# ID: svediakorp-gov405389
# author: Berenguer Fuster (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 399
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
I dag ifrågasätter ingen, och jag kommer naturligtvis inte att göra det, att de statliga stöden rubbar villkoren för konkurrensen och att de utgör ett skadligt element som uppmanar till ineffektivitet på företagen.
Det är sant, men om var och en av oss här är ärliga måste vi erkänna att vi ofta i vår offentliga gärning försvarat de statliga stöden när ett företag behövt dessa för att etablera sig, t.ex. i vår valkrets eller för att undvika att företaget stängs.
Den här inledningen gör jag för att uppmärksamma hur relativa vissa ståndpunkter är och påminna om att när det handlar om att göra ett uttalande från Europaparlamentet om årsrapporten om statliga stöd försöker det Europeiska folkpartiets grupp här i kammaren hålla en ideologisk debatt om de statliga stöden i vilken de försöker gå längre än någon annan och förbanna alla slag av stöd.
Det hände förra året med anledning av Jonckheers betänkande, och i år har det hänt igen, även om Evans inställning är flexiblare.
Det kanske är för att få socialdemokraterna att framstå som gammalmodiga " interventionister " som använder sig av mekanismer som är så skadliga för marknaden som de statliga stöden.
Jag har redan haft tillfälle att uttala att de statliga stöden är en överföring av statliga medel till privata företag och att vi socialdemokrater därför också bör vara emot dessa.
Men vi kan inte förneka det uppenbara och påminna oss att fördraget inte förbjuder alla slag av stöd.
Vissa bör tillåtas som syftar till att uppnå mål som t.ex. social sammanhållning, regional sammanhållning, miljö, osv.
Och om det nu är så, vilket det är, varför nekar då Folkpartiet att godkänna de ändringsförslag som tar upp denna punkt?
Detsamma sker när man i betänkandet, precis som kommissionen, insisterar på att kolstödet inte har tjänat till att garantera industrins framtid, men i samma stycke nekar man till att godkänna en mening, också av kommissionen, där det står att dessa stöd varit nödvändiga för att dämpa den sociala och regionala påverkan på grund av sektorns omstrukturering.
Det är av denna anledning svårt för oss att hålla med ett betänkande, som även om det speglar en del av sanningen nekar till att innefatta den andra delen av sanningen.
