# ID: svediakorp-gov405441
# author: Jonckheer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 479
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, herr kommissionär, herr rådsordförande!
Jag har två minuter och två budskap: det första om stadgan, det andra om skattepolitiken.
När det gäller stadgan svarade ni på ett mycket argumenterat sätt, men min grupp vill ändå säga er följande: vi måste fortsätta arbetet.
Vi måste fortsätta arbetet, till att börja med när det gäller innehållet och om det inte sker i dag måste det ändå ske i morgon, eftersom vi inte får låta oss nöjas med fagra ord.
Arbetshypotesen för konventet var redan från början att stadgan skulle vara tvingande.
Därför förhandlade man a minima.
Vi har en minimal stadga, särskilt när det gäller de sociala rättigheterna.
Jag nämner två konkreta exempel: å ena sidan går vi från rätten till arbete till rätten att arbeta, å andra sidan är det en rad sociala rättigheter i Europarådets reviderade sociala stadga som inte finns i stadgan.
Inför paradoxen att ha förhandlat för att åstadkomma en tvingande stadga och sedan få en a minima-text och en icke tvingande stadga måste vi faktiskt, som vissa av mina kolleger redan sagt, fatta en rad beslut i Nice.
Den första vägen är den med artikel 6.
En annan väg är att vi i Nice måste upprätta en tidsplan och tydlig metod för att skriva om fördragen och införliva denna stadga i fördragen.
Den tredje vägen slutligen - ingen har talat om det men det förefaller mig mycket viktigt - är att vi måste införliva en klausul om revidering i stadgan för att få en text som inte är stelnad utan dynamisk.
När det gäller skattepolitiken sade Barnier med rätta att " den kvalificerade majoriteten är kriteriet för ett ambitiöst fördrag ".
Jag måste säga att artikel 93, såsom den utformats av ordförandeskapet, gör det inte möjligt att bemöta en debatt som ändå är enkel.
Om vi vill fortsätta målsättningarna som unionen själv satt upp, sänka skatten på arbete och i stället beskatta miljöförstöringen eller undvika skadlig skattekonkurrens, två målsättningar som unionen instämmer i, måste vi se till att folk förstår att den enda lösningen är suveränitet som delas mellan medlemsstaterna och inte skattekonkurrens mellan dessa stater.
Formuleringen i texten i artikel 93 är desto mer dramatisk eftersom, när väl den första omgången av utvidgningen lyckats, kommer vi att få det ännu svårare att gå vidare mot kvalificerad majoritet.
Herr Moscovici!
Premiärminister Jospin hade den extremt goda idén att omge sig med ett råd för ekonomisk analys.
Detta råd har just utarbetat en studie: " Europeiska frågor ".
Om ni bläddrar igenom denna studie kommer ni att se att dess slutsatser när det gäller frågorna om skattepolitik är exakt desamma som jag just utvecklat.
