# ID: svediakorp-gov405705
# author: Grossetête (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 355
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Först vill jag varmt gratulera föredraganden Bowis, men även säga till kommissionär David Byrne att vi uppskattar det arbete han har föreslagit oss med denna vitbok samt de förbindelser som han upprätthåller med parlamentet, i syfte att för framtiden förbereda bästa möjliga lagstiftning på området för livsmedelssäkerhet.
I dag diskuterar vi en vitbok och det ligger i vårt intresse att fastställa ett antal allmänna principer.
Enligt min mening måste den framtida europeiska livsmedelsmyndigheten ha ett mycket väldefinierat uppdrag.
Uppdraget skall gå ut på att bedöma och identifiera risker genom en samordning med befintliga nationella organ.
Viktigt att klargöra är dock att det är de politiska institutionernas sak att varna och att genomföra åtgärder.
Det är här Europeiska kommissionen, rådet och Europaparlamentet skall ingripa.
Den andra principen: det är viktigt att denna myndighet verkligen blir oberoende och att vi garanterar detta oberoende.
Därför är det grundläggande att myndigheten själv skall kunna ta upp frågor till behandling.
Myndigheten måste vara oberoende gentemot medlemsstaterna, EU-institutionerna och livsmedelsindustrin.
Jag tog mig friheten att lämna in ett ändringsförslag om rangordningen av risker.
Jag har för övrigt haft tillfälle att tala med kommissionär David Byrne.
I vissa fall kan man konstatera att befolkningen uppfattar eller får för sig att det föreligger en risk.
Det kan helt enkelt vara en fråga om rykten, och vår skyldighet, vårt ansvar, är att informera för att slå hål på sådana rykten och återge konsumenterna ett förtroende.
När vi konfronteras med en möjlig risk är det viktigt att vi håller oss till försiktighetsprincipen.
Och i händelse av en verklig risk måste vi snarast vidta förebyggande åtgärder.
För att avsluta: den europeiska livsmedelsmyndighetens verksamhetsområde bör begränsas till livsmedelssäkerhet.
Det får inte bli tal om att den skall ägna sig åt kvaliteten på eller märkningen av produkter.
Man bör inte blanda ihop bedömning av risker på livsmedelsområdet och det som rör produktkvalitet.
Under alla omständigheter har Europaparlamentet och Europeiska kommissionen en orubblig vilja att återupprätta konsumenternas förtroende.
