# ID: svediakorp-gov405612
# author: Boudjenah (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 222
# sentences: 3
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Jag skall naturligtvis fortsätta i samma riktning, särskilt som det förefaller som om man måste överväga om debatten vittnar om det faktum att alltfler människor, särskilt inom Europeiska unionen, ifrågasätter om det inte krävs en större kontroll av den finansiella spekulationen och även politikens roll för att ingripa i denna ekonomiska sfär och de multinationella företagens överdrivna makt.
Jag vill, till det som Danielle Auroi nyss sade när det gäller länderna i söder, tillägga att vissa uppskattningar gjorda av specialister ger intressanta siffror: till exempel en variationsbredd mellan 50 och 250 miljarder dollar, som skulle kunna återfås med en skatt av typen Tobin, samtidigt som UNDP bedömer att ett belopp på 40 miljarder dollar per år skulle räcka för att ge minimala levnadsvillkor för hundratals miljoner människor som lider brist på allt i länderna i tredje världen.
Vid en tidpunkt när medborgarna har en känsla av att politiken inte har förmåga att ingripa i den ekonomiska sfären och mer allmänt i rollen för den europeiska konstruktionen för att förändra sina internationella relationer, tror ni inte att en sådan åtgärd skulle kunna gå i riktning mot att återge förtroende för denna förmåga hos politiken, och skulle det inte kunna vara ett tecken i riktning mot länderna och folken i söder?
