleda uppmärksamheten från en av Europeiska unionens huvuduppgifter: att förebygga konflikter.
Händelserna i Rwanda och Etiopien har visat att det oftast inte brister i de larmsignaler som ges utan att det inte alltid reageras på dem i tid och på ett lämpligt sätt.
Därför är det viktigt att tidigt försöka göra något åt orsakerna till problemen.
I förebyggandet av konflikter ingår även bekämpande av fattigdom, förstärkning av demokratin och det civila samhället, en bättre kontroll över den illegala vapenhandeln, inrättandet av en afrikansk fredsstyrka, internationella regler för användandet av legosoldater och en bättre kontroll på det världsomspännande förbudet mot barnsoldater.
Jag yrkar förresten, herr talman, i mitt betänkande också för ett större engagemang för Europaparlamentet.
Jag tycker det är mycket viktigt att vi får mer inflytande när det gäller att frysa eller återuppta biståndet.
Herr talman!
Jag hoppas att rådet inte skall flytta det här viktiga meddelandet, som inspirerades av före detta kommissionären Deus Pinheiro, till den grekiska kalendern igen.
Om vi verkligen vill bidra till en fredsreglering i Centralafrika så måste vi nu uppträda kraftfullt och sammanhängande, då måste det ställas villkor för biståndet och då måste det komma ett vapenembargo för området kring de stora sjöarna.
Utvecklingsbistånd får under inga omständigheter avledas till kriget.
Det är oacceptabelt, både med avseende på den drabbade befolkningen och med avseende på den europeiska skattebetalaren.
(Applåder)
