# ID: svediakorp-gov405520
# author: Caudron (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 366
# sentences: 9
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Även om jag kunde gratulera Jonathan Evans till hans arbete i gårdagens debatt, var jag tvungen att inledningsvis säga att jag var djupt oense med den alltför liberala, om inte ultraliberala tanken som genomsyrade hans betänkande.
Inte nog med att Evans förnekade det faktum att det statliga stödet minskat under perioden 1994-1998 medan kommissionen själv erkände denna minskning, men vad som är allvarligare, är att han fortsatte att på ett besatt sätt insistera på den särskilda karaktären hos det statliga stödet, medan detta stöd återfinns i fördraget när det handlar om att uppnå målsättningar som också fastställts i fördraget, liksom miljön och den sociala sammanhållningen, samtidigt som kommissionen själv erkänner att viss politik inte kan stödjas enbart av marknadskrafterna.
Det är anledningen till att jag i går kväll rekommenderade att vi inte skulle stödja detta betänkande i dess nuvarande skick.
Även om jag kunnat ansluta mig till kraven på ökad öppenhet när det gäller statligt stöd och information från Europaparlamentet när det gäller uppföljningen av det stöd som godkänts av kommissionen, förespråkade jag att det statliga stödet skulle bibehållas för att utveckla den sociala sammanhållningen, forskningen och innovationen eller miljöskyddet, för att lösa marknadens brister, för att främja den europeiska konkurrenskraften gentemot utlandet och för att bemöta bedrägerier från konkurrerande länder (såsom är fallet med Korea när det gäller varvsindustrin).
Jag lade till att kontrollen av det statliga stödet borde ske inom den strikta ramen för bestämmelserna i fördragen och inte beroende på den dominerande liberala ideologin.
Mellan " allt statligt " som ingen längre vill ha, och " inget statligt alls " som bara är en modern form av " djungelns lag ", kräver det som många kallar den europeiska sociala modellen enligt min uppfattning av oss att vi hela tiden eftersträvar en balans mellan det som kan styras av marknaden och det som den allmänna makten måste reglera!
Det är anledningen till att jag försvarat och röstat för ändringsförslagen i den socialistiska gruppen.
Eftersom högern har bekämpat dem, har jag inte röstat för betänkandet i fråga.
