# ID: svediakorp-gov405598
# author: Moscovici (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 665
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Nej, jag skall försöka att inte ge något akademiskt svar, jag är bara lite besvärad över att besvara denna fråga eftersom vi utan vidare skulle kunna tillbringa hela kvällen med den, i vilket fall som helst kommer vi sannolikt att använda mer än frågestunden som vi skall börja med.
Här finns både frågor som gäller målsättningar, filosofi, övertygelse och analys.
Var och en uttrycker sig också i frågan med sina övertygelser och sina egna analyser.
Jag vill bara, ännu en gång, i rådets namn säga att rådet är fullständigt medvetet om hur aktuella och viktiga dessa frågor är.
Inrättandet av en Tobin-skatt är frestande.
Den försvaras på många håll, till vänster och höger, av olika organisationer, politiska eller andra, av icke-statliga organisationer, av universitetsgrupper.
Jag skulle därför vilja vara försiktig med att ge ett definitivt svar på denna svåra fråga.
Jag skulle bara vilja - eftersom det är rådets ståndpunkt - betona några praktiska svårigheter som kan ge upphov till debatt.
Till att börja med tror jag att alla inser att denna skatt, den s.k.
Tobin-skatten, bara skulle kunna fungera korrekt om den tillämpades på världsnivå.
Men man måste konstatera att även om man kan eftersträva konsensus inom europeiska unionen, existerar ingen sådan konsensus inom G7, framför allt inte inom OECD, när det gäller en skatt på valutatransaktioner.
Vi vet till och med - och det är ett ekonomiskt resonemang - att om det fanns en bred konsensus skulle ett litet antal av finansmarknaderna ha ett verkligt intresse av en icke samarbetande attityd genom att vägra att tillämpa skatten på transaktioner på det egna territoriet.
Frågan som jag ställer till försvararna av Tobin-skatten är därför hur man skall motarbeta risken som skulle finnas att de spekulativa transaktionerna flyttas till skatteparadis, vilket absolut måste undvikas om vi nu skulle ha en sådan skatt.
Jag skulle också vilja att man besvarade frågan om dess inverkan på valutamarknadernas volatilitet, och bl.a. effekten av en skatt om 0,1 promille för dem som spekulerar och som förväntar sig nedskrivningar i storleksordningen 20 - 50 procent.
Det skulle för övrigt finnas en risk att denna skatt kringgås på grund av prestanda inom den moderna finansiella innovationen.
Den verkliga fråga jag har gäller därför inte målsättningen med Tobin-skatten, dvs. att både reglera valutamarknaderna och moralisera dessa marknader när det gäller finansiering av utvecklingen, utan den möjlighet vi har att göra dessa mekanismer effektiva.
Ännu en gång, detta innebär inte någon principinvändning, inte ens personligen.
Frankrike föreslog för ordförandeskapets räkning, vid sammanträdena i Prag nyligen och i samband med G7-mötena och mötena i " Comité monétaire international et financier ", inriktningar för reformer avsedda att motsvara den oro som ligger till grund för förslaget, som funnits länge, att inrätta en skatt av typen Tobin.
Kommunikéerna från G7, styrelsen för Internationella valutafonden och uttalandena från generaldirektören för Internationella valutafonden, Köhler, återspeglar för övrigt den känslighet som finns jämfört med de riktlinjer som framförts i Frankrike, bl.a. när det gäller organiserad finansiell avreglering och bekämpning av penningtvätt.
Denna kamp, som är en av det franska ordförandeskapets prioriteringar, uttrycks också både i rådet (rättsliga och inrikes frågor) och Ekofin-rådet, och nyligen i samband med ett gemensamt möte med dessa två råd.
Jag är medveten om att jag inte här kan besvara frågan som ställdes i hela sin omfattning.
Jag antar att vad man förväntar sig är att rådet säger ja till detta.
Jag tror att frågan är lite mer komplex än ett svar med ja eller nej, eftersom målsättningarna, principerna, kan godkännas, men frågan om villkoren fortfarande kvarstår i sin helhet, för att inte tala om förekomsten av konsensus bland de femton medlemsstaterna.
