# ID: svediakorp-gov405446
# author: Tsatsos (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 465
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Femtio dagar före toppmötet i Nice anser jag att det är dags att tala klarspråk och föra en öppen debatt.
Hur är läget i dag?
Det råder fortfarande delade meningar om hur kommissionen skall arbeta, om hur rösterna i rådet skall viktas, om vilka beslut som skall fattas genom kvalificerad majoritet, om hur Europaparlamentet skall vara sammansatt.
Och de så kallade olösta frågorna (left-overs) från Amsterdam riskerar i dag - jag betonar: i dag - att bli över som left-overs också efter mötet i Nice, om man inte redan nu tar några avgörande steg framåt.
Men dessutom verkar det i dag fortfarande osäkert hur det skall gå med stadgan om de mänskliga rättigheterna, om den skall införlivas med artikel 6, vilket Europaparlamentet på goda grunder begärt också vid dagens sammanträde.
Vidare verkar det osäkert hur det skall gå med stödet till de europeiska politiska partierna.
Det är helt säkert att fördragens konstitutionalisering kommer att skjutas på framtiden.
Visserligen finns det ett antal frågor där man har gjort framsteg.
Den första frågan gäller det närmare samarbetet, där vi har noterat betydande framsteg.
Ibland framskymtar det i debatten att alla inte ser detta enbart som en fråga om Europas nödvändiga flexibilitet utan också som ett slags framtida försvar för sina intressen gentemot Europeiska unionens framtida medlemmar.
Man kan också notera framsteg i fråga om artikel 7, om hur man skall agera, då Europeiska unionens grundläggande värden kränks.
Vilka är de djupaste historiska kännetecknen för denna utveckling?
Detta säger jag inte för att göra er besvikna, jag säger det därför att vi ännu har tid på oss fram till Nice-mötet, så att vi hinner agera.
Europas ledarskap har inte klart formulerat någon vision.
Det har inte slutgiltigt klargjort sin målsättning.
Ibland liknar regeringskonferensen en hektisk byråkratisk apparat som försöker fördela makten.
Detta verkar inte övertygande för mannen på gatan.
Vi driver varken bank- eller affärsrörelse.
Vi leder flera olika folk, och detta kräver en något annorlunda inriktning.
Utvidgningen, som varit en vision för många, har nu också blivit någonting skrämmande, då man fruktar att denna utvidgning kanske leder till en förändrad maktbalans.
Men med rent byråkratiska metoder kanske vi inte kan uppnå det eftersträvade resultatet.
Jag är också orolig över att parlamentets krav på demokratisering möter allt mindre gensvar.
Jag är orolig över att övergången till beslut med kvalificerad majoritet inte kombineras med medbeslutande för Europaparlamentet.
Men vi har tid, det kan ske under i politiken, och nu ser jag personligen gärna fram mot det under som skall ske i Nice.
