# ID: svediakorp-gov405675
# author: Sudre (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 851
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman, herr kommissionär, mina kära kolleger!
Jag vill först av allt tacka ledamöterna i utskottet för regionalpolitik, transporter och turism som med sina kommentarer och ändringsförslag bidragit till att berika betänkandet som jag lägger fram för er här i kväll.
Det nuvarande och kommande ödet för de sju europeiska regionerna i gemenskapens randområden längst bort från kontinenten har givit vårt utskott möjlighet att enhälligt anta ett konstruktivt och balanserat dokument under stort samförstånd.
Azorerna, Kanarieöarna, Guadeloupe, Guyana, Madeira, Martinique och Réunion utgör en speciell enhet vars odelbarhet erkänns i Amsterdamfördraget på grundval av ett nyskapande koncept, de yttersta randområdena.
I fördraget erkänns faktiskt att de yttersta randområdena har en svår ekonomisk och social situation, som förvärras av särskilda svårigheter vars beständighet och samordning allvarligt skadar utvecklingen av dessa regioner.
Det är anledningen till att det är lämpligt att så långt det är möjligt minska gällande regler och anta relevanta åtgärder för att lösa konkreta problem i de berörda regionerna, och om det är nödvändigt utnyttja undantag som anpassats till den regionala verkligheten i fråga, utan att det innebär ett hot mot gemenskapsintresset.
Den rapport som Europeiska kommissionen offentliggjorde den 14 mars utgör inte egentligen ett svar på de önskemål som uttryckts av de nationella och regionala myndigheterna i unionens yttersta randområden.
Kommissionen påpekar att den inte har möjlighet att ge svar på alla frågor, den nöjer sig ofta med att föreslå riktlinjer avsedda att fortsätta och förstärka de åtgärder som inletts, och förbehåller sig även rätten att granska problemen från fall till fall.
Artikel 299.2 uttrycker framför allt en politisk vilja, som vid flera tillfällen fått stöd av Europeiska rådet och i dag av vårt parlament.
Mitt betänkande har som huvudsaklig målsättning att erinra Europeiska kommissionen om denna politiska vilja, för att det obehagliga intryck av förbehåll eller tröghet, som den för närvarande förmedlar, skall upphöra.
Det är därför brådskande att antalet anställda i den enhetsövergripande gruppen mycket snabbt ökar inom kommissionens generalsekretariat, så att samtliga förslag till handlingar av allmän omfattning när de granskas av kollegiet på grundval av artikel 299.2, kan åtföljas av en detaljerad konsekvensanalys.
Jag ber i mitt betänkande kommissionen att förbereda ett verkligt flerårigt arbetsprogram tillsammans med en exakt tidsplan som på ett så fullständigt sätt som möjligt återger planerade åtgärder och tillför alla nödvändiga garantier när det gäller medel, för att säkerställa att åtgärderna blir bärkraftiga och varaktiga, och för att bekämpa bestående svårigheter.
För att undanröja alla missförstånd när det gäller kommissionens brist på beredvillighet att fullständigt använda de möjligheter som erbjuds i artikel 299.
2, föreslår jag att ett forum för dialog skulle kunna samlas och att en rapport utarbetas varje år.
Som svar till kommissionen tar jag i mitt betänkande på ett exakt sätt upp ett antal sektorer som faller under unionens befogenheter, och som jag nöjer mig med att snabbt nämna i kväll.
Kommissionen har medgivit att åtgärderna när det gäller jordbruk och fiske måste anpassas eller omvärderas.
Men den andra översynen av Posei-förordningen är en del av ett mycket svårt budgetsammanhang, som riskerar att avsevärt tynga innehållet i programmen och försämra nivån på stöden.
Kommissionen har exempelvis föreslagit en skandalös sänkning av det ekonomiska anslaget till Posei i sitt förslag till budget för 2001, vilket medför en mycket stark våg av oro bland det stora antalet jordbruksproducenter i unionens yttersta randområden för vilka jag gör mig till tolk.
Det är också lämpligt att förstärka samordningen och det optimala utnyttjandet av samtliga instrument som finns på gemenskapsnivå, bl.a. strukturfonderna, det statliga stödet och skatte- och tullpolitiken.
För att den nya gemenskapsstrategin till förmån för unionens yttersta randområden skall fungera krävs åtgärder med inriktning på de strategiska områdena i världskonkurrensen: transport, energi, miljö, informationssamhället, forskning eller teknisk utveckling.
Det kommer även att bidra till att främja ekonomiska och sociala framsteg tack vare en högre syselsättningsnivå.
Den geografiska belägenheten och det marina området för de yttersta randområdena bör göra det möjligt för dessa regioner att bli Europeiska unionens aktiva gränser.
Det är emellertid brådskande att inleda en analys av effekten av det nya partnerskapsavtalet AVS-EU som undertecknades i Cotonou i juni i år, liksom andra internationella handelsavtal, för att utvärdera deras inverkan på de yttersta randområdena och fastställa kompenserande åtgärder för producenterna i dessa områden, som skulle mötas av ytterligare konkurrens som de inte skulle kunna klara av.
För att avsluta med ett ämne som har att göra med vår nära framtid, är utvidgningsprocessen utan tvivel en nödvändig beståndsdel i den europeiska konstruktionen, men det är brådskande att redan i dag påbörja utvärderingar av dess konsekvenser för att förebygga varje form av ifrågasättande av stöd som beviljats korrekt till de yttersta randområdena, liksom åtgärder som är en följd av genomförandet av artikel 299.
2.
