# ID: svediakorp-gov405764
# author: Carlotti (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 490
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
En dag i december 1992 glömde en herde i Moçambique bort faran: han trodde att den hade försvunnit med freden.
Denna alltför stora förtröstan kostade honom hans vänstra ben.
Två kilometer utanför en liten by i Bosnien, år 1999, meddelar en skylt att det finns minor i området, vilket inte hindrar att en liten pojke befinner sig där.
För honom är det en lekplats som alla andra.
Varje gång ett krig upphör lämnar folk flyktinglägren för att komma tillbaka till sina byar, med förhoppningen om att kunna plåstra om sina sår där och steg för steg försöka återgå till ett normalt liv.
Men en mina förstår sig inte alls på fredsavtalen och fortsätter, obönhörligen, sitt arbete.
Än i dag fullföljer minorna sitt destruktiva verk, trots att 139 stater har undertecknat Ottawakonventionen.
Det går 20 minuter mellan två minor som exploderar och dödar eller lemlästar någonstans i världen.
Självklart har Genèvekonferensen noterat framsteg, och denna positiva tendens bör framhållas, för den är verkligen ett resultat av den mycket beslutsamma kamp som icke-statliga organisationer för sedan en mycket lång tid tillbaka.
Men de noterade framstegen får inte leda till att verkligheten glöms bort, och denna verklighet är att 27 personer dödas och 41 personer lemlästas varje dag.
Verkligheten är att det finns 250 miljoner minor i 105 länders arsenaler.
Bara förra året användes minor i 20 konflikter, särskilt i Europa.
Jag välkomnar därför det arbete som har utförts av mina kolleger Emma Bonino och Luisa Morgantini, som än en gång sätter den politiska debatten i centrum här i parlamentet.
De tydliggör allt som återstår att göra.
Jag skulle å min sida särskilt vilja betona att fördraget bör generaliseras ända tills det blir en fullständig framgång, först och främst genom att de olika staternas lagar skall bringas i överensstämmelse med fördraget, så att vi inte får ett nytt exempel på ett internationellt avtal som inte kommer att tillämpas.
Vi måste faktiskt utöva påtryckningar på de länder i Europeiska unionen som ännu inte har undertecknat, t.ex.
Finland, eller de som ännu inte har ratificerat fördraget, som Grekland.
Varför inte planera sanktioner, herr kommissionär, mot dem som inte respekterar fördragen?
Varför inte införa en klausul om att de länder som vill bli medlemmar av unionen måste underteckna det här fördraget?
Ni svarade på allt detta för en stund sedan.
Jag vet att det fortfarande finns skilda meningar om ett antal ändringsförslag.
Jag vill ändå be er att titta närmare på dem, eftersom vissa av dem kan godtas av kommissionen.
Hur det än ligger till med den saken kommer vi, alla tillsammans, att visa vår beslutsamhet att kämpa emot vad som måste kallas " de lumpnas krig ".
