# ID: svediakorp-gov405475
# author: Carnero González (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 370
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Oberoende av de slutliga avtalen - som vi önskar skulle vara av betydelse, men som vi befarar kommer att bli minimala - har den kritik som tidigare framförts av parlamentet beträffande den aktuella regeringskonferensen visat sig vara berättigad.
För det första angående metoden, ett för allmänheten uttömt förfarande som faktiskt åsidosätter unionens övriga institutioner och där regeringarna blivit offer för sin egen labyrint.
För det andra angående en otillräcklig dagordning där särskilt viktiga frågor för unionens framtid som ligger i medborgarnas intresse har utelämnats.
Trots detta är det åtminstone en mycket viktig fråga som slutligen har tagits med på dagordningen, nämligen frågan om ett närmare samarbete, som måste ses som en sporre att fortsätta framåt och inte skapa splittring eller inrätta styrgrupper.
På det området bör vi begära att man går så långt som möjligt under samstämmiga former - så som anges i Gil-Robles Gil-Delgados utmärkta betänkande - genom att betrakta det närmare samarbetet som en sista resurs som är tänkbar på alla områden där inte beslut med kvalificerad majoritet fattas, även beträffande fiskeriutskottet och försvaret, att bevarandet av de institutionella ramarna garanteras, att en tillräckligt stor kritisk massa av länder deltar och givetvis att samarbetet ständigt sker under öppna former.
Det kommer att innebära att den europeiska uppbyggnaden stimuleras även efter regeringskonferensen och säkert till och med trots denna regeringskonferens.
För att uppnå det målet måste Europeiska rådet i Nice uppmanas att öppna nya banbrytande perspektiv, som kan sätta fart på det politiska samförståndet och medborgarnas stöd.
Jag syftar på en konstituerande process av Europeiska unionen som utgör en ny etapp - precis som föreslås i Duhamels betänkande - först genom en förenkling av fördragen och sedan genom ett nytt politiskt agerande som skapar ett system som sätter stopp för unionens demokratiska underskott, ett styrande system i enlighet med det vi använder för att sköta våra nationella angelägenheter, till att börja med maktfördelningen och rättsstatens övriga principer.
Det behövs en författning för Europeiska unionen och denna författning måste börja med att inbegripa stadgan för de grundläggande rättigheterna i det nya fördraget, redan i samband med Nice.
