# ID: svediakorp-gov405400
# author: Sartori (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 339
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(IT) Herr talman, ärade ledamöter!
Som företrädare för utskottet för ekonomi och valutafrågor lägger jag i dag fram ett förslag till resolution om kommissionens rapport om det gemensamma systemet för medelfristigt ekonomiskt stöd till medlemsstaters betalningsbalans för kammaren.
Det ekonomiska stödet regleras för närvarande av rådets förordning (EEG) nr 1969 / 88.
Denna mekanism kan antingen aktiveras på begäran av en medlemsstat eller i enlighet med artikel 119 i EG-fördraget, en bestämmelse som fortfarande gäller under Ekonomiska och monetära unionens tredje etapp för de stater som är föremål för undantag, för närvarande Danmark, Storbritannien och Sverige.
I denna förordning och detta förslag till förordning förenas två mekanismer, det vill säga de medelfristiga ekonomiska bidragen och gemenskapens långivning som stöd till medlemsstaternas betalningsbalanser på medellång sikt, till en enda mekanism för medelfristigt stöd.
Detta förslag gäller mekanismens maximigräns.
Det faktum att för närvarande endast tre länder kan dra nytta av den leder till antagandet att den summa som hittills stått till förfogande, 16 miljarder euro, kan ändras.
Samtidigt får oss historien att tro att den inte kan sänkas alltför mycket, just eftersom den erfarenhet vi har visar att förra gången denna mekanism utnyttjades, 1993, var lånet 8 miljarder euro.
Även om sannolikheten för att mekanismen behöver utnyttjas minskar i och med att staterna konvergerar allt mer måste den därför förfoga över tillräckliga resurser om flera stater skulle behöva utnyttja den samtidigt.
Av detta skäl föreslår vi att beloppet endast sänks från 16 till 12 miljarder euro.
I den resolution jag har lagt fram tas även hänsyn till möjligheten att utarbeta en särskild mekanism för stöd till kandidatländernas betalningsbalanser.
Det är självklart att detta är någonting som ligger i framtiden och som därmed inte inverkar på dagens situation, men det är en möjlighet som vi ansåg åtminstone borde studeras mer på djupet så att vi är beredda om dessa problem skulle uppstå.
