# ID: svediakorp-gov405640
# author: Garriga Polledo (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 713
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Problemet med budgetåret 2001 är snarare ett kvalitetsproblem än ett kvantitetsproblem.
Alla vet vi att den budgetplan som godkändes i Berlin var knapp inom utgiftsområdet externa åtgärder.
Den militära aktionen mot Serbien, stödet till återuppbyggnaden, Milosevics förutsebara fall.
Många behov och lite pengar.
Budgetplanen blev ändå en framgång, för den gången var den det enda möjliga avtalet mellan 15 medlemsstater.
Och det interinstitutionella avtalet som härstammar från toppmötet var en glad nyhet för maktfaktorerna i denna församling.
De externa behoven avslöjar knappheten i kategori 4.
Det som däremot framstår tydligast är det enorma problemet med för dåligt verkställande inom alla utgiftskategorier: landsbygdens utveckling, strukturfonderna, de stora programmen för bistånd till tredje land.
Vad är det som händer i unionens budget?
Med det som inte har verkställts tidigare år skulle vi kunna finansiera ytterligare ett år utan nya resurser.
Inom varje nationell, regional eller lokal förvaltning skulle de som var ansvariga för ett sådant dåligt verkställande få sitt huvud framburet på ett fat.
I unionen vet vi inte ens vem som är ansvarig.
Därför kommer vi från Europaparlamentets sida att föreslå nya åtgärder som inte i första hand är avsedda att finna en ny finansiering - för vi vet att den inte kan genomföras under de nuvarande omständigheterna - utan fastslå nya interinstitutionella åtaganden som höjer utgifternas kvalitet och garanterar att inte en euro går förlorad.
Och ni, fru kommissionär, skulle bli tvungen, även om ni ser det som en omöjlighet, att omarbeta avtalet om kommittésystemet.
Vi uppskattar verkligen föredragande Haugs försök att införliva förslagen från vår grupp på området.
Vi får lov att säga att hon är en mycket förståndig föredragande som eftersträvar ett samförstånd.
Vikten av de beslut som parlamentet i dag börjar fatta kommer att märkas på medellång sikt.
Det stämmer att ett omedgörligt ställningstagande från rådets sida skulle komplicera situationen i sådana relevanta frågor som mobiliseringen av flexibilitetsmekanismen för Meda, förvaltningskommittéerna, betalningsökningarna för återstoden av betalningarna, eller utvidgandet av förfarandet för planering N + 2 till externa åtgärder.
Om rådet intog en flexibel ståndpunkt skulle ett avtal kunna uppnås i andra behandlingen som en avslutning på budgeten.
Låt oss inte glömma att Europaparlamentet har godtagit ett mycket knappt utgiftsområde 4, vi har godtagit granskningen av budgetplanen som en möjlighet i stället för en politisk prioritering, vi har godtagit avsevärda nedskärningar i programmen för bistånd till tredje land, vi har slutligen godtagit att agera på ett område där rådets budgetförmåner utökas till men för våra egna.
Men de kan inte utökas ad infinitum.
I dag diskuterar vi också Colom i Navals betänkande om det interinstitutionella avtalet där kommissionen åtar sig att för parlamentet lägga fram all den information som krävs beträffande de initiativ som har ekonomiska konsekvenser.
Det är nu, år 2000, efter mer än femton år av parlamentarisk historia, som detta initiativ kommer till parlamentet.
Nåväl, vi hoppas på ett liknande åtagande från rådets sida.
Europaparlamentet är den andra grenen av budgetmyndigheten och ändå är det ofta media som informerar oss om unionens nya ekonomiska löften som man fattat beslut om på de europeiska rådsmötena.
Sedan när löftet väl är tillkännagivet och avlagt är det bara att uppmana kommissionen och deras kommissionärer att göra ett hål i budgeten och parlamentet att acceptera detta.
Det kan inte fortsätta på det viset, det är inte bra för någon, varken för medlemsstaterna, för institutionerna eller för unionen.
Vilken trovärdighet har en Europeisk union som fungerar på det viset?
Var finns trovärdigheten i vår politik?
Kära rådsherrar, var ni än befinner er, jag anser mig vara en högst sansad ledamot som alltid försvarar vägen mot ett interinstitutionellt samarbete, både på budgetområdet och på andra områden.
Vi befinner oss nu i första behandlingen och ni har gott om tid att söka uppnå ett fullständigt samförstånd med parlamentet.
Tänk på att de måttfulla alternativen i den europeiska politiken, precis som på vilket annat område som helst, ibland upphör att vara i majoritet.
