# ID: svediakorp-gov405830
# author: Souchet (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 705
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Frågan om livsmedelssäkerhet har i dag blivit ett prioriterat problem för medborgarna i våra länder.
Det är en fråga som präglas av en särskild intensitet, inte bara för att vi gör framsteg i fråga om våra medel för vetenskapliga undersökningar, utan framför allt för att konsekvenserna av en viss typ av jordbruk - som är inriktad på en produktivitetssträvan till vilket pris som helst och som präglas av en frihandelsfilosofi - framstår som helt uppenbara.
Det är således de negativa effekterna för folkhälsan - som uppstått på grund av en politik till mycket stor del inspirerad av kommissionen - som vi i dag måste komma till rätta med, vilket vår kollega Thomas-Mauro med all rätt betonade i förmiddags.
Det gäller att ta reda på vilka bestämmelser som kan skydda våra medborgare på det mest effektiva sättet.
Om man studerar verkligheten bakom den senaste händelseutvecklingen märker man att när det t.ex. handlar om BSE - om man bara håller sig till fallet Frankrike - är det förekomsten av ett behörigt och oberoende nationellt livsmedelsorgan som gjorde att de franska myndigheterna snabbt kunde fatta nödvändiga sanitära beslut för att skydda befolkningen.
De europeiska institutionernas eget bidrag har däremot hittills varit egendomligt negativt.
Först och främst rådets och kommissionens vägran att beakta varningarna från de franska forskarna, varningar som i dag framstår som befogade.
Vidare EG-domstolens osannolika fördömande av det upprätthållna embargot på brittiskt nötkött, vilket Frankrike hade fattat beslut om efter en tydlig vetenskaplig rekommendation.
Det verkar således som om de europeiska institutionernas beteende, i detta så viktiga ärende för unionsmedborgarnas livsmedelssäkerhet, ledde till att européernas folkhälsa verkligen utsattes för fara.
Vi måste ta lärdom av detta.
Det vore lämpligt att - i subsidiaritetens och effektivitetens namn - främja interventioner inom en nationell ram, så att oberoende organ snabbt kan avge verkligt vetenskapliga yttranden som inte försvagats av andra överväganden och så att de politiska myndigheterna snabbt kan fatta erforderliga beslut i fråga om riskhantering, till förmån för de folk som har gett dem mandatet att garantera deras säkerhet.
Under dessa förhållanden kan en europeisk myndighet spela en värdefull roll om den verkligen är oberoende, framför allt i förhållande till kommissionen och de olika påtryckningsgrupper som är verksamma vid kommissionen, och om dess roll är att vara ett komplement och ett stöd till de nationella kontoren (som myndigheten borde vara en fortsättning på), framför allt i egenskap av en plats för utbyte av sakkunskap.
Det är inte precis vad som föreslås i betänkandet av Bowis.
Där får man i stället en känsla av att livsmedelssäkerheten i första hand anses vara en ny förevändning för att ge näring åt den process som vi redan känner väl till, nämligen att kommissionens befogenheter förstärks till nackdel för de nationella organen och medborgarnas säkerhet.
Med detta betänkande tar man utan att blinka på sig ansvaret för den semantiska förskjutning som kommissionen önskar se: det handlar inte längre om något europeiskt kontor, utan om en myndighet.
Att kommissionen skall utse myndighetens direktör förfaller helt naturligt för kommissionen: det är utan tvekan det bästa sättet att garantera dess oberoende!
Att myndigheten skall ha sitt säte i Bryssel skapar inga problem: den kommer på så sätt att finnas närmare kommissionens enheter och därför kunna " reagera " (sic) på deras önskningar, vilket rekommenderas av vitboken ...
Däremot skall myndigheten få " befogenhet att kräva " att medlemsstaterna tillhandahåller rapporter, statistiska uppgifter och dokument ...
I punkt 6 aviseras på ett klassiskt sätt att befogenheter oundvikligen kommer att föras över.
Bakom den uppenbara och säkerligen uppriktiga angelägenheten att vilja stärka livsmedelssäkerheten i Europa, står vi således inför den sedvanliga logiken: nämligen den som syftar till att ställa medlemsstaterna under ett förvaltarskap, på det här området liksom på alla andra, att tömma de nationella instanserna på deras befogenheter och effektivitet till förmån för en stor, kraftlös och diffus europeisk institution, teoretiskt oberoende men i realiteten kontrollerad av kommissionen och dess filosofi om ett enväldigt frihandelssystem.
