# ID: svediakorp-gov405433
# author: Berthu (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 360
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Vid Europeiska rådet i Biarritz, bortom verkliga eller förmodade gräl mellan stora och små länder, kunde man börja se en annorlunda klyfta som definitivt var verklig, mellan anhängarna av en snabbare integration och dem som vill bevara en uppfattning om Europeiska unionen som respekterar staterna och de nationella demokratierna.
De förstnämnda skulle vara beredda att tillämpa ultrafederalism i en hård kärna och den danska folkomröstningen tycks har stärkt dem i deras övertygelse.
Min grupp vill därför varna dem.
Genom att arbeta på detta sätt skulle de sannolikt dela Europa i två delar, men de skulle med ännu större visshet avskärma sig från sitt eget folk.
För folkomröstningen den 28 september uttryckte inte bara danskarnas vägran att styras av en europeisk superstat.
Den återspeglar även känslan hos en rad medborgare från andra medlemsländer, även om denna känsla ibland är mer diffus, i brist på uttrycksmedel.
Lyssnade man till dem i Biarritz?
Man kan undra när man ser att det tydligaste beslut som fattades vid detta råd var att i Nice tillkännage stadgan om de grundläggande rättigheterna.
Men den yttersta målsättningen med denna stadga, om den blir obligatorisk, är att frånta varje nationell demokrati rätten att själv definiera sina egna medborgares rättigheter och skyldigheter.
Vad värre är, det stora bekymret för stadgans förespråkare verkar för närvarande vara: hur skall vi göra för att få den obligatorisk utan att gå via ratificering i de nationella parlamenten?
Till att börja med har det beslutats att den skall tillkännages i Nice enbart av Europaparlamentet, kommissionen och rådet.
Så småningom anförtrodde oss kommissionen i sitt meddelande av den 11 oktober att stadgan skulle kunna göras tvingande via EG-domstolens rättspraxis, alltså fortfarande utan de nationella parlamenten.
På så sätt kommer man att ha lyckats med att frånta nationernas deras mest grundläggande rätt utan att verkligen ställa frågan till de olika folken.
Man kan därför inte säga att kravet på respekt för de nationella demokratierna i unionen, som uttrycktes genom den danska folkomröstningen, verkligen hörsammats i Biarritz.
