# ID: svediakorp-gov405749
# author: Van Orden (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 572
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
En del av oss har i många år engagerat oss för att försöka bekämpa truppminornas gissel.
Det är en fråga som har tagit allmänhetens fantasi i anspråk i många av våra länder.
Regeringar har gjort utfästelser och utlovat stora summor pengar.
Icke-statliga organisationer har växt upp som en reaktion på behovet och ändå måste vi erkänna att många länder och tusentals människor, vanligen i de fattigaste delarna av världen, fortfarande är hårt drabbade av truppminor och icke exploderad ammunition, detta närmare fyra år efter den första FN-konferensen om landminor i Genève och mer än ett år efter det att Ottawakonventionen trädde i kraft.
Varför går framstegen så sakta?
Det tycks mig som om problemet har tre sidor.
För det första måste vi vara målinriktade.
Kampanjen mot truppminor skall inte användas som ett tillfälle att angripa västländernas regeringar, framför allt Förenta staterna, militäranläggningar i väst eller västvärldens industri.
I de flesta fall är västländernas regeringar inte problemet utan en del av lösningen.
Vi bör koncentrera vår politiska uppmärksamhet på de verkliga syndarna: krigande falanger och oansvariga regeringar som inte har visat någon omsorg om civilbefolkningen och som använder truppminor som urskillningslösa terrorinstrument.
Än viktigare är att praktiska minåtgärder måste inrikta sig på de prioriterade frågorna: att göra områden säkra där misstanken om förekomsten av minor är ett hinder för att återuppta en normalt liv och för ekonomisk utveckling samt att ge hjälp till minoffer.
För det andra måste det internationella samfundet förbättra samordningen av sina ansträngningar såväl globalt som inom de drabbade länderna.
Faktum är att vi fortfarande inte känner till den verkliga omfattningen av truppminornas härjningar och vi vet inte hur effektiva minröjningsinsatserna har varit.
En snabb inventering måste ske i vart och ett av de hårdast drabbade länderna, så att vi får en tydligare bild av vad som måste göras.
För det tredje måste vi säkerställa att pengarna används på rätt sätt.
Jag känner viss stolthet över att Europeiska kommissionen är världens största bidragsgivare till minåtgärder.
Detta är ett område där användningen av omfattande resurser för att lösa problemet borde vara mer effektiv, med tanke på Europeiska unionens kapacitet i fråga om att samordna de insatser som görs av många olika länder.
Det finns många skäl till att retoriken inte motsvaras av verkligheten.
I viss mån är frågan om truppminor ett tecken på kommissionens mer övergripande misslyckande med att effektivt använda de resurser den förfogar över.
Kommissionären med ansvar för yttre förbindelser har tidigare erkänt att kommissionens yttre biståndsprogram har varit ett bekymmer.
Kommissionen behöver förbättra programmens kvalitet och även påskynda deras genomförande.
Under Pattens ledarskap börjar sakerna att utvecklas i rätt riktning.
Kommissionens meddelande och förordningen om tuppminor är mycket användbara handlingar, men de utelämnar två centrala aspekter, som man strävar efter att rätta till i parlamentets ändringsförslag.
Fleråriga anslag till minåtgärder måste samlas under en enda budgetpost och det måste finnas en enhet inom kommissionen med ordentliga resurser, som särskilt ansvarar för det politiska ramverket, men även för planeringen och genomförandet av minåtgärder, inklusive upphandlingar.
Åtaganden på hög nivå, effektiv ledning och ansvarsfull förvaltning är nycklarna till en effektiv användning av resurserna.
Låt oss slippa fler tomma ord och få verkliga åtgärder och mätbara resultat.
