# ID: svediakorp-gov405549
# author: Elles (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,237
# sentences: 47
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill börja med att varmt gratulera våra två föredraganden som har förberett vår debatt i dag för vårt utskotts räkning.
De har båda utfört ett utmärkt arbete för oss och jag vet att det inte är lätt att samordna andras ståndpunkter, eftersom jag själv varit föredragande.
Ramen för vår debatt i dag är att vi måste använda varje möjlighet vi har i vår budget för att se till att våra europeiska institutioner är redo för nästa etapp av utvidgningen, såväl vad gäller institutionernas strukturer som ett bättre sätt att bedriva politik.
Först vill jag ta upp parlamentets budget.
Vår föredragande, Ferber, hade absolut rätt i att vi måste undvika att reservera budgetposter med tanke på utvidgningen i detta skede - mottot bör vara " mer brådska, mindre fart ".
Vi i parlamentet bör samordna oss med de andra två institutionerna om vad vi bör göra inför utvidgningen med översättning, tolkning, byggnader och personal och vi måste utarbeta en gemensam plan mellan oss.
Vår förvaltning måste tänka över språksektorn mycket noga.
Vi håller trots allt på med en utvidgning för tio länder och inte bara fem, så vi måste se på frågan ur en bredare synvinkel.
Sedan har jag en särskild synpunkt på utgiftsområde 4 och vår externa politik.
Vi vet att vi i våra debatter om budgeten kommer att ta upp detta vid flera tillfällen.
Men jag skulle vilja ta upp synpunkterna från kommissionären, fru Schreyer, som sade att det finns ett antal instrument, flera möjligheter genom vilka vi kan klara det som behövs för detta år, antingen det gäller flexibilitetsinstrument eller den negativa budgetreserven, där vi kanske kunde hitta de belopp som finns tillgängliga för detta år, trots problemet med hur det skall ske i praktiken.
Vi måste komma ihåg att det finns andra möjligheter än att nödvändigtvis ändra budgetplanen.
Men min grupp kommer naturligtvis att vara ense och säga att vi måste lösa detta problem så snart som möjligt så att vi får en långsiktig budgetplan för hur Europeiska unionens stöd skall användas för Meda och Cards.
Låt mig nu tala om den övergripande strategin.
Detta är den första budgetdebatten under lång tid som inte innehåller en betydande tvistefråga mellan parlamentet och kommissionen.
Ramöverenskommelsen mellan våra två institutioner tillämpas nu även om detta ifrågasätts av några av våra ledamöter.
Det finns inget fullgörande av åtaganden som fattas, reformprocessen som startades av den tidigare kommissionen på starka krav från vårt parlament har tagits vid av denna kommission på allvar.
Vissa framsteg har gjorts, men det är en lång väg kvar.
Det är denna bakgrund som är så avgörande för min grupps strategi för budgeten 2001.
Då vi alltid varit i främsta ledet för förändring i de europeiska institutionerna, till exempel med vårt beslut att aldrig bevilja ansvarsbefrielse för 1996 års budget, är vi nu absolut fast beslutna att inte låta reformprocessen tappas bort när större och mer politiska frågor börjar dominera vår dagordning inför toppmötet i Nice.
Vi inriktade våra ansträngningar på tre särskilda områden: bättre genomförande av budgeten, effektivare hantering av europeisk politik och ett framgångsrikt genomförande av reformpaketet med särskild referens till de nya budgetposter som kommissionen krävt.
Innan jag kommer till det, ett ord om de brittiska konservativas ståndpunkt.
Som en överraskning för många i min delegation utarbetade vi enhälligt en kärnstrategi i början av september och de 400 ändringsförslag som lades fram av mina kolleger kom som något av en överraskning för många av oss i budgetutskottet.
Medan några hade ett legitimt syfte - att förbättra denna kammares budgetkontroll, hade många fler ett fördärvligt syfte - att inte spara pengar och stryka många aktningsvärda organisationer, som Europeiska unionens Ungdomsorkester.
Som det utföll har den moderata sidan av konservatism för det mesta segrat över det mer ideologiska och oacceptabla.
Det finns nu cirka 30 ändringsförslag som behandlas på nytt och utöver dem för vår kärnstrategi.
Jag skrev personligen inte under dem, eftersom en eller två av dem fortfarande går för långt.
Likväl önskar en god majoritet av den konservativa delegationen spela en konstruktiv roll i den europeiska processen - i motsats till en eller två ledamöter som bara kan tänka sig att förstöra det som redan uppnåtts.
Detta leder mig fram till vår grupps strategi då kärnpunkten i vår övertygelse är en önskan att få valuta för pengarna för de europeiska medborgarna.
Vi vill vara säkra på att medel som reserverats för särskilda ändamål i budgeten kommer att utnyttjas och inte samlas på hög år efter år.
Det är skälet till att vi har krävt en strategi från kommissionären för att ta itu med eftersläpande åtaganden, i synnerhet inom utrikespolitiken, till år 2003.
Det är min förhoppning att rådet också kommer att kunna gå med på denna strategi.
Den innefattar en begränsning av löptiden för de åtaganden som kräver en överenskommelse med rådet.
Herr rådsordförande, min grupp kunde ställa mer utbetalningar till förfogande, om vi var säkra på att politiken fördes på ett bättre sätt.
För det andra har vi infört budgetreserver i flera delar av budgeten där vi anser att förvaltningen av tillgängliga medel är svag, framför allt reserv av stora belopp för utrikespolitik och för det slutgiltiga belopp som man skall komma överens om mellan budgetmyndighetens två grenar, baserat på tanken om reserver för uppfyllande av åtaganden.
Vi anser detta vara en bra idé för om man ser att saker fungerar bra då är det där som man lägger sina anslag.
Man lägger dem inte på de program som inte fungerar så effektivt.
För det tredje och kopplat till dessa frågor är begäran om fler budgetposter.
Vi förstår att det finns ett behov av mer personal, men det som är mest angeläget för oss är att inte bevilja denna begäran förrän reformen av institutionerna är ordentligt i gång.
Det är svårt att se hur fler budgetposter skulle lösa problemet med förvaltningen, om det fortfarande finns föråldrade och komplicerade förfaranden både inom kommissionen och rådet för att hantera de många programmen.
Fru Schreyer presenterade ett intressant förslag som vi borde överväga gällande en uppfyllelsereserv i utgiftsområde 5 så att några budgetposter skulle finnas tillgängliga och vi kunde sedan ge fler, allteftersom processen utvecklas.
Det är skälet till att vi har uppmanat till en trepartsdialog så snart som möjligt när denna behandling är klar så att vi kan ta itu med själva kärnfrågan i diskussionerna.
Större effektivitet inom kommissionen och effektivare politikföring under den nuvarande budgetplanens giltighetstid skall öka de europeiska medborgarnas förtroende för att deras skattepengar används för bra ändamål och är det enda sättet att säkerställa att EU kan uppnå de bredare konsolideringsmålen inom dess gränser efter toppmötet i Nice och EU: s gradvisa utvidgning mot öster.
Vi strävar efter att återuppbygga människors förtroende för våra institutioner.
Europas intressen kommer inte att tjänas genom att ha en svag kommission och ett kringresande parlament.
Tvärtom, vi måste arbeta för att få ett parlament som kämpar för öppenhet, kompetens och effektiv demokratisk kontroll av de europeiska institutionerna.
