# ID: svediakorp-gov405364
# author: Dimantopoulou (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 876
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. - (EL) Herr talman!
Jag vill framför allt tacka föredragande Van Lancker men också det franska ordförandeskapet för det utmärkta samarbete vi har haft fram till i dag.
Jag skall försöka att i korthet göra några politiska noteringar rörande de 4 punkter som redan har tagits upp i större eller mindre utsträckning av de flesta föregående talare, d.v.s. den sociala dagordningens nya politiska inriktning, för det andra dess innehåll, för det tredje dess medel och för det fjärde dess förfaranden.
Vad angår den politiska inriktningen anser jag att vi måste framhäva två nya inslag.
Det första är att det efter Lissabon nu finns en ny strategi för en socialpolitik som inte behandlas som en produkt eller biprodukt av den ekonomiska politiken, utan som en jämbördig politik vilken måste utövas parallellt med den ekonomiska politiken och sysselsättningsstrategierna.
Det betyder att detta är det enda sättet för oss att bemöta Europas mål för konkurrenskrafterna, eftersom vår oro för företagen och ekonomin är konstant, men också målen för den sociala sammanhållningen, eftersom vår oro för medborgarna och deras välbefinnande också är konstant.
Det andra inslaget i den nya inriktningen är kvalitet.
Kvalitet är en ny politisk term som involverar frågor om arbetsförhållanden, arbetsrelationer och socialstatens tjänster.
Dessa två nya politiska inslag genomsyrar hela innehållet.
Vilka är då de grundläggande beståndsdelarna i innehållet?
De är tre.
Den första beståndsdelen är ett åtgärds- och förslagspaket för sysselsättningen.
Jag vill påstå att våra ansträngningar, genom en sysselsättningsstrategi och ett kontinuerligt förstärkande och förbättrande av denna, ­ eftersom hela den sociala dagordningen karakteriseras av en förändringsdynamik - är att stödja konkurrenskrafterna och företagsamheten inom Europeiska unionen samt flexibiliteten på arbetsmarknaden, parallellt med trygghet och rörelsefrihet, genom att stödja nya arbetsmodeller, och genom stöd och analys till nya arbetsrelationer mellan företag och anställda, men också genom att bemöta konkurrenskrafternas och de stora sysselsättningsomstruktureringarnas effekter i socialstaten.
Det andra beståndsdelen i den sociala dagordningen är ett åtgärdspaket rörande socialpolitiken.
Här vill jag nämna förslaget för bemötande av fattigdom och uteslutning.
Detta nya arbete som vi har åtagit oss rör frågor om pensioner och social trygghet, samt politiska riktlinjer för personer med funktionshinder, men framför allt vill jag på en politisk basis framhäva behovet av en ny inriktning för socialpolitiken.
Av betydelse är inte endast att beräkna kostnaden för socialpolitiken, då den många gånger och ur vissa politiska infallsvinklar anses vara ett hinder för den ekonomiska utvecklingen, vi måste också beräkna kostnaden för att inte tillämpa en socialpolitik.
Jag anser att en sådan analys kommer att leda oss till nya och intressanta infallsvinklar.
Innehållets tredje beståndsdel är utvidgningen.
Endast i kortfattade ordalag nämns betydelsen av en socialpolitik, nya sociala förebilder och harmoniseringen av kandidatländernas sociala lagstiftning mot medlemsstaternas, vilka alla utgör några av de viktigaste elementen i utvidgningsförfarandet som vi inte får underlåta att uppmärksamma.
Jag kommer nu till den tredje frågan som har sysselsatt oss i dag, och också under hela vår samarbetsperiod: medlen.
Jag anser att det numera måste anses som omodernt att tala om avreglering och lagstiftning, om huruvida lagstiftning behövs eller inte.
Det är uppenbart att vi inom Europa besitter ett relativt adekvat lagsystem, men förändringar på arbetsmarknaden, förändringar i ekonomin, miljöförändringar på grund av globaliseringen och informationssamhället skapar nya behov.
När detta är nödvändigt måste dessa nya behov bemötas med lagstiftning, vi får absolut inte tveka.
Men om de kan bemötas med andra metoder och tillvägagångssätt skall vi använda dem i stället.
Förslaget om ett " score board ", ett speciellt sätt att bevaka den sociala dagordningen, utgör en stor utmaning.
Svårigheten ligger i att den sociala dagordningen, på grund av fördragets rättsliga grunder, inte utgörs av enhetlig lagstiftning eller direktiv med konkreta steg och mått för medlemsstaterna.
Det är också svårt att fastställa europeiska mål med samma utgångspunkt för alla medlemsstater, eftersom verkligheten ter sig annorlunda i alla medlemsstater.
Vi menar alltså för det första att de gemensamma europeiska indexen, ett arbete som nu är på väg att fullbordas, de nationella målsättningarna, d.v.s. nödvändigheten för varje land att skapa ett eget " score board ", och tillsynen skall utföras parallellt.
Detta är ett första steg som kan leda till konkreta resultat.
Slutligen, vad angår förfarandena måste jag gratulera till parlamentets initiativ till den dialog som det har haft med samhällsmedborgarna, och till det betydelsefulla bidrag som denna dialog har haft för dagordningen, men jag vill också betona att vi har haft en diskussion med parlamentet, med medlemsstaterna och med samhällsorganisationer både på europeisk och internationell nivå.
Med detta i åtanke finner jag att möjligheten för en kombination av de nationella säregenheterna har varit möjlig: agendan har alltså framför allt inte bara varit ambitiös men också genomförbar och effektiv.
En sista anmärkning; frågan om könens jämställdhet genomsyrar hela den sociala dagordningen både vad gäller den politiska inriktningen och innehållet, men också medlen.
