# ID: svediakorp-gov405708
# author: Staes (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 549
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, kolleger!
Der Mensch ist, was er isst, människan är det hon äter.
Det, kolleger, var faktiskt de första ord jag sade vid mitt jungfrutal i samband med den belgiska dioxinkrisen.
Det är också de ord som kollega Bowis började sin motivering och sitt anförande med.
Det visar också att Bowis och jag tillsammans med hela utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor till största delen är inne på samma linje och jag tackar Bowis för det mycket konstruktiva samarbetet de senaste månaderna.
Jag vill göra fyra kommentarer.
I betänkandet görs mycket riktigt åtskillnad mellan å ena sidan riskbedömning och å andra sidan riskhantering.
Mot den bakgrunden vill jag allra först säga att möjligheten att garantera livsmedelssäkerheten står och faller med att myndigheterna organiserar starka kontroller och de kontrollerna är lika starka som den svagaste länken.
Om den svagaste länken bryts av så rasar kontrollen samman som ett korthus.
Det betyder alltså att alla kontrollenheter måste ha ett bra samarbete och ofta ägnas i det sammanhanget för litet uppmärksamhet åt de kontrollenheter som skall kontrollera djurläkemedel; i mitt land är det läkemedelsinspektionen.
Jag beklagar därför också att den enheten i mitt land mycket litet eller inte alls engageras i hur den federala myndigheten för livsmedelssäkerhet fungerar i framtiden.
Av erfarenhet vet vi ju att en dålig kontroll på djurläkemedel och dålig kontroll på veterinärernas ordinationsrutiner kan leda till skandaler.
Det måste alltså uppmärksammas.
För det andra så står det tydligt i Bowisbetänkandet att den europeiska livsmedelsmyndigheten ansvarar för riskbedömningen.
Vi måste ha helt klart för oss att den myndigheten endast kommer att fungera som en stark partner i debatten om livsmedelssäkerheten efter att under de kommande åren ha skaffat sig tillräcklig respekt.
Den respekten kommer, inte genom lagar, inte genom regler utan genom integritet, genom akademisk toppkvalitet, genom självständighet, genom ansvarsskyldighet, genom öppenhet och genom begriplighet.
Därför yrkar jag för att även minoritetsståndpunkterna alltid offentliggörs vid en avvägning mellan vetenskapliga åsikter.
Vetenskap är ju, kolleger, inte något statiskt utan befinner sig ständigt i rörelse och debatten om de sex amerikanska hormonerna har givit tillräckliga bevis för det.
Kolleger!
Jag är också nöjd med synsättet från lantbrukare till tallrik och från räfsa till gaffel.
Jag skulle till och med vilja gå ännu längre och yrka för ett synsätt som går från frö till sked.
Det betyder att alla produkter måste granskas vid en kontroll av livsmedelssäkerheten och jag hänvisar i det avseendet till punkt 11 i resolutionen.
För det fjärde, betonar parlamentet mycket riktigt i punkt 17 att rapid alert system måste utökas att gälla alla aspekter av livsmedelssäkerheten, inbegripet djurfoder, och med rätta yrkar vi då också för ett snabbt införande av en positiv förteckning, herr kommissionär!.
Kolleger!
Det här är bara början, vi har fortfarande en lång väg att gå.
Vi måste inse att konsumenten måste återfå förtroendet för maten och att det är en grundläggande mänsklig rättighet.
Jag hoppas att vi de kommande månaderna och åren kommer att följa kommissionen mycket nära vid genomförandet av vitboken.
