# ID: svediakorp-gov405523
# author: Theonas (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 492
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


- (EL) Den moderna nyliberalismen kämpar maniskt för den otyglade konkurrensen.
Principen att samhällsförhållandena endast skall regleras av marknadslagarna tenderar att avskaffa människan och hennes kreativitet som ekonomins och produktionens viktigaste faktor, och man ignorerar människornas välfärd till förmån för företagens välgång.
Det är välbekant att även om konkurrensreglerna är lätt igenkännliga och gäller för alla, vilket aldrig varit och aldrig kommer att vara fallet, har man inte likvärdiga möjligheter att lära känna dessa regler, och resultatet blir att det som gäller är den kända djungelns lag, den starkares makt och monopolintressenas dominans.
I vissa fall ingriper staten med bidrag och andra ekonomiska eller skattemässiga incitament för att delvis balansera situationen, vilket leder till våldsamma protester mot följderna av denna politik.
Dessa insatser, oavsett vilka de är, drabbar inte det kapitalistiska systemet och innebär ofta ett selektivt stöd till företag och företagare.
Men de desperata ansträngningarna att avskaffa de statliga stödåtgärderna tar inte sikte på dessa " avvikelser " utan syftar till att öka vinsterna för de redan starka och befästa deras position på marknaden utan risk för nya konkurrenter.
De minst utvecklade områdena i EU, de minst utvecklade branscherna, de fattigaste befolkningsgrupperna vet att utvecklingsklyftan, utan de statliga ingripandena, kommer at öka till deras nackdel.
De vet att det inte finns något ljus i tunneln utan en stark, produktiv och effektiv offentlig sektor.
De vet också att omstruktureringen och utförsäljningen av den offentliga sektorn inte sker för deras skull utan för att stärka storkapitalet och öka dess vinster.
Utförsäljningen av den offentliga egendomen leder till en försvagning av det folkliga inflytandet och en minskning av folkets maktmedel.
Samtidigt som det leder till ökade vinster, blir det ett viktigt vapen i kapitalets kamp mot de folkliga kraven.
Jag anser det oacceptabelt med de påtryckningar och andra liknande åtgärder som föreslås, t.ex. om registrering och utvärdering av " effekterna " av de statliga stödåtgärderna.
Sedan EU beslutat att kontrollera de viktiga statliga stödåtgärderna, är jag rädd att unionen med konkurrensen som förevändning också kommer att rikta in sig på det mindre omfattande stödet till små och medelstora företag.
Det som är så typiskt för storkapitalets inställning, är att man är mycket orolig för eventuell konkurrenskontroll från medlemsstaternas men inte från Europeiska kommissionens sida.
Den outhärdliga situation som storföretagens och EU: s agerande har tvingat in arbetstagarna i har redan föranlett kraftiga reaktioner.
Kampen mot " globaliseringen " och den ohämmade marknadsekonomin har intensifierats.
Man eftersträvar att ytterligare minska skyddsåtgärderna för arbetstagarna, man går till frontalangrepp mot deras rättigheter och samtidigt skär man ner den offentliga sektorn och inskränker den utjämnande roll som de statliga stödåtgärderna kan spela.
Allt detta leder med nödvändighet till ökat folkligt missnöje, och arbetstagarna tvingas till kamp och motstånd.
