# ID: svediakorp-gov405462
# author: Gil-Robles Gil-Delgado (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 765
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Herr talman!
Mitt ämne är ett mycket mer konkret ämne, även om det kan medges att somliga betraktar det närmare samarbetet som universalmedlet för att ta itu med en hypotetisk frysning av den europeiska integrationsprocessen, en frysning som skulle kunna bli ofrånkomlig på grund av ökningen av antalet medlemmar vid nästa utvidgning.
För vissa handlar det om att chartra en livbåt som skulle tillåta vissa stater att överleva skeppsbrottet med gemenskapens uppbyggnad.
För andra handlar det om att skapa en hård kärna med länder som antas tillhöra eliten, en slags exklusiv klubb, en patanegra, som vi skulle säga på spanska, stater som på grund av sina förtjänster och sin sammanhållning och sin tyngd skulle fungera som vägvisare för de andra.
Det finns även de, herr talman, som i ett närmare samarbete ser det perfekta instrumentet för att skapa ett Europa à la carte eller ett Europa med variabel geometri, där gemenskapens sammanhållning och solidaritet skulle spridas som en solfjäder med olika former av mellanstatligt samarbete.
Ett Europa, mina damer och herrar, som inte skulle vara en demokratisk organisation, varken effektiv eller genomblickbar, utan helt enkelt en self-service-inrättning.
Jag anser inte att någon av dessa infallsvinklar är godtagbar eller realistisk.
Därför föreslås i mitt betänkande att de redan befintliga bestämmelserna görs flexibla och att det sker utifrån tydliga och samstämmiga kriterier:
För det första genom att fastställa samarbetet inom gemenskapens ramar och inte inom parallella mellanstatliga ramar.
Europa kan inte föras närmare medborgarna genom att dess struktur kompliceras allt mer.
För det andra, bevara enheten mellan parlamentet och kommissionen och stärka deras deltagande, såväl i uppkomstskedet som i utvecklingen av det närmare samarbetet.
Erfarenheterna från det sociala avtalet i Maastricht och från Ekonomiska och monetära unionen visar att alla medlemmars deltagande i dessa institutioner är tekniskt möjligt och politiskt sett att rekommendera, det bevarar systemets samstämmighet och deltagandet bland alla de europeiska medborgarna i beslut som angår dem.
Att dela upp den lagstiftande och den verkställande makten och ersätta dessa med ett större antal organ, sekretariat, parallella institutioner och så vidare främjar inte demokratin utan snarare ineffektiviteten.
För det tredje, utvidga området för ett närmare samarbete till den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, där de senaste årens erfarenheter skriker efter en gemenskapslösning för att undvika den splittring, långsamhet och ineffektivitet som lett till att beslutsfattandet och ansvaret för att lösa specifikt europeiska problem flyttats över till Förenta staterna.
För det fjärde upphäva vetorätten och minska minsta antalet medlemsstater som krävs för att initiera ett närmare samarbete på gemenskapsnivå.
Jag understryker " på gemenskapsnivå ", mina damer och herrar, för det är vad det handlar om, att stärka gemenskapens instrument och inte att ersätta dessa.
Skiljelinjen mellan dem som vill ha ett politiskt Europa och dem som vill begränsa Europa till en marknad löper i dag mellan stärkandet av det gemensamma till skillnad från det mellanstatliga, och inte tvärtom.
Det förklarade för inte så länge sedan kommissionens ordförande här i parlamentet.
Vi behöver inte ett Europa med vitt skilda målsättningar, utan ett Europa med en gemensam målsättning, även om den uppfylls i olika takt.
Slutligen, ett närmare samarbete, som är öppet och inte slutet, som inkluderar och inte utesluter de - nuvarande eller framtida - medlemmar som inte hakar på redan från början, som tjänar till att stimulera och engagera och inte till att ställa upp nya hinder.
Jag har haft glädjen, herr talman, att konstatera att de förslag som på senare tid har lagts fram till regeringskonferensen i huvudsak sammanfaller med alla eller en del av de krav som jag har tagit upp.
Jag hoppas att anden i Biarritz - som åberopas i dag - materialiseras, för de andar som inte materialiseras förvandlas till spöken och det vimlar av sådana spöken på loftet till den europeiska byggnaden.
Slutligen vill jag tacka utskottet för konstitutionella frågor och dess ordförande för den välvilja med vilken de tagit emot mitt betänkande, de bidrag som gjort att jag kunnat förbättra det och det breda stöd som betänkandet vann i den slutliga omröstningen.
Med det stödet och en förhoppning om att vår resolution skall komma till nytta i regeringskonferensen slutliga och avgörande skede ber jag, herr talman och ledamöterna, parlamentet rösta ja till betänkandet.
(Applåder)
