# ID: svediakorp-gov405752
# author: Wuori (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 294
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Inom etablerade maktstrukturer uppstår ytterst sällan något nytt.
Förbudet mot landminor har lett till en process som är ett ypperligt exempel på hur rörelser som inte är beroende av regeringar, det vill säga de icke-statliga organisationerna samt Europaparlamentet har kunnat bestämma och målmedvetet verka för målsättningar som de statliga aktörerna står främmande inför eller ser som orealistiska.
I och med genombrottet i Ottawa måste man nu säkerställa att unionen och dess medlemsstater sörjer för omedelbara vidare åtgärder såväl när det gäller deras bilaterala relationer som interna lagstiftning, samt bibehåller en ledande roll när den politiska viljan förstärks och upprätthålls för att avtalet i vid omfattning skall kunna undertecknas och ratificeras, även inkluderande mitt hemland Finland.
Det måste även göras till ett förhandskrav för EU-medlemskap för ansökarländerna, det vill säga införlivas i gemenskapens regelverk.
Det aktuella betänkandet och särskilt det förträffliga yttrandet av utskottet för utveckling och samarbete ger goda förutsättningar för vidare åtgärder, vilka måste koncentreras på den faktiska minröjningen och hur den skall genomföras operativt och inte på letandet efter exotiska och mycket resurskrävande tekniska lösningar.
Biosensorerna verkar visa sig mycket lovande i detta avseende.
Brokresolutionen erbjuder å sin sida en politisk dimension för detta arbete och Broks och Mirandas muntliga frågor till kommissionen ger centrala riktlinjer.
EU: s alla organ måste agera initiativkraftigt och på så sätt att de fattiga länder som lider mest av minproblemet effektivt fås med i programmet.
Huvudansvaret för uppföljningen ligger självfallet på kommissionen, men vi måste alla för vår del se till att man så snabbt som möjligt fattar beslut om ett gemensamt arbete för eliminerandet av detta gissel.
Vi kan lämna efter oss en minfri värld.
