# ID: svediakorp-gov405771
# author: Martínez Martínez (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 445
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Vi talar aldrig med så mycket folk och med så litet uppmärksamhet i kammaren.
Massframställningen och användandet av landminor har lett till ett fruktansvärt fenomen, inte bara på grund av dess konsekvenser utan också för att det uppvisar en oroande grymhet, ondska, hyckleri, förutom en paradoxal brutalisering från en stor del av de som har ansvaret för att regera över mänskligheten och garantera dess framsteg.
De siffror som presenteras i betänkandena av Bonino och Morgantini är förskräckande, och vid läsningen av dem är vi många som reagerar med djup skam, i egenskap av politiskt verkande personer, och med en pessimistisk skepticism inför den mänskliga naturen.
Vi talar om miljoner döda och stympade, om 70 till 100 miljoner minor som kan explodera när som helst, om 60 berörda länder.
I betänkandena trycker man mindre på det faktum att de flesta minor har tillverkats i andra länder än där de grävs ned.
Inte heller understryks det att listan på de värst drabbade länderna framför allt består av utvecklingsländer.
Däremot betonas lyckligtvis att minorna, förutom att vara ett ödesdigert hot av död och smärta, utgör ett grundläggande hinder för att utveckla dessa regioner.
(Talmannen avbröt och bad om tystnad.)
(Applåder) Det krävs mod inför den verklighet som våra vänner Bonino och Morgantini påminner oss om, för att inte falla offer för missmodet.
Som tur är innehåller deras betänkanden också en viktig förteckning över de åtgärder som görs för att sätta stopp för landminornas vansinne, för att motarbeta tillverkningen och spridningen av dem, för att eliminera dem, för att kompensera för de skador som redan har åstadkommits av dem som uppfyllt sin grymma plikt och för att röja och befria de länder som behandlas så orättvist från dess effekter.
Och här, liksom inom många andra områden, är Europeiska unionens och själva parlamentets agerande skäl för tillförsikt och förlikning med vår egen art, liksom kommissionsförordningens steg framåt innebär, en förordning vi försöker förbättra i denna parlamentsbehandling, genom att stärka vårt åtagande och våra förhoppningar.
Detta perspektiv är riktlinjen för våra ändringsförslag och vår röst.
Våra ansträngningar har haft detta perspektiv under alla år, även när Europarådets Nord-Syd-centrum som jag har den äran att leda, 1998 gav sitt årliga pris till Axworthy, Kanadas utrikesminister, för hans regerings ansträngningar som förverkligades i Ottawakonventionen.
Bonino fick för övrigt detta pris 1999, och hennes betänkande i dag ger ytterligare ett argument till oss som då stödde hennes kandidatur.
