# ID: svediakorp-gov405686
# author: Barnier (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 3,906
# sentences: 150
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Tack, herr talman, och tack till var och en av er mina damer och herrar parlamentsledamöter, för den del ni haft i denna debatt, även om den är sen.
Jag anser att den är mycket viktigt för hela Europeiska unionen, utöver det intresse den utgör för varje medborgare som lever i våra sju yttersta randområden.
Minister Sudre!
Jag skulle vilja tacka er för kvaliteten och uppriktigheten i ert betänkande.
Det är ett dokument som vi, mina medarbetare och jag, anser vara rikt på idéer och förslag, som går till botten med problemen och inte undviker någon av de frågor som oroar oss när det gäller de yttersta randområdena.
Ni gav på sätt och vis ordet här, i Strasbourg, till dess avlägsna regioner - det är inte så vanligt - som naturligtvis lider av svårigheterna på grund av att de är avlägset belägna, och att de är öregioner, de flesta av dem, och även ofta har andra svåra geografiska och ekonomiska villkor, vilka faktiskt även kan vara en fördel.
Dessa regioner kan faktiskt, det har jag alltid tyckt och tycker fortfarande, ni sade det för övrigt själv, fru Sudre, spela en roll och vill spela en roll som aktiv gräns i sin union i hjärtat av Atlanten, i närheten av Amerika eller mitt i Indiska oceanen.
Jag skulle vidare vilja göra ett konstaterande när det gäller ert betänkande och säga att dess politiska linje objektivt och till mycket stor del överensstämmer med den som för närvarande drivs av kommissionen.
Och jag skall till att börja med illustrera vår helhetssyn på frågan om de yttersta randområdena, och sedan tala om det arbete som för närvarande bedrivs av kommissionen för att konkretisera detta synsätt.
När det gäller kommissionens synsätt, såsom Fruteau sade nyss i talet om en lång mognad, om jag rätt förstod era ord, är kommissionen upphovet till synsättet när det gäller de yttersta randområdena och de olika programmen - Poseidom, Poseica, Poseima - som garanterat starten.
I dessa åtgärder har kommissionen alltid stöttats och stöttas fortfarande, vare sig det gäller i lagstiftningsfasen - det finns minst 700 lagstiftningsakter om dessa regioner, mina damer och herrar parlamentsledamöter - eller i det långa arbetet med genomförande i praktiken.
Fernández Martín, som jag tackar, talade just om de resultat som på detta sätt konkret uppnåtts.
Och vår rapport i mars i år utgjorde en översikt.
Men parlamentet, liksom kommissionen, insåg att inför en gemenskap som utvecklas, behövde gemenskapens synsätt förstärkas för dessa regioner.
De lämnade därför sitt fulla stöd, i samband med förberedelserna av den föregående regeringskonferensen, till förhandlingarna som ledde till att artikel 299.2 antogs - jag har ett mycket exakt minne av det, eftersom jag då var Frankrikes förhandlare för Amsterdamfördraget.
Denna artikel, mina damer och herrar, gör det förvisso inte möjligt för oss att göra allt, men den gör det möjligt att förstärka och, jag tror det är nödvändigt, utvidga och förbättra våra åtgärder.
Vi skall emellertid inte glömma bort att det i denna artikel 299.2 sägs att vi måste respektera gemenskapens enhetlighet och enigheten inom den gemensamma marknaden.
Och det, mina damer och herrar parlamentsledamöter, innebär att vi - jag säger alltså vi, ni och jag - måste finna en balans mellan respekten för de allmänna reglerna och anpassningen av politiken till de specifika behoven i de yttersta randområdena.
Eftersträva, såsom Marques nämnde nyss, en slags lika rättigheter för alla medborgare, men genom att finna en väg mellan de två krav som jag just tagit upp och som erinras om: anpassningen för de regioner som behöver det, och respekten för gemensamma regler, som tas upp i artikel 299.
Denna balans, mina damer och herrar, måste till att börja med eftersträvas från fall till fall.
Tillåt mig att nämna ett exempel.
Ert betänkande, fru Sudre, betonar med rätta behovet av att agera långsiktigt.
Ripoll betonade också nyss betydelsen av att de åtgärder vi vidtar är långsiktiga eller permanenta, just eftersom svårigheterna i dessa områden är permanenta.
Vilken är då situationen i det hänseendet?
Vissa åtgärder, såsom jordbruksförordningarna Posei har obegränsad längd.
Inom många områden däremot, exempelvis beskattning eller tullområdet, kräver enhetligheten i gemenskapsrätten och enigheten inom den gemensamma marknaden att det finns tidsfrister, även om de är ganska långa, och helst också en granskning efter halva tiden.
Mina damer och herrar!
Vår rapport av den 14 mars 2000 skissar upp, anser jag, en strategi som bör göra det möjligt för Europeiska unionen att på ett mer effektivt sätt bidra till en hållbar utveckling i dessa yttersta randområden och på så sätt konkret genomföra artikel 299.2.
Denna globala och enhetliga strategi skall i våra ögon göra det möjligt att genomföra detta verkligt kvalitativa språng, som krävs, fru minister, i ert betänkande.
Denna strategi bygger på tre stora avsnitt: stöd till traditionell produktion liksom till jordbruks- och fiskeproduktion.
Det är den första punkten.
Stödet till stimulans, modernisering och diversifiering av den ekonomiska verksamheten genom en mer samordnad och inriktad användning av de gemenskapsinstrument vi förfogar över.
Det var det andra avsnittet.
Avslutningsvis har vi förstärkningen av samarbetet med länder som ligger omkring dessa yttersta randområden, i deras geografiska och politiska miljö.
Det är den tredje punkten.
Och det är kombinationen, uppbyggnaden kring vart och ett av dessa avsnitt, enhetligheten i denna globala strategi som skall göra det möjligt att verkligen gå framåt.
Margie Sudre tog nyss upp, liksom i ett anfall av oro, det som hon angav som en slags betänkligheter eller förbehåll från kommissionens sida.
Jag skulle vilja säga henne, och vi känner varandra väl, att jag vid det här laget har varit kommissionsledamot i lite mer än ett år och jag har nu förstått att för att lyckas och kunna komma framåt - och ni kan räkna med mig för att följa denna rörelse - måste vi ta oss igenom etapperna en i taget.
Rapporten från den 14 mars var en av de obligatoriska etapperna.
Jag förstod för övrigt ärligt, även om den inte nödvändigtvis besvarade allt och genast, att den fick ett relativt positivt och konstruktivt mottagande i de yttersta randområdena.
Vi behövde denna rapport.
Jag behövde denna rapport inom kollegiet för att framgångsrikt bygga upp de kommande etapperna.
Men jag förstår det ni sade, fru Sudre, som en slags signal till att stödja kommissionens politiska vilja.
Vi måste för övrigt i sinom tid göra samma ansträngningar i form av stöd och signaler när det gäller rådet.
Hur, mina damer och herrar parlamentsledamöter, genomför kommissionen detta synsätt?
I stort sett kan jag säga att arbetet går framåt som det skall.
För att förbereda de förslag som är nödvändiga samarbetar kommissionen självfallet med medlemsstaterna och berörda regioner.
Det är ett konstruktivt synsätt och ett konstruktivt samarbete.
Emellertid har vi ibland tvingats vänta på och i vissa fall väntar vi fortfarande på detaljerade önskemål, eller kompletterande information som krävs för att inta en ståndpunkt och förbereda våra egna förslag.
Vi gjorde en sammanfattning av hur arbetet hade framskridit i Feira och naturligtvis kommer vi även att göra det vid Europeiska rådet i Nice.
I Sudres betänkande nämns flera av dessa ärenden, och jag skulle konkret vilja ta upp den punkt där vi befinner oss.
På jordbruksområdet förbereder vi en ändring av förordningarna som bygger på Posei-programmen.
Vår målsättning är att, såsom ni förespråkar, förbättra gemenskapens stöd till produktion och försörjning.
Det är en följd av ett långt samråd med berörda stater och regioner.
Vi arbetar för att dessa förslag skall kunna läggas fram under hösten.
När det gäller jordbruket hoppas jag ni tillåter mig att säga några ord särskilt till de två parlamentsledamöter som här företräder en region som jag lärt känna och tycka om, nämligen Azorerna, eftersom det var där jag gjorde mitt första officiella besök som kommissionsledamot.
Herr Costa Neves och herr Casaca, ni tog upp en traditionell produktion i er region, nämligen mjölken.
Jag har förstått det speciella med frågan om mjölkkvoterna på Azorerna.
Jag skulle uppriktigt sagt vilja säga att detta problem, som existerar, ändå inte nämndes när det kunde ha skett.
Och det ingår därför inte i det program som kommissionen lade fram i mars förra året.
Kommissionen är emellertid medveten om detta problem för Azorerna, och jag upprepar eftersom jag sett det på plats, att mjölken är en praktiskt taget unik produkt.
Det är emellertid inte möjligt att öka kvoten eller befria Azorerna från betalningen av extra uttag för att ha överskridit dessa kvoter.
Ert land, Portugal, bad kommissionen granska frågan ur synvinkeln med artikel 299.2.
Denna granskning som utförs av våra enheter är ännu inte avslutad.
Det var vad jag ville säga om det specifika problem som ni båda två gjorde helt rätt i att erinra om.
Inom området gemensam fiskeripolitik, som togs upp av Attwooll, är det snarare under nästa år som de viktigaste initiativen kommer att ske, men jag vill säga att ett viktigt diskussionsarbete för närvarande pågår.
När det gäller att stimulera diversifieringen av ekonomin har vi gått framåt inom flera viktiga områden.
Kommissionen antog i juli ett viktigt beslut beträffande ändring av riktlinjerna för statligt stöd till regionerna, och stödet som syftar till att kompensera kostnaderna för de yttersta randområdena är numera godkänt.
Det är en viktigt och positiv punkt, även om stödet inte är vare sig degressivt eller begränsat i tiden.
Det förefaller mig motsvara ett krav som mycket ofta uttryckts av samtliga regioner.
Strukturfonderna: tillåt mig att säga några ord om detta, i min egenskap av kommissionsledamot med ansvar för en stor del av dessa fonder genom regionalpolitiken.
De spelar en grundläggande roll.
Beloppet som avsatts i enlighet med mål 1 för de yttersta randområdena uppgår som ni vet, mina damer och herrar, under den nya perioden 2000-2006, till åtta miljarder sjuttiosju miljoner euro.
Det är en ökning jämfört med föregående period med 70 procent och uppriktigt sagt, herr Fruteau, ni som så gärna vill ha konkreta åtgärder, som ni behöver - här är en, vilken vi för övrigt måste redovisa för Europaparlamentet och alla dem som är intresserade av regionernas utveckling.
70 procents ökning, åtta miljarder euro, vi måste, och det är en utmaning som inte är så enkel, använda dessa pengar väl, använda dem effektivt till förmån för människor, lokala projekt, medborgare, ekonomisk, social, mänsklig utveckling och utveckling av den lokala demokratin, använda dem med hänsyn till den nya förordningen för strukturfonderna, dvs. med stramhet, öppenhet och genom att se till att ett verkligt partnerskap inrättas med alla dem som kan bidra till denna goda förvaltning och naturligtvis inom tidsfristerna.
Regeln om tidsfristerna, som är mycket sträng sedan den allmänna förordningen efter Berlin, tillämpas naturligtvis här, liksom överallt.
Herr Markov!
När jag nämner siffror ser man uppriktigt sagt att vi befinner oss långtifrån den minskning ni fruktade nyss, men jag förstod mycket väl att ni avsåg det framtida perspektivet med anledning av utvidgningen - jag skall säga några ord om det strax - och att ni därför tar upp inte bara fallet med de yttersta randområdena utan även regioner inom mål 1.
Vi är uppriktigt sagt mycket långtifrån en sänkning nu och för de sju år som nu inleds, 2000-2006.
Till detta betydande och viktiga, men även nödvändiga belopp, och som motiveras av den ekonomiska utvecklingsnivån och problemen med anledning av arbetslösheten i dessa regioner, kommer också anslag från de fyra gemenskapsinitiativen Urban, Leader, Interreg och Equal.
Dessa höga belopp, mina damer och herrar, är inte bara ett uttryck för, jag upprepar det för att jag tror det, en rättvis solidaritet gentemot dessa regioner utan även ett erkännande av den nyckelroll som de kan och bör spela som de framträdande platser, som - jag använder ert eget uttryck, fru minister - unionens aktiva gränser i de regioner där de är belägna.
Jag får under de kommande dagarna för övrigt tillfälle att för kommissionens räkning underteckna flera regionala program som godkänns definitivt under de kommande dagarna.
Det samlade programplaneringsdokumentet för Réunion, via skriftliga förfaranden som är praktiskt taget avslutade, programplaneringsdokument för tre andra franska utomeuropeiska departement - Martinique, Guadeloupe och Guyana - det vet ni, programplaneringsdokumentet för Madeira och Azorerna undertecknades den 28 juli.
Det som återstår är det som är under förhandling för Kanarieöarna.
Så långt det som konkret gäller genomförandet av programplaneringen för den regionala politiken och de betydande beloppen för detta.
Mina damer och herrar parlamentsledamöter!
Kommissionen förbereder också initiativ som syftar till att ändra vissa bestämmelser när det gäller strukturfonderna, där målsättningen är att göra åtgärderna ännu mer effektiva när det gäller de yttersta randområdena, genom att underlätta mobiliseringen av gemenskapsstöd för de ekonomiska aktörerna.
Jag vet att dessa initiativ är väntade, ni erinrade om det genom att tala om oron för att kommissionen skulle vara förbehållsam eller ha betänkligheter.
Det finns vare sig förbehåll eller betänkligheter.
Jag ber er att tro att jag på min plats arbetar tillsammans med mina kolleger på ett mycket konstruktivt och ärligt sätt.
Det är inte alltid enkelt att få dessa initiativ som ni väntar på att göra konkreta framsteg.
Jag behövde den grundläggande rapporten av den 14 mars och jag behöver också, mina damer och herrar parlamentsledamöter, försäkra mig om när jag går framåt, och vi går nu snabbt framåt, om en verklig juridisk säkerhet.
Det är inte en fullständigt försumbar och självklar punkt, inte ens i tolkningen av artikel 299.2.
Denna diskussion fortsätter för övrigt bortom de initiativ som vi kommer att ta under de kommande veckorna i den andra sammanhållningsrapporten vilken, såsom ni begärt, kommer att bedöma utvidgningens inverkan på de regionala skillnaderna.
Denna rapport som jag personligen kommer att lägga fram för er nästa vår blir utgångspunkten för en stor debatt om den framtida regionalpolitiken, om den framtida sammanhållningspolitiken, för perioden 2006-2013.
Jag hoppas att särskild uppmärksamhet i denna debatt kommer att fästas vid utvecklingen av de yttersta randområdena.
Jag fäster stor betydelse vid stödet under lång tid, och det stöd som kan ges till dessa regioner, och jag förstår därför oron, mina damer och herrar, i era regioner, liksom i regionerna som omfattas av mål 1 dit jag regelbundet reser, apropå utmaningen med utvidgningen.
Herr Pohjamo!
Nyss tog ni själv upp denna oro genom att hänvisa till Sanchez arbete och engagemang och jag ber er framföra våra hälsningar om god bättring, med tanke på hans hälsoproblem för närvarande.
Markov tog också upp denna fråga.
Vi skall inte vara rädda för utvidgningen.
Totalt sett är det en utmaning vi måste anta, i unionens intresse, för dess stabilitet för den europeiska kontinenten, för freden, demokratin, och även för en väl fungerande inre marknad och de nya möjligheter den får.
Denna utvidgning kan självfallet inte ske hur som helst och när som helt.
Det finns regler, vi arbetar på det, vi förbereder oss, men, mina damer och herrar parlamentsledamöter, det är inte för att vi från och med år 2003 skall släppa in mycket fattiga regioner i öst - och ni vet mycket väl att de är mycket, mycket fattiga - som plötsligt de fattiga regionerna i väst och söder eller de fattiga regionerna i de yttersta randområdena på grund av utvidgningen kommer att upphöra att ha svårigheter.
I dessa regioner, det vet vi, kommer det att finnas svårigheter under lång tid och jag tror därför objektivt att de, utifrån sin verkliga utvecklingsnivå, under lång tid kommer att behöva stöd från regionalpolitiken och särskilda åtgärder.
Mina damer och herrar parlamentsledamöter!
Såsom bl.a.
Medina Ortega vet, som betonat denna fråga, granskas också flera skatte- och tullärenden.
Man skulle kunna nämna dem som gäller Kanarieöarna, Azorerna och Madeira.
Jag skulle även vilja nämna skattesystemet i Frankrike, från rom från de utomeuropeiska departementen.
Jag kan försäkra er att kommissionen fäster stor betydelse vid dessa frågor.
Inom alla dessa områden, jag upprepar det, räknar jag med att ett antal initiativ skall kunna tas snabbt och läggas fram för rådet innan vi träffas i Nice, för övrigt i samförstånd, fru Sudre, med det önskemål som uttryckts helt nyligen av Frankrikes president, Europeiska rådets ordförande, och Frankrikes premiärminister.
Andra frågor är föremål för stor uppmärksamhet från kommissionens sida.
Jag tänker, herr Medina Ortega, på en punkt som ni tog upp, den om transporter, en punkt som intresserar mig sedan länge, den om energin, förnybar energi, tillräckligt med energi, tillgång till olika gemenskapsprogram.
Men jag vill framför allt här nämna en punkt som är särskilt viktig för dessa regioners framtid, nämligen informationssamhället.
Mina damer och herrar!
Dessa nya tekniker, detta informationssamhälle, det är inte en lyx för de rikaste regionerna i Europa.
Jag tycker till och med tvärtom att dessa nya tekniker, tillgången till Internet och alla yrken som hör dit, är en möjlighet för randområdena eller de yttersta randområdena.
Det är anledningen till att jag personligen sett till att en betydande del av strukturfonderna avsätts för detta informationssamhälle, för att jordbrukare, små och medelstora företag och ungdomar skall ha tillgång till det.
Det är nu viktigt att ett stort antal projekt läggs fram inom ramen för programplaneringsdokumenten, men parallellt med dessa åtgärder på fältet måste vi på ett fördjupat sätt fundera över behoven, och tillträdet till informationssamhället, som är specifikt för vart och ett av dessa yttersta randområden.
Vilken effekt kan detta informationssamhälle ha på utvecklingen av våra regioner, särskilt inom området elektronisk handel, administration, distansutbildning, telemedicin, vars mycket positiva effekter jag sett på Azorerna?
Kommissionen har inlett en studie om detta, vars resultat vi kommer att ha i mitten av 2001.
Dessa resultat kommer att bidra till en debatt om riktlinjerna, i partnerskap med nationella och regionala myndigheter.
Mina damer och herrar!
Det tredje avsnittet gäller regionerna i deras eget geografiska område.
Där har vi två viktiga punkter: den första är att man naturligtvis tar hänsyn till deras intressen i förhandlingen om de olika handelsavtalen som vi skall sluta.
Vi skall därför inleda en studie om den effekt genomförandet av det nya avtalet med AVS-länderna skulle kunna ha för de yttersta randområdena.
Vidare vill vi, som ni själv önskade, stimulera samarbetet mellan de yttersta randområdena själva, och mellan dem och deras geografiska grannar.
Jag betonar att programmet Interreg 3, som jag är ansvarig för, ger nödvändiga medel för detta, eftersom dess avsnitt B, det har jag särskilt sett till, verkligen prioriterar denna typ av regionalt samarbete, och det handlar också om mycket pengar.
Avslutningsvis skall jag ta upp tre viktiga punkter i ert betänkande, fru Sudre.
Den första gäller frågan om våra framtida åtgärder och kräver ett flerårigt program.
Jag skulle bara vilja säga hur kommissionen ser på saken.
Vårt betänkande från i mars inledde, som jag just sade, de stora riktlinjerna för en strategi.
Vi har förbundit oss att på denna grund lägga fram årliga åtgärdsprogram med tidsplaner som gör det möjligt för oss att successivt anpassa vårt synsätt.
Vi har redan givit den enhetsövergripande gruppen för de yttersta randområdena, som flera av er hyllat, i uppdrag att förbereda det första programmet för 2001.
Denna grupp har även i uppdrag, och jag besvarar här en annan punkt i ert betänkande, att genomföra en permanent granskning av olika initiativ - det är en rekommendation ni lämnat - som förbereds av kommissionen, för att se till att de yttersta randområdenas berättigade intressen beaktas på ett tvärgående sätt i all gemenskapspolitik.
Och jag ser till att denna grupp verkligen gör sitt arbete månad för månad.
Den tredje punkten gäller partnerskapet Europa-stater-regioner.
Detta partnerskap är en värdefull beståndsdel i synsättet på de yttersta randområdena.
Det tillämpas på konkreta ärenden men bör också periodvis göra det möjligt att ha en övergripande diskussion om alla ämnen som gäller dessa regioner.
En partnerskapsdag hölls den 23 november 1999 med ett stort antal deltagare.
Ett möte skulle kunna arrangeras under 2001 när vi har kommit längre med att genomföra det program som lades fram i mars.
Jag ber om ursäkt för att jag sannolikt talat för länge, men det är viktiga frågor som jag personligen fäster stor betydelse vid, och jag skulle vilja ta upp det sista stycket i slutsatserna i vår rapport från i mars och erinra om att, i våra ögon, kommer framtiden för dessa regioner att till stor del avgöras av huruvida den strategi vi föreslagit i rapporten lyckas, men denna framgång får också stor betydelse för Europeiska unionen i sin helhet, eftersom den på så sätt kommer att ha bevisat sin förmåga att med framgång möta en av de mest komplexa utmaningarna unionen haft.
Mina damer och herrar parlamentsledamöter!
Det var några sista ord.
Jag arbetar aktivt, tillsammans med mina kolleger, för de initiativ jag tagit upp på grundval av rapporten från i mars.
Jag skall se till, och det är min prioritet, att dessa initiativ snabbt konkretiseras och att de flesta av dem kan läggas fram i Nice.
Och sedan skall jag tillsammans med er, om ni vill, försöka föra dialogen om de europeiska viktiga frågorna - och framtiden och platsen för de yttersta randområdena hör till dessa frågor.
På fältet har jag för avsikt att, såsom jag började göra på Azorerna, under de kommande månaderna och direkt efter regeringskonferensen avslutats, resa till var och en av regionerna för att träffa er, arbeta med er, för att träffa de medborgerliga, sociala, yrkesmässiga och politiska krafterna och för att också såsom jag regelbundet gör, diskutera med medborgarna i era regioner.
