# ID: svediakorp-gov405426
# author: Moscovici (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,896
# sentences: 59
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Fru talman, herr kommissionär, mina damer och herrar parlamentsledamöter!
Det är ett nöje för mig att i dag återkomma till er för att lägga fram - såsom det franska ordförandeskapet utlovade den 3 oktober - resultaten från det informella Europeiska rådet i Biarritz vilket ni fru talman, såsom alltid numera, lämnade ett uppskattat bidrag till.
Såsom jag nämnde är det de institutionella reformer som är under granskning inom regeringskonferensen som upptog, och jag tror att det är bra, den största delen av den tillgängliga tiden, och jag skall därför börja med det.
När det gäller regeringskonferensen tror jag att arbetet på ministernivå före Biarritz hade kommit så långt det var möjligt, och detta informella råd kom därför i rätt tid för att bekräfta vissa framsteg, för att ge riktlinjer för arbetets slutfas som vi alltså redan har gått in i.
I Biarritz konstaterade vi till att börja med, och jag tror att det är grundläggande, en allmän enighet om nödvändigheten av att uppnå ett ambitiöst avtal i Nice: det var det jag kallade " Biarritzandan "; vidare konkreta framsteg när det gäller den kvalificerade majoriteten och det närmare samarbetet; slutligen det jag vill kalla inledandet av en grundläggande debatt på högsta nivå om de två känsligaste frågorna: den nya röstviktningen och kommissionen, vilket gör det möjligt för oss att verkligen nu gå in i förhandlingar om dessa två svåra frågor.
Jag skall vara lite mer precis när det gäller den kvalificerade majoriteten.
Man har konstaterat en relativt bred enighet om mer än hälften av artiklarna i fråga, och när det gäller de känsliga frågorna har vägen till möjliga lösningar skissats upp.
På skatteområdet kvarstår därför vissa förbehåll i sakfrågor, men vissa framsteg skulle kunna göras med hjälp av tekniska anpassningar som ordförandeskapet skall sträva efter, med hjälp av kommissionen.
Vi har noterat, och det är inte försumbart, att en bestämd öppning finns när det gäller samarbete inom kampen mot skattebedrägerier.
På det sociala området tror jag att vi också bör kunna gå framåt, emellertid under förutsättning att vi inte rör principerna som är grunden till de olika systemen av social trygghet, vilket ger oss en viss handlingsfrihet.
När det gäller extern handelspolitik blir också framsteg möjliga, så snart vi finner möjligheter att behandla de mest känsliga frågorna på ett speciellt sätt och föregriper en indirekt utvidgning av gemenskapens befogenheter.
Beträffande rättsliga och inrikes frågor är jag optimistisk om en lösning för det civila rättsliga samarbetet.
Frågorna som gäller asyl, visering och immigration är däremot mer känsliga.
Några svårigheter kvarstår slutligen, bl.a. beträffande icke-diskriminering eller miljön.
Avsevärda framsteg har alltså gjorts, även om vissa av dem behöver bekräftas.
När det gäller det närmare samarbetet är samtliga medlemsstater hädanefter överens om att erkänna att det behövs, och tillstår att det är nödvändigt att mjuka upp villkoren för hur det skall inledas.
Alla är också överens om att det närmare samarbetet skall vara fortsatt öppet, att det inte handlar om att gå mot ett Europa med två hastigheter, att vi måste respektera den institutionella ramen för unionen och därmed bl.a. kommissionens och Europaparlamentets roll; att vi slutligen måste bevara gemenskapens regelverk, dvs. den inre marknaden och politiken med sammanhållning av det närmare samarbetet.
När det avslutningsvis gäller utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken tror jag att anpassade bestämmelser bör eftersträvas för att ta hänsyn till det specifika för dessa frågor.
När det gäller kommissionen och röstviktningen finns två politiska frågor som är nära förbundna med varandra, diskussionerna har gjort det möjligt att konstatera enighet om behovet av att göra kommissionen starkare och mer effektiv, men jag erkänner att man inte sagt mycket, eftersom det fortfarande finns en mycket tydlig klyfta när det gäller villkoren.
Vissa förespråkar ett definitivt tak när det gäller antalet kommissionärer, tillsammans med en rättvis rotation mellan medlemsstaterna, andra försvarar formeln med en stat / en kommissionär, utan att för den skull utesluta en djup omorganisation av kollegiet.
De två formlerna finns alltså på bordet, vi måste bedöma dem hur man genom dem kan se till att gemenskapens allmänna intresse respekteras.
När det gäller röstviktningen ligger också de två kända möjligheterna på bordet: enkel röstviktning där det finns en liten, mycket liten, majoritet, eller också en dubbel majoritet, men med olika formler, dubbel enkel majoritet eller viktad eller en form av " demografiskt nät ".
När det gäller dessa frågor är det tydligt att de bara kan avgöras i slutet av förhandlingen.
Emellertid bör diskussionerna fortsätta på grundval av de beräknade förslagen för att förbereda det slutliga beslutet i Nice.
Arbetet kommer nu att fortsätta ända till Nice, på ett mycket intensivt sätt, på grundval av de informella riktlinjer som antogs av Europeiska rådet.
Vi har alltså lite mindre än femtio dagar på oss.
Den förberedande gruppen samlades därför i går för att arbeta på den kvalificerade majoriteten och det närmare samarbetet, på mycket konkreta grunder.
Gruppen fördjupade också arbetet om ändring av artikel 7 i fördraget, i enlighet med de positiva riktlinjerna från Biarritz.
Den förberedande gruppen kommer att spela en viktig roll ända fram till den 19 november då nästa sammanträde på ministernivå kommer att äga rum.
Vi kommer alltså att ha sammanlagt sex arbetsmöten på ministernivå före Nice, varav fyra i ett begränsat format och två i sluten form, och vi räknar verkligen med att utnyttja alla dessa tillfällen för att Biarritzandan skall leva.
Ett ord slutligen om ett tillhörande men grundläggande ämne för Europaparlamentet, jag vet det: stadgan om de grundläggande rättigheterna, för att säga er att Europeiska rådet enhälligt gladdes åt kvaliteten i texten som alltså högtidligt skulle kunna tillkännages i Nice, i den form den fått av konventet.
När det gäller frågan om att införliva den i fördragen togs den inte upp i Biarritz.
Det står emellertid klart att en majoritet stater inte är beredda för det i dag och min övertygelse - det är inte en önskan utan ett intryck - är att den sannolikt kan ställas formellt först efteråt.
Jag kommer nu till de internationella frågorna som också diskuterades mycket ingående i Biarritz.
Ni känner alla till det sammanhang där detta toppmöte ägde rum, dels situationen i Mellanöstern och dels regimskiftet i Serbien vilket resulterade i att den nya serbiska presidenten Kostunica kom till Biarritz.
När det gäller Mellanöstern skall jag fatta mig kort.
Jag skall bara erinra om att Europeiska unionen redan från början uppmanade parterna att göra allt för att sätta stopp för våldet, för att återuppta dialogen och bevara det som uppnåtts i Camp David, och Europeiska rådet i Biarritz uppmanade de två parterna till ett möte vid toppmötet.
Unionen har fortsatt att göra sin stämma hörd, och manat till förnuft och lugn, i Sharm-el-Sheikh där unionen var företrädd för första gången, det betonar jag, för jag hör inte till dem som anser att Europa försvagas i Mellanöstern utan snarare att unionen sakta men säkert är på väg tillbaka dit, tack vare Solana, den höge representanten för GUSP.
Vi har sedan dess tyvärr konstaterat att det avtal som utarbetades i Sharm-el-Sheikh inte kunnat genomföras och att spänningarna fortfarande, det är det minsta man kan säga, är mycket starka på båda sidor.
Europeiska unionen följer alltså naturligtvis situationen med största uppmärksamhet.
Vi måste återfinna den anda som fanns vid Osloavtalen.
Det är ambitionen för ordförandeskapet, för alla medlemsstater, för den höge representanten, och det är även kommissionens och slutligen även Europaparlamentets ambition.
Den andra viktiga händelsen som kännetecknade Biarritz, på ett mer positivt sätt, var demokratins återkomst i Serbien och ännu mer konsekvenserna av regimskiftet i Belgrad om detta lands relationer med vår Europeiska union.
Ni har fortfarande alla i färskt minne de händelser som ledde till att Vojislav Kostunica installerades och denna installation, dessa händelser, skapade en radikalt ny giv i Förbundsrepubliken Jugoslavien, öppnade vägen för demokratisering av landet och, hoppas vi, en större försoning i denna region av Balkan.
Europeiska unionen håller fast vid sina åtaganden och tog konsekvenserna av denna politiska omvälvning redan vid rådet (allmänna frågor) den 9 oktober, då man beslutade att häva sanktionerna, däribland oljeembargot och flygembargot, som drabbat Förbundsrepubliken Jugoslavien sedan 1998, naturligtvis med undantag av sanktionerna som gäller Milosevic själv och hans omgivning.
Presidenten besvarade alltså ordförandeskapets inbjudan att komma till Biarritz för en lunch med stats- och regeringscheferna.
Vid den gemensamma presskonferens som han höll tillsammans med det franska ordförandeskapet uttryckte Kostunica sin rörelse och sin glädje över att på detta sätt vara inbjuden till den europeiska familjen, för det är ju vad det handlar om.
Naturligtvis kommer Förbundsrepubliken Jugoslavien att mycket snabbt dra nytta av instrument som inrättats av unionen för hela Balkan, till att börja med Cards-programmet men även genom verksamheten inom det Europeiska kontoret för återuppbyggnad.
Rådet (allmänna frågor) bekräftade också unionens vilja att bidra till att återupprätta sjöfarten på Donau och aktivt delta i moderniseringen av infrastruktur i Förbundsrepubliken Jugoslavien ur ett regionalt perspektiv.
Utan att det påverkar bedömningen av behoven och samordningen av det ekonomiska och finansiella stödet till Förbundsrepubliken Jugoslavien, som gemensamt kommer att anförtros Europeiska kommissionen och Världsbanken, har dessutom Europeiska rådet i Biarritz beslutat att bevilja Förbundsrepubliken Jugoslavien ett första humanitärt katastrofstöd om 200 miljoner euro.
Avslutningsvis, och jag skall sluta här, har unionen beslutat - det är sannolikt det viktigaste beslutet på kort och lång sikt - att ge en politisk framtidsutsikt till detta land genom att föreslå det att sluta ett stabiliserings- och associeringsavtal liknande det som håller på att förhandlas med övriga länder i området.
Det är just i den andan som president Kostunica bjöds in, som ni vet, att delta i toppmötet med unionen och länderna i västra Balkan, som, på initiativ av Frankrikes president, kommer att äga rum den 24 november i Zagreb.
Fru talman, mina damer och herrar parlamentsledamöter!
Det är alltså vad man kan slå fast om utvecklingen av situationen i Serbien och konsekvenserna för unionen.
Det som var viktigt tror jag var att unionen mycket snabbt sände inte bara konkreta signaler om uppmuntran till detta land utan även, och det insisterar jag på, en politisk framtidsutsikt med fullständig och hel integration i den europeiska familjen.
Jag tror att den signalen gavs tydligt.
Det återstår för oss att hoppas att demokratiseringsprocessen kan fortsätta under de bästa förhållanden.
Det var på några korta minuter det viktigaste när det gäller resultaten från Europeiska rådet i Biarritz som var, jag säger det mycket uppriktigt eftersom jag är övertygad om det, mycket produktivt och mycket nyttigt för unionens framsteg, vilka vi naturligtvis måste slutföra.
