# ID: svediakorp-gov405810
# author: Berthu (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 368
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Jag har röstat mot betänkandet av Gil-Robles om det närmare samarbetet, dvs. det samarbete som inte rör alla medlemmar av unionen, utan endast några av dem.
Även om betänkandet syftar till att i viss mån luckra upp det mycket rigida system som föreskrivs under avdelning VII i EU-fördraget från Amsterdam, vilket är positivt, är slutresultatet fortfarande högst otillräckligt.
Texten visar i själva verket en alltför monolitisk uppfattning om unionen: allt samarbete skall äga rum innanför " en gemensam institutionell ram ", och allt samarbete skall syfta till en superstat.
I betänkandet av Gil-Robles föreslås till och med att den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och försvarspolitiken skall inbegripas av det närmare samarbetet, vilket skulle innebära att dessa politikområden blev ännu mer centraliserade än i dag (punkt 4).
Dessa förslag är inte godtagbara, eftersom samarbetsbehovet i Europa - som är intensivt, skiftande och mångsidigt - inte längre får stängas in i en enhetlig gemenskapsstruktur där man fattar majoritetsbeslut.
I betänkandet ges för övrigt ingen konkret förklaring - och det är en viktig brist - till hur ett närmare samarbete som omfattar en tredjedel av medlemmarna skall kunna fungera inom ramen för de befintliga institutionerna, utan att dessa ändras.
I realiteten för Europaparlamentet en senkommen kamp.
Parlamentet ville först inte att differentierade samarbetsformer skulle skrivas in i Amsterdamfördraget, men var till sist tvingat att ge efter genom att acceptera " det närmare samarbetet ".
I dag försöker det förhindra en uppluckring av det närmare samarbetet, och det kommer att sluta med att parlamentet också den här gången förlorar spelet.
Vi anser att samarbetet, som måste betecknas som " differentierat ", inte får vara förutbestämt när det gäller mål och inte begränsat när det gäller utformning och funktion.
Somliga skulle kunna använda gemenskapens struktur om de så önskar, andra skulle kunna upprätta tillfälliga institutioner, som endast är förbundna med unionen genom ett förbindelsesekretariat.
Slutligen är det högst önskvärt att det differentierade samarbetet skall fungera enligt enhällighetsprincipen, i annat fall riskerar man att falla tillbaka i gemenskapsmetodens nackdelar.
