# ID: svediakorp-gov405455
# author: Maij-Weggen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 375
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
I denna debatt om det informella toppmötet i Biarritz vill jag också koncentrera mig på regeringskonferensen och på stadgan.
Vad regeringskonferensen beträffar vill jag betona tre punkter.
I första hand frågan om majoritetsbeslut.
Jag har förstått att 45 artiklar och frågor har föreslagits av det franska ordförandeskapet för majoritetsbeslut.
Det ser ganska bra ut, om det nu inte på nytt kommer att begränsas till 35, 40 frågor i Nice.
Men det är i sammanhanget särskilt viktigt att de frågor som faller under kvalificerad majoritet också kommer att falla under medbeslutande med Europaparlamentet, och det förefaller inte vara något som är avgjort.
Om det inte sker, då blir nämligen såväl de nationella parlamenten som Europaparlamentet utmanövrerade, och det demokratiska tomrummet blir större i stället för mindre, och det är väl ändå det sista vi önskar.
Den andra punkten gäller antalet kommissionärer.
Jag vill även här, och Brok sade nyss också något om det, återigen betona att det är absolut nödvändigt med en kommissionär per medlemsstat för att ge varje land en plats i den europeiska styrelsen.
Vad antalet ledamöter av Europaparlamentet beträffar vill ingen gå högre än 700.
Skulle det då inte vara meningsfullt att redan vid valet 2004, alltså vid det kommande valet, utgå från det nya antalet.
Om det då tillkommer medlemsstater kan man redan använda det nya antalet, och då kommer vi automatiskt aldrig över 700, för om det har skett en gång tror jag att vi aldrig mer får det tillbaka.
Och slutligen, herr talman, stadgan.
Jag har förstått att handlingen har tagits emot väl i Biarritz, och att den efter några juridiska förtydliganden kan godkännas via ett officiellt uttalande av toppmötet i Nice för att i framtiden bli upptagen i fördragen.
Enligt min uppfattning har konventet utfört ett utmärkt arbete, och jag är också stolt över att jag fick vara ledamot av detta konvent.
Ju förr handlingen kan tas upp i fördragen desto bättre, eftersom fördragen därigenom får en konstitutionell karaktär och medborgarna kommer närmare Europa eftersom en särskild lagstiftning har skapats just för dem.
