# ID: svediakorp-gov405718
# author: Nobilia (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 338
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Vi uppskattar det arbete Bowis har lagt ned, inte bara för att han placerar ämnet i rätt sammanhang utan också därför att han tar upp viktiga frågor som måste besvaras framöver.
Den myndighet som skall inrättas kommer otvivelaktigt att behövas, både vad gäller övervakning och förebyggande åtgärder, men försiktighetsprincipen räcker dock inte som riktlinje för dess verksamhet.
Ett tydligt regelverk, definitionen av godtagbara risker och ett konkret värnande om mångfalden livsmedel och lokal produktion är aspekter som återstår att bena ut, liksom skyddet för små och medelstora företag och utbildning av deras anställda.
En annan aspekt är en strukturell översyn av märkningsreglerna, både vad gäller grossist- och detaljistförsäljning, så att konsumenterna äntligen får korrekt information beträffande möjligheterna att spåra produkterna och deras beståndsdelar, och så att man kan utreda ansvarsförhållandena vid risker eller kriser.
Det har dessutom påpekats, med rätta, att myndigheten inte kommer att ha politisk skepnad och att den kommer att ha kommissionen och medlemsstaterna som referenspunkter, framför allt i larmsituationer.
Detta kommer dock att visa sig konkret genom dess handlingar.
Även den rättsliga statusen, makten och samexistensen med andra tekniska och vetenskapliga organ på EU-nivå - vilkas uppgifter i dag delvis överlappar den nya myndighetens - måste fastställas.
Slutligen kommer det att bli viktigt att se hur dess självständighet och öppenhet kan förenas med obeslutsamheten om vilka resurser den skall tilldelas för närvarande, med dess underordnade ställning gentemot kommissionen å ena sidan och med dess makt att ta självständiga initiativ liksom sammansättningen av dess styrelse å den andra.
Till sist är det klart positivt att man vill urskilja prioriterade handlingar och rangordna dem efter betydelse.
Eftersom man även tänker sig att dessa handlingar skall genomföras under flera års tid möter de dock inte behovet att utmönstra en övergripande europeisk inriktning på livsmedelspolitiken och livsmedelssäkerheten, vars sammansättning skulle ge den europeiska mångfalden ännu ett tillfälle att visa sin enighet.
