# ID: svediakorp-gov405427
# author: Barnier (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,226
# sentences: 82
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Fru talman!
Jag skulle i min tur och för kommissionens räkning vilja säga vad vi känner efter Europeiska rådet i Biarritz, där ni, fru talman, aktivt deltog, för övrigt tillsammans med en annan utmärkt ledamot av kammaren, Méndez De Vigo, som lade fram resultatet av arbetet med stadgan om de grundläggande rättigheterna.
Jag hörde rådets ordförande Moscovici ta upp det han kallar " Biarritzandan ".
Man kan tala om anda, sinnesstämning, man skulle också kunna tala om Biarritzklimat.
Mina damer och herrar parlamentsledamöter!
Jag kan faktiskt säga att klimatet i diskussionerna verkligen motsvarade väderförhållandena i Biarritz under dessa två dagar.
Moln, vind, men när allt kommer omkring ett stimulerande klimat och för att säga vad jag känner, det ganska dynamiska klimat vi behöver i detta stadium av förhandlingarna där jag själv kunde konstatera många blockeringar, alltför många blockeringar som man inte alltid kan förklara med ämnets känslighet.
Vi behövde detta stimulerande klimat, såsom Moscovici sade, och också jag hyste när det gällde stats- och regeringscheferna en mycket allvarlig känsla av kollektivt och historiskt ansvar i ett historiskt skede av den europeiska konstruktionen.
Det skulle helt enkelt kunna handla om en verklig voluntarism och åtminstone viljan att uppnå en verklig reform i Nice.
Man har både i press och på annat håll talat mycket om klyftan mellan " stora stater och små stater " eller glest befolkade länder.
Skillnaderna finns där.
Alla vet det, men utan den fientlighet som ibland beskrivits.
Mina damer och herrar!
I det sammanhanget föredrar jag att tala om ett sanningens tillfälle i debatten, snarare än kris.
Jag vill framför allt säga, eftersom jag är en av de arbetare som dagligen deltar i denna förhandling, alltsedan början, tillsammans med era företrädare Brok och professor Tsatsos, att denna klyfta inte är den enda som skulle kunna finnas mellan stora och små stater.
Enligt min uppfattning är det inte ens den viktigaste frågan i denna förhandling om man vill komma ihåg rätt, och man måste komma ihåg och minnas att sedan vi började bygga Europa har man aldrig, vare sig i rådet eller inom kommissionen, kunnat konstatera en koalition av stora länder mot de små eller små stater mot de stora.
Det är inte det som är gemenskapens anda.
Om jag skall berätta om min inställning på denna punkt, jag känner till och jag förstår ämnenas känslighet som ministern erinrade om, ämnen där platsen, rollen, inverkan för varje land direkt berörs.
Jag konstaterade denna känslighet under alla de besök jag gjorde i var och en av medlemsstaterna, så sent som i förra veckan var jag i Aten, vare sig det gäller kommissionen, där alla länderna oroar sig för den plats de skall få, eller röstsystemet där alla länder oroar sig för det antal röster de kommer att få i rådet.
Mina damer och herrar parlamentsledamöter!
När det gäller dessa två frågor som faktiskt kommer att lösas först i slutet och för vilka vi inte får någon överenskommelse alls om vi inte är överens om allt, måste vi hitta en lösning.
Beträffande kommissionen måste vi hitta en lösning som bevarar dess effektivitet, trovärdighet och möjlighet till kollegialitet.
Beträffande röstsystemet måste vi hitta en lösning som respekterar, vilket vi föreslagit - Europaparlamentet och vi själva - dels staternas dubbla berättigande, dels folken.
Men, mina damer och herrar, om jag spontant och helt uppriktigt skulle säga vad jag känner, skulle jag säga så här: oavsett hur känsliga dessa frågor är - kommissionens sammansättning och röstsystemet - är det inte utifrån detta som man kan bedöma misslyckandet eller framgången i Nice.
Man kommer att bedöma misslyckandet eller framgången i Nice med utgångspunkt från stats- och regeringschefernas förmåga, vår egen förmåga, vi i parlamentet och kommissionen som deltar i förhandlingen, att bevara eller förstärka den europeiska modellen.
(Applåder)
När jag säger detta, mina damer och herrar, tänker jag mycket exakt på ett antal punkter som diskuteras.
Vi kommer att bevara eller försvara gemenskapssystemet beroende på om vi lyckas att när det gäller verkliga ämnen utvidga området för den kvalificerade majoriteten och därmed medbeslutandet.
Det var en första punkt.
Vi kommer att bedöma bevarandet eller förstärkandet av gemenskapsmodellen beroende på om vi lyckats stå emot frestelsen från några att ifrågasätta exklusiviteten i kommissionens initiativmakt.
Jag talar nu om artikel 250 där vissa skulle vilja ha beslut med kvalificerad majoritet.
Vi kommer att bedöma bevarandet och konsolideringen av gemenskapssystemet beroende på om vi bevarat en plats som förefaller rättvis för kommissionen i det förstärkta samarbetet och inte bara i den första pelaren.
Vi kommer att bedöma konsolideringen av gemenskapssystemet beroende på om vi mer eller mindre låtit kontor utvecklas på bekostnad av den fria bedömningen som kommissionen kan göra.
Mina damer och herrar!
Det var min åsikt, jag som ännu en gång blygsamt är en av arbetarna inom denna förhandling, som jag säger, och jag tror att man kommer att kunna bedöma om det blir en verklig reform i Nice.
Efter ministern skulle jag snabbt vilja ta upp några av de punkter jag just nämnt.
Kvalificerad majoritet: ännu en gång, frågan är inte så mycket antalet områden som skulle kunna övergå från enhällighet till kvalificerad majoritet.
Frågan är snarare ämnenas kvalitet.
Och den stora fördelen med Biarritz kommer att ha varit att vi avgränsat de svåraste punkterna och stimulerat oss, eller givit oss ett mandat för att finna tekniska lösningar på beskattningen, eller åtminstone på en liten del av beskattningen, eller den sociala tryggheten, som direkt berör den inre marknaden.
Vi måste lugna dem som är oroade med att vi i inget fall kommer att ifrågasätta staternas skattemässiga suveränitet, vi måste säga till dem som oroar sig att det inte handlar om att underifrån slå ihop bl.a. systemen för social trygghet, utan helt enkelt att se till att den gemensamma marknaden och den inre marknaden fungerar bra i ett utvidgat Europa.
Handelspolitik, asyl och immigration, sammanhållningspolitik, miljöpolitik: för vart och ett av dessa områden har flera möjliga vägar diskuterats och redan i går morse satte representanternas grupp igång att arbeta aktivt.
Jag vill efter ministern säga att kommissionen inte är åskådare i detta arbete.
Kommissionen spelar sin roll och står till förfogande bredvid ordförandeskapet för att finna de mest rättvisa lösningarna.
Mina damer och herrar parlamentsledamöter!
Vi måste bara, från och med nu, se till att vi i dessa frågor om kvalificerad majoritet inte hamnar lägre än andan eller klimatet från Biarritz.
För alla dessa ämnen, och när det gäller att övergå till kvalificerad majoritet, upprepar jag naturligtvis vår oro beträffande utvidgningen av medbeslutandet när det gäller lagstiftningsfrågor.
När det gäller det förstärkta samarbetet har det också där funnits en verkligt positiv rörelse, såsom Moscovici sade.
Det är intressant att notera att för många delegationer, måste man utnyttja - och det är lite grann det jag sade nyss - detta framsteg om det förstärkta samarbetet för att förstärka gemenskapsinstitutionernas roll, kommissionens, men även parlamentets.
Jag tror att de viktigaste önskemålen från parlamentet och kommissionen kommer att respekteras, eller hedras, och att vi på denna punkt lyckas avskaffa hänvändelsen till Europeiska rådet, dvs. vetorätten, och minskningen av det beslutsmässiga antalet till en tredjedel eller åtta medlemsstater när det gäller gemenskapsfrågor.
Det framgick tydligt i Biarritz att det närmare samarbetet skulle vara ytterligare ett integrationselement och inte ett instrument för utslagning.
När det gäller en annan fråga, nämligen artikel 7, tror jag också att vi här kan komma överens, eller komma mycket nära, utifrån de förslag som kommissionen själv lämnat för att få en stark rättslig gemenskapsdialog, en politisk och gemenskapsmässig kontroll över en krissituation där vi befann oss på grund av ståndpunkten hos den ena eller den andra regeringen när det gäller våra gemensamma värderingar.
Moscovici talade om stadgan.
Ett stort arbete har genomförts, på ett originellt och intelligent sätt, för att utarbeta detta instrument.
Den kommer också att tillkännages i Nice, det tror jag, och det är redan ett stort första steg.
Jag tror inte att vi kan stanna där utan vi måste i Nice planera för hur vi skall arbeta med det utrymme som denna stadga skall ha i fördragen.
Låt oss inte vänta till Nice för att fundera på tiden efter Nice, när det gäller ett antal frågor av konstitutionell art: den om stadgans plats, och därmed den högtidliga förstärkningen av medborgarnas rättigheter, den om förenklingen av fördragen, där vi samarbetat med institutet i Florens, den om klargörandet eller fördelningen av befogenheter, så att vi äntligen vet vem som gör vad i den här unionen, vad unionen gör, vad den inte gör eller vad den inte längre skall göra.
Det är frågor som vi inte har tid att behandla på djupet före Nice, men de måste ställas och kanske motivera ett fördjupat arbete efter Nice.
Mina damer och herrar parlamentsledamöter!
Jag vill säga att i dessa komplexa förhandlingar vilka endast kan bli föremål för ett globalt avtal, återstår naturligtvis många svåra frågor, och jag vill bekräfta att andan eller klimatet från Biarritz var, tyckte jag, mer av voluntarism än något annat.
Vi är fortfarande långt ifrån ett avtal, men jag skulle när det gäller kommissionens beslutsamhet vid er sida, å det tydligaste vilja säga och erinra om, ifall det nu finns några tvivel, när det gäller oro eller frågor, att kommissionen kommer att fortsätta ända fram, ni kan lita på mig, för att i denna förhandling fastställa en mycket hög ambitionsnivå för Nicefördraget, så att det inte bara handlar om att avsluta denna förhandling i Nice, utan framför allt att lyckas med den.
Några andra punkter snabbt, fru talman, om ni tillåter, för att bekräfta eller förlänga ordförandeskapets inlägg.
För det första om Serbien.
Vi blev alla här rörda och lyckliga över de demokratiska förändringarna i Serbien.
Till att börja med viljan hos det serbiska folket och valet av Kostunica som president för federationen.
Det var något som för Europeiska unionen motiverade en radikal förändring av vår politik gentemot Serbien.
Jag vill säga att president Kostunicas närvaro i Biarritz var ett viktigt tillfälle, rörande, för Serbiens återkomst till den europeiska familjen.
När det gäller det mer praktiska har vi aviserat ett bidrag om 200 miljoner euro i katastrofhjälp och kommissionen kommer snart att lägga fram ett paket med katastrofåtgärder som kommer att omfatta de första prioriteringarna för detta land när nu vintern närmar sig.
Utöver katastrofhjälpen kommer Serbien sannolikt att, såsom Moscovici angav, behöva ett mer globalt stöd, som kommer att genomföras i samarbete med bl.a.
Världsbanken och Europeiska investeringsbanken (EIB).
Det viktigaste, förefaller det mig, är här liksom annorstädes att konsolidera demokratin.
Rådets ordförande tog upp Mellanöstern.
Jag skall inte insistera, bara erinra om att Europeiska rådet antagit ett uttalande som utövar press på parterna i konflikten för att de verkligen skall träffas i Sharm el-Sheikh.
Mötet ägde rum.
Vi känner till resultatet och det föreföll viktigt också för oss att unionens höge representant, Javier Solana, deltog aktivt i denna förhandling.
Jag skulle avslutningsvis vilja ta upp två frågor som är viktiga för kammaren och som motiverat kommissionens åtgärder och initiativ, nämligen oljan och sjösäkerheten, som också togs upp i Biarritz.
Stats- och regeringscheferna var positiva till kommissionens förslag, som lades fram av Loyola de Palacio, om en global strategi beträffande tillgång och pris på oljan.
Kommissionens ordförande, Romano Prodi, betonade vid detta tillfälle, utöver innehållet i meddelandet, Rysslands avgörande betydelse i denna debatt, och vi föreslog att detta ämne skulle diskuteras på djupet vid nästa toppmöte mellan Europeiska unionen och Ryssland som äger rum den 30 oktober i Paris.
Avslutningsvis, mina damer och herrar parlamentsledamöter, när det gäller sjösäkerheten och de lärdomar vi kan ta av katastrofen med Erika för några månader sedan, bekräftade Europeiska rådet de riktlinjer som vi föreslagit och som lagts fram för er om gemenskapens strategi när det gäller sjösäkerhet.
Dessa riktlinjer rör sig som ni vet kring tre grundläggande målsättningar: förstärkning av fartygsinspektioner i hamnarna, rigorös kontroll av klassningssällskapen, tillämpning av en tidsplan i unionen för att undanröja oljefartyg med enkelt skrov.
Det franska ordförandeskapet är beslutet att genomföra nödvändiga reformer på detta område före årets slut och på grundval av kommissionens förslag ge ny fart åt ärendet vid Europeiska rådet i Nice.
(Applåder)
