# ID: svediakorp-gov405358
# author: Weiler (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 302
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära kolleger!
Jag vill särskilt lyckönska två av de närvarande, för det första vår kollega Anna van Lancker till hennes framstående betänkande, för det andra kommissionär Anna Diamantopoulou till hennes utmärkta framställning.
Detta är en ambitiös dagordning, och jag minns fortfarande mycket väl med vilken möda vi tog oss fram när det gällde det sociala skyddsnätet under förra mandatperioden.
Då ville ju rådet inte ens diskutera detta.
Helt säkert är det nytt att vi har inlett en sysselsättningspolitik baserad på besluten från Lissabon, nämligen en sysselsättningspolitik som skall vara av kvalitativ art.
Herr kollega från Storbritannien, vi vill inte ha någon överreglering, men mångfalden i dagens arbetsavtal kräver nya former av social trygghet och inte 1800-talets regler.
Vi är också måna om en meningsfull, effektiv policy mix mellan näringslivs- och finanspolitik och inte minst vid utbyggnaden av den sociala ekonomin och servicesektorn.
Inte lika nytt, utan ofta efterfrågat är det livslånga lärandet, där det i ytterst få medlemsstater har hänt något, liksom de reformer rörande den europeiska fackföreningslagen, trygghet för mödrar samt valfrihet som borde ha genomförts för länge sedan.
Jag ser kritiskt på avsaknaden av initiativ till de nya utmaningarna rörande arbetstrygghet, medbestämmande för löntagarna och de industriella relationerna.
Det gladde mig förstås att det franska ordförandeskapet visade ett sådant engagemang i frågorna om barnomsorg och familje- och kvinnopolitik.
Kanske beror detta i någon mån på att alla tre ansvariga - i kommission, parlament och råd - är kvinnor.
Nu behöver vi parallellt med detta emellertid även instrument som inkluderar fäderna.
Detta vore en ny ingång.
Dagordningen bör dessutom bli en signal för kandidatländerna, och därmed önskar jag er framgång.
