# ID: svediakorp-gov405725
# author: Thyssen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 396
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det faktum att vitboken om livsmedelssäkerhet i sig inte har någon lagstiftande betydelse minskar absolut inte det dubbla värde som den otvivelaktigt har.
Den omfattar för det första ett engagemang att göra en global och grundlig förnyelse av lagstiftningen, att inrätta en oberoende myndighet för livsmedelssäkerhet och att organisera kontrollen på ett bättre sätt.
Dessutom har den en symbolisk betydelse.
Den kan och måste vara inledningen till en ny början.
I fortsättningen blir politiken samordnad och integrerad och skall den omfatta hela näringskedjan.
Det är bra att föredragande Bowis, som gjort ett utmärkt arbete, väljer en positiv hållning gentemot vitboken.
I hans betänkande föreslås inte så många ändringar utan är det mer betoningar som görs.
På det viset betonas med rätta att livsmedelsmyndigheten i första hand skall inrikta sig på livsmedelssäkerhet.
Ändå hoppas jag att det också skall finnas utrymme för insamlande av kunskap när det gäller sambandet mellan matvanor och hälsa.
Politiken får ju inte bara vara inriktad på förebyggande av hälsoskador utan även på erhållande av en hälsovinst.
En andra berättigad betoning är begäran om uppmärksamhet för de regionala och kulturella skillnaderna i livsmedelsutbudet och de små och medelstora företagens och hantverkarnas roll i det avseendet.
Låt det här direkt bli en uppmaning till att inte förbise de små och medelstora företagen samt hantverkarna i det omfattande lagstiftningspaket som vi kommer att få.
Det behövs en tredje betoning också som tills vidare saknas i betänkandet och som vi fortfarande kan få in via ändringsförslag 12.
Både i vitboken och i Bowisbetänkandet talas om å ena sidan kommunikation och å andra sidan förfaranden i nödsituationer, men den mycket välbehövliga interna och externa kriskommunikationen tas inte upp alls.
Den kan ändå, och i Belgien vet vi vad vi talar om, vara avgörande för att man skall kunna behärska krisens omfattning och för att konsumenterna behåller sitt förtroende för institutionerna eller inte.
Avslutningsvis även detta: vi får hoppas att medlemsstaterna också ställer sig bakom parlamentets och kommissionens synsätt och att de främst även tar sitt ansvar, inte bara som sammanställande delar av rådet, utan även som den instans som skall se till att kontrollen ute på fältet verkligen äger rum efter att Europas åtgärder införlivas i den nationella lagstiftningen.
