# ID: svediakorp-gov405822
# author: Meijer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 424
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(NL) Att det finns något sådant som de yttersta randområdena har mycket att göra med den koloniala historien.
På medeltiden hörde de här områdena och deras befolkning inte alls till Europa och de betraktas inte nu heller som riktigt europeiska.
Spanien, Portugal, Frankrike, England och Nederländerna hade redan före 1800-talet erövrat stora koloniala riken och därefter har även Belgien, Tyskland, Danmark och Italien under korta perioder försökt göra samma sak.
Nu är den kolonialtiden förbi.
De förtryckta folken har kämpat till sig sin frihet eller fick sin självständighet erbjuden i förebyggande syfte eftersom de gamla makthavarna inte ville bli inblandade i ett befrielsekrig som de till sist skulle förlora ändå.
De markområden som EU: s medlemsstater fortfarande har kvar utanför det geografiska Europa är små eller glesbebyggda rester av deras tidigare koloniala rike.
EU: s medlemsstater behandlar sina yttersta randområden mycket olika.
Spanien och Portugal räknar dit sina öar i Atlanten.
De öarna kan genom sin nuvarande befolkningssammanställning och genom sin relativa närhet helt enkelt betraktas som en del av deras land.
Nederländerna och Danmark har båda två områden var i eller på andra sidan av Atlanten men de områdena räknas inte till Europeiska unionen.
Däremot har Frankrike departementen i Indiska oceanen och i Västindien.
Det här förslaget ställer min partigrupp inför ett svårt val.
Å ena sidan vill vi stödja eftersatta områden, i och utanför Europa, så att de skall uppnå samma levnadsstandard som nu är vanlig i EU: s medlemsstater.
Det är en fråga om solidaritet.
Å andra sidan har vi allvarliga tvivel angående att före detta kolonier skall utropas till yttersta randområden.
För de spanska och portugisiska öarna går den modellen att försvara, men det går egentligen inte för de områden som ligger längre bort.
Det vore bättre om de områdena fick samma ställning som de nuvarande AVS-länderna, vilka efter en liknande historisk bakgrund har kvar en annan sorts förbindelser med Europa.
Vid bedömningen av ändringsförslagen har min partigrupp försökt finna en gyllene medelväg mellan de mest långtgående önskningarna från dem som försvarar de yttersta randområdena och den likgiltighet för, eller till och med motvilja mot, det här ämnet som råder i medlemsstater som inte har någon bindning alls med de här frågorna.
Vår motvilja mot den koloniala bakgrunden i den här frågan har vi i alla fall gjort underordnad invånarnas intressen i dessa områden.
