# ID: svediakorp-gov405457
# author: Barnier (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,259
# sentences: 44
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Tack herr talman!
Jag tillåter mig att på ett kortfattat sätt göra några kommentarer som avslutning på denna debatt, efter att ha tackat samtliga talare som jag mycket uppmärksamt lyssnat till för kvaliteten i deras inlägg liksom deras uppriktighet.
Alla har i denna debatt kortfattat tagit upp " stora stater / små stater " och, efter Moscovici, anser jag att denna benämning inte är lämplig för att hänvisa till den klyfta som finns.
Jag tror inte att det handlar om att bortse från den eller låtsas som om den inte fanns.
Jag tror bara att vi måste gå förbi den eller överbrygga den genom förslag som i samma anda som Romfördraget får gemenskapsmodellen att fungera bättre.
Och när det gäller en punkt som jag anser är känslig - den om själva kommissionen - har jag hört, som svar på oron hos ordförande Poettering, Van den Bos oroa sig över det ena eller andra landets plats i kommissionen.
Mina damer och herrar parlamentsledamöter!
I inget av dessa förslag som ligger på bordet är det fråga om för ett land att " förlora sin kommissionär ", även om jag anser att denna benämning inte är lämplig, om man kommer ihåg att kommissionen är oberoende.
I samtliga förslag får varje land minst en kommissionär.
Frågan är däremot om alla länder får en kommissionär samtidigt, och om vi därmed får en stor - och en dag en mycket stor - kommission, som naturligtvis måste omorganiseras, eller om det blir " inte alla på en gång ".
I det andra fallet blir frågan när denna strikt rättvisa rotationsprincip mellan stora och små kommer att kunna fungera.
Alla förslag får allvarliga konsekvenser.
Under alla omständigheter blir det alltså en omfattande reform av hur kommissionen fungerar och jag tror att man noga måste ta sig den tid som återstår för att, under de kommande veckorna, granska konsekvenserna av varje val innan ett beslut fattas i Nice, - eftersom målsättningen är, jag upprepar det, att i ett utvidgat Europa bevara effektivitet, trovärdighet och om möjligt kollegialiteten i kommissionen.
Några ord om stadgan igen, för att erinra om att kommissionen aktivt deltagit i det öppna arbete som inletts genom konventet.
Jag tänker särskilt på min kollega och vän Antonio Vittorino, som varit mycket aktiv under hela detta arbete.
Och jag vill erinra om att kommissionen alltsedan början har angivit att den var positiv till idén att ge denna stadga en juridisk kraft.
Personligen tror jag att det minsta skulle kunna vara, för att återge vad som sagts av Méndez de Vigo och Berès, en koppling till artikel 6 i fördraget, vilket skulle kunna ske redan i och med Nice.
Berthu kritiserade nyss denna stadga som om den fallit ned från himlen.
Vi har ändå hänvisat till det intelligenta och öppna arbete som lett till denna stadga och de nationella parlamenten, som företräder de nationella uppfattningarna, har deltagit i detta arbete.
Det handlar alltså om ett öppet arbete som inte fallit ned från skyarna och som inte påtvingats oss.
Det är för övrigt anledningen till att det när allt kommer omkring varit föremål för ett allmänt godkännande.
Maij-Weggen tog liksom ordförande Barón Crespo upp parlamentet.
Jag vill i min tur bekräfta att vi talar om det i denna förhandling.
Det är en av de öppna punkterna i diskussionen och helt uppriktigt tror jag att, utöver vad vi kan göra i själva förhandlingen, allt det som Europaparlamentet själv på ett tydligt sätt kan säga om sin egen organisation efter utvidgningen, kommer att vara till stor nytta för oss, eftersom det kommer att kasta ljus över vårt och medlemsstaternas arbete.
Några ord slutligen om andan eller klimatet i Biarritz: Dupuis missförstod mig sannolikt nyss.
Jag vet inte om jag visat prov på överdriven optimism.
I vilket fall som helst talade jag om voluntarism och beslutsamhet.
Jag är inte säker, när vi talar, att vi lyckas få en verklig reform i Nice, tillräcklig för en europeisk union utvidgad till 27 och, och det ser vi ju, så småningom till många fler stater, om den demokratiska processen bekräftas och förstärks på Balkan.
I vilket fall som helst har kommissionen sin plats och kämpar för att erhålla denna verkliga reform.
Jag sade bara, herr Dupuis, att man skulle bedöma misslyckandet eller framgången, en verklig reform eller en otillräcklig, beroende på om gemenskapsmodellen som faktiskt, herr minister, samlar de tre institutionerna och även andra, skulle komma ut från Nice försvagad, intakt eller förstärkt.
Vi kämpar för att den skall förstärkas.
Och det förefaller mig vara ett sätt att besvara oron från många medlemsstater och inte bara de små medlemsstaternas, när det gäller den plats och roll de kommer att ha i denna gemenskapsmodell.
Jag nämnde nyss mycket exakt några av de beståndsdelar som kommer att göra det möjligt för oss att omedelbart inse om reformen är tillräcklig eller otillräcklig.
Utvidgningen av omröstningen med kvalificerad majoritet tillsammans med medbeslutande när det gäller verkliga frågor, bevarandet av artikel 250 såsom den är i dag, kommissionens roll och plats i det närmare samarbetet och inte bara när det gäller den första pelaren: det är några av de beståndsdelar som kommer att göra det möjligt för oss att ögonblickligen bedöma om det, när allt kommer omkring, är ett misslyckande eller en framgång.
Jag vill i det sammanhanget gärna säga att jag instämmer i det sätt på vilket Elmar Brok och professor Tsatsos nyss talade.
Avslutningsvis tror jag faktiskt att vi, såsom ordförande Barón Crespo och ordförande Poettering nyss uppmanade oss, måste höja debatten till den politiska nivån och till rätt nivå, nämligen den för det slutliga beslutet, dvs. bland stats- och regeringscheferna.
Personligen är jag mycket glad över att diskussionen i Biarritz kännetecknades av strävan efter att uppnå en verklig reform.
Det är i all fall vad jag kände.
Jag kan mycket väl ha en annan uppfattning om klimatet eller vädret i Biarritz jämfört med Moscovici som sannolikt känner till denna region i Pyrenéerna bättre än jag, det förekom moln, det blåste, men jag betonade framför allt tonen i debatten, den pigga och voluntaristiska karaktären.
Det var vad som var kännetecknande för mig personligen, och vad som ger mig visst förtroende när det gäller att uppnå ett verkligt resultat i Nice.
Avslutningsvis vill jag tacka fru Randzio-Plath för hennes inlägg nyss.
Jag vill lugna henne och säga att vi tillsammans med ordförandeskapet är beslutna att driva på framåt på grundval av de förslag som de Palacio lämnat när det gäller den europeiska energipolitiken beträffande försörjning, besparing, stöd till förnybar energi, inbegripet i den förhandling som vi just talat om för regeringskonferensen, utvidgningen av den kvalificerade majoriteten till miljöområdet.
För alla dessa frågor kämpar kommissionen, gör sitt arbete och jag vet att i denna fråga, liksom den som jag nyss tog upp och som var föremål för en relativt lång diskussion vid Europeiska rådet i Nice när det gäller sjösäkerheten, kan vi räkna med det nuvarande franska ordförandeskapets beslutsamhet.
